Boknytt
Med gud på vår sida
Karen Armstrong
Natur & Kultur
Religionen inget våldsinstrument
Produktiva författaren och religionshistorikern Karen Armstrong är alltid läsvärd – så även hennes 533-sidiga mästerverk ”Med gud på vår sida – religion och våld genom historien”. Den är lättläst, lättillgänglig och lättförståelig.
I första hand vill jag rekommendera den som en gedigen och levande världshistoria – främst inriktad på ”Medeurasien” (Medelhavsområdet, Europa och Asien) samt judendomen, kristendomen och islam. Det går att njutningsfullt läsa den som en global historiebok. Punkt.
Vad gäller bokens huvudtema – religionens förhållande till, och eventuella ansvar för våld i världen – är det lätt att instämma i författarens tes att allt mänskligt tänkande före 1700-talet var religiöst. Därför kläddes alla konflikter – maktkamp, klasskamp, krig – i religiös språkdräkt. Våldets grundorsak var dock inte religiöst då – och är det inte i dag.
De religiösa traditionernas dominerande kärnbudskap är ju dessutom fredligt, internationalistiskt, egalitärt. Alla människor är lika värda, och man bör behandla nästan som en själv vill bli behandlad. I de tankarna finns början till mänskliga rättigheter.
I de religiösa skrifterna finns ett ofta förekommande försvar av de fattiga och utsatta, en plädering för rättvisa, och en kritik av elitens förtryck och utsugning av vanliga människor.
Men eftersom alla människors världsbild under förmodern tid var religiös har även de härskande klasserna alltid tolkat religionen (i form av ideologisk överbyggnad) till fördel för sina ekonomiska maktintressen (sin materiella bas). Och utan tvekan så kan ju även överheten hitta citat i Bibeln och i Koranen som verkar tala till deras makt-rikedoms-fördel.
Så långt håller jag med Karen Armstrong. Men många människor genom historien har ju trots allt helt ärligen (fast självljugande) uppfattat och tolkat alla sina personliga, politiska och mellanstatliga konflikter och intressen i religiösa termer. Så jag tycker kanske att författaren något underdriver religionens våldansvar. Och likaledes överdriver hon konsekvent det sekulära våldet – speciellt den sekulära nationalstatens våld.
Vad är dessutom ”sekulärt”? Det är ju en icke-definition– något som är icke-religiöst. En sekulär person/stat kan ju vara fascist eller kommunist, demokrat eller auktoritär, humanitär eller totalitär, liberal eller socialistisk. Sekulär blir ju så en oanvändbar ludd-definition.
Speciellt attackerar ex-nunnan Armstrong nationen, nationalism och den sekulära nationalstaten med dess förmenta våld mot grannstater och minoriteter, Men det nationella har såväl en varm god inkluderande sida, som en kall ond exkluderande sida. Se den svenska folkhemsnationalismen.
Se även det första verkliga nationsbygget – den stora franska revolutionen. Där undersåtar vertikalt styrda av kungen/adeln blev horisontellt likaberättigade medborgare. Formade en nation – en modern storskalig gemenskap som överskred den gamla bysamhörigheten. Det är en process kopplad till demokrati, folkmakt och nationellt självstyre.
Människan är en gemenskapstörstande varelse som bygger samhällen – det är hennes evolutionära sociala arv. Författaren missar här att ta upp hypotesen att religionen uppkom evolutionärt för att stärka samhällssolidariteten i stammen/byn.
Och att etnicitet och nationalism kanske bara är moderna sätt att manifestera vår evolutionära socialitet. Detta genom att manipulera fram en vi-känsla i storskaliga anonyma samhällen, via en föreställd gemenskap mellan människor som inte känner varandra.
Men i motsats till de flesta andra samhällsvetare kommer faktiskt Karen Armstrong in på evolutionära resonemang. Som att våld och aggression är en medfödd potential i den mänskliga naturen – ett sätt att lösa konflikter mellan ofta motstridande intressen (liksom samarbete och osjälviskhet är det).
Hon hänvisar till vår reptilhjärna, vår däggdjurshjärna och vår människohjärna för att förklara egoism och altruism (osjälviskhet). Uppenbart finns den ultimata förklaringen till allt våld i mänsklighetens historia i vår tendens att lösa personliga och gruppkonflikter med våld (alternativt med samarbete).
Ett annat tema som, vid sidan av våld, ständigt återkommer i bokens skildring av religionen är begreppet jämlikhet – ett ideal ”djupt rotat i alla människor”. Så djupt rotat att vi människor ”är fullt och fast övertygade om att det är det naturliga sättet för människan att leva tillsammans på”, enligt vad Karen Armstrong skriver.
Här hävdar jag bestämt att hon har fel i sin analys. Som jag ser det har vi ett såväl ett biologiskt-kulturellt jämlikhetsarv från jägarsamlartiden, som ett biologiskt hierarkiarv från våra däggdjursförfäder. Båda sätten att se på samhället – solidaritet eller klasstänkande – faller sig därför lika naturliga för människan som djurart.
Däremot tror jag att författaren har helt rätt när hon kopplar det religiösa jämlikhetsidealet (alla människor lika värda inför Gud och varandra) till minnena från jägarsamlartiden – vilka levt kvar under den påföljande ojämlika, hierarkiska och förtryckande jordbrukstiden:
– Alla de tre abrahamitiska religionerna (judendom, kristendom, islam) började med en utmanande förkastelse av ojämlikhet och systemiskt våld, vilket återspeglar en övertygelse som alltid funnits hos människan, och som kanske går tillbaka till jägare-samlarperioden, att det skulle råda en rättvis fördelning av resurser (min kursivering).
På liknande sätt går förstås överklassens elitära, hierarkiska och självrättfärdigande sätt att tolka religionen så att den förhärligar deras maktövergrepp och utsugning av folkmajoriteten tillbaka till vårt ursprungliga djuriska hierarki-status-tänkande med de dominerande alfahannarna i toppen av flocken (min kommentar).
Min sammanfattning av bokens röda tråd: Människan är en av naturen såväl (våldsamt) konkurrerande som en (fredligt) samarbetande varelse. Fram till 1700-talet tolkades hennes konflikter i religiösa termer. Därefter uppfattades de alltmer i politiska sekulära termer – mer så i väst, mindre så i resten av världen.
Hans Norebrink
# Vad gäller politisk terrorism finns den, som boken framhåller, hos såväl religiösa som sekulära krafter, hos såväl individer som stater. En del terror är förvridna svar på Västerlandets koloniala och imperialistiska inblandning i resten av världen. Hos kristendom förr och hos islam nu kan terror kopplas till ett ideal (en tolkning av tron) av teokratisk diktatur och att vara bärare av den enda sanningen.
# Som vänstermänniska är det uppmuntrande att se socialismens djupa kontinuerliga idérötter: jägarjämlikheten, den religiösa jämlikhetstanken i jordbruksimperierna, jämlikhetsideal i den tidigmoderna tiden (tyska bondekrigen på 1500-talen, engelsk folkradikal kristendom på 1600-talet, franska utopister på 1700-talet), marxismen på 1800-talet, arbetarrörelsen och de olika – tyvärr misslyckade – försöken att bygga socialism på 1900-talet (å andra sidan är förstås människans urdjuriska hierarki-status-tänkande ännu äldre historiskt sett…).
# Alla människokonflikter hade alltså en religiös språkdräkt före 1700-talet – sedan även en sekulär idémässig överbyggnad (men människor verkligen trodde att konflikterna hade en andlig dimension). När realsocialismen i alla östblocksländer urartade i bildandet av nya överklasser skedde också detta med en socialistisk retorik. Kapitalismen i dagens Kina har exempelvis fortfarande en socialistisk fernissa. Människan är uppenbarligen fången i de för tillfället rådande ideologierna när det gäller att förklara och rättfärdiga sina egoistiska (eller rättfärdiga) intressen och konflikter. Religiösa som sekulära ideologier är sega kulturella konstruktioner inom vilkas (allrådande) tankeramar människans sociala konflikter utspelar sig.
# Karen Armstrong för fram en vanlig tes: jägarsamlarsamhället var jämlikt och klasslöst för att det inte kunde producera ett överskott till en potentiell elit. Men varför är då sociala däggdjur hierarkiska så att vissa får mer mat och sex än andra? Vilket rimligen var situationen hos även våra djuriska förfäder! Dessa hade ju inte några större resurser att dela på, ändå fördelades dessa ojämlikt.
Uppenbarligen kan även små resurser fördelas ojämlikt. Dessutom var/är människor på jägarsamlartiden tvungna att bekämpa existerande tendenser att vilja ta för sig mer av resurser och makt än andra. Då måste ju de även små resurserna potentiellt ha kunnat fördelas ojämlikt (klassmässigt).
Den småskaliga ansikte-mot-ansikte-situationen med dess möjlighet till allas sociala kontroll av alla underlättade förstås jägarjämlikheten. Deras jämlika vapeninnehav var också (rimligen) en stark faktor för socioekonomisk jämlikhet.
Senare storskaliga anonyma samhällen, med stater med våldsmonopol (vapnen fanns hos poliser och soldater), var förstås en stark faktor åt andra hållet, åt byggandet av ett klassamhälle. Människan kunde inte längre kontrollera sina inneboende elitära tendenser.
# Många menar att de etniska konflikterna i exempelvis ex-Jugoslavien och annorstädes beror på uråldriga motsättningar mellan kulturer och religioner. Men som Karen Armstrong påpekar är det snarare den giftiga moderna blandningen av religion och politik som blåser på konflikterna.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Med gud på vår sida, Karen Armstrong, Världsbild, Gemenskap, Solidaritet, Egoism, Altruism, Krig, Våld, Religion, Historia, Kultur, Böcker, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ser vi till Kristendomen är andra budet ”Du skall inte missbruka Herren din Guds namn” värt att reflektera över i detta sammanhang. Just detta är väl vad makten – under historiens gång – gjort när den nyttjat religionen för egna syften.