SEB-rånet i Gävle 2005

Klockan 08:43 den 21 oktober 2005 inkom ett larm via telefon från SEB-banken, Nygatan 17 i Gävle om att de utsatts för ett rån av 2 personer beväpnade med yxa. De maskerade rånarna bröt sig in banken genom ett fönster till gallerian Konturen, just när personalen var i färd med att ladda penningkassetter.

Sammanlagt 12 personer, anställda, fanns i lokalerna när rånet inträffade. 7 av dessa sprang ut via källaren och 5 blev kvar i lokalerna.

Rånarna fick med sig omkring1,2 miljoner kronor vilket inte gör rånet till ett stort rån. Det som gör det till ett känt rån är istället en av personer som misstänktes och åtalades för rånet. Enligt vittnen lämnade rånarna platsen i en mörkröd VW Passat och att de åkt mot Rv 80 i riktning mot Sandviken.

Vid tolvtiden samma dag hittades flyktbilen på Norrtull i Gävle. Bilen visade sig vara stulen natten innan från Toyota i Gävle och hade stulna skyltar från en annan röd Passat. Polisen kunde säkra dna-spår från bilen ganska snart och misstankarna riktades mot två personer, en Borlängebo och den välkände svenske skejtaren Tomas Olsson. I Tomas Olssons fall ska det, enligt vad tidningen Café uppger, ha handlat om en keps som låg bredvid flyktbilen.

2055 tog sig Tomas Olsson till Dundalk på östra Irland, nära gränsen till Nordirland. Enligt åklagaren på flykt efter rånet, enligt Olsson själv flyttade han doit för att arbeta redan innan rånet. Där var en vän bosatt och Olsson fick bostad och snart också arbete, bl.a. med att montera åskledare på kyrkor. Sommaren 2006 lämnade han Dundalk för Bundoran, en liten kustort i nordvästra Irland. Orten är en centralort för surfare i Europa och snart började Tomas Olsson surfa. En rånare 8I dett fall abar misstänkt rånare) som blev surfare, precis som i filmen Point Break från 1991 där några surfare (spelade av Patrick Swayze och Keanu Reeves)  finansierar sitt liv genom bankrån.

I augusti 2006 häktades Tomas Olsson i sin frånvaro för SEB-rånet. Innan häktningsförhandlingen ringde han till utredarna och erbjöd sig att komma hem om polisen betalade biljetten. Det ville inte den svenska polisen, men Tomas Olsson hade kunnat bli hemskickad gratis om han gått till den irländska polisen. I juli 2007 greps Tomas Olsson av den irländska polisen. Han utlämnades dock inte till Sverige då svenska polisen begärt honom utlämnad till förhör och inte till åtal. Efter en tid i irländskt häkte släpptes han mot borgen.

Han utlämnades dock till Sverige i början av 2011 efter att utlämningsbegäran ändrats och formulerats på ett sätt som kunde få den irländska rättvisan att lämna ut honom till Sverige. Den 7 mars 2011 åtalades han och hans medbrottsling men han frikändes i rättegången då DNA på föremål som en keps och en skjorta inte ansågs tillräckligt för at knyta honom till dådet. Han hävdade under rättegången att han var på Irland redan när rånet begicks. Alla ögonvittnen från banken uppgav också att de som rånat banken var mörka, sannolikt afrikaner och inte svenskar. Hela liknelsen med Point Break faller därmed också. Tomas Olsson frikändes från rånet.

Det var dock inte första gången Tomas Olsson misstänktes för ett allvarligt brott. Han har dömts många gånger tidigare:

Hans brottsbana skiljer sig från de flesta andra i landets fängelser. Många kriminella lämnar skolan tidigt och åker redan i tonåren dit för stölder och våldsbrott. Men inte Tomas Olsson. Han var kanske inte klassens ljus, men gick trots allt ut gymnasiet med ett snittbetyg någon tiondel under medel. I tonåren finns han noterad i kriminalregistret vid två tillfällen, då han med några års mellanrum dömdes för egenmäktigt förfarande respektive våldsamt motstånd. Det dröjde tills 1998, då han var 22, innan han dömdes igen. Men därefter gick det snabbt utför.

Kring sekelskiftet återvände Tomas Olsson allt oftare till rätten. Mellan 1998 och 2001 dömdes han för sammanlagt tolv åtalspunkter, bland annat för narkotikabrott, häleri och misshandel.

– I Stockholm kändes det som att de flesta höll på att ordna upp sina liv, fixa sig en lägenhet. Då blev det att man sökte sig till folk som fortfarande var kvar där man själv var – i marginalen.

[…]

Det första fängelsestraffet var på några månader, men snart återvände Tomas Olsson till fängelset, för allt grövre brott. En oktoberdag 2001 vaknade han upp i en cell i häktet i Borlänge. Han vet än i dag inte hur länge han hade sovit.

– Min advokat sa att jag kunde räkna med åtta till tolv års fängelse. Så läste jag pappren och tänkte: Helvete! Jag kom inte ens ihåg något, berättar Tomas.

Under dagarna i häktet kom minnet av vad han hade gjort sakta tillbaka. Tomas Olsson och en kamrat, irländaren han lärt känna i Borlänge, körde den 9 oktober 2001 in framför en bilverkstad i Falun. Tomas Olsson, i hatt och munkjacka, förklarade för ägaren till verkstaden att denne var skyldig en person som just avlidit 80 000 kronor. I domen uppger verkstadsägaren att han verkligen hade en skuld till den avlidne mannen, men att den skulle betalas av stegvis. Nu ville Olsson driva in skulden för att sätta in pengarna på ett konto till den döde mannens barn.

Under pistolhot tvingades mannen in i bilen. Sedan följde ett dygn, delvis så bisarrt att det hade kunnat vara hämtat från en Tarantinofilm. Verkstadsägaren förstod snart att Olsson och hans kompis var rejält narkotikapåverkade.

[…]

För Tomas Olssons del blev det tre års fängelse för olaga frihetsberövande och en del andra brott.

[…]

Han hade knappt kommit ut innan han åkte in igen. Den här gången för stämpling till grovt rån. Tomas Olsson hade hyrts in för att råna en värdetransport mellan Örebro och Stockholm. I medierna kallades ligan ”världsmästar­ligan” eller ”innebandyligan”, eftersom flera tidigare elitspelare i innebandy ingick. Tomas Olsson fick ett års fängelse, domen baserades på omfattande telefonavlyssning.

Den sistnämnda domen var 2004 och efter det straffet flyttade Tomas Olsson enligt egen utsago till Irland. Tillsammans med Olsson dömdes ytterligare 6 män, alla innebandeyspelare, varav två var elitspelare i innebandy från Örebro. Den mest kände var Jonas ”Silen” Eriksson:

Nyheten i fjol slog ner som en bomb. Sju personer åkte fast för ett planerat värdetransportrån. Snabbt drog man paralleller till tv-serien Tusenbröder och ligan blev känd som innebandyligan eller världsmästarligan.

Kammaråklagare Henrik Söderman ansåg att Jonas Eriksson var spindeln i nätet. Han fick det hårdaste straffet, ett år och fyra månaders fängelse.

Under hela rättegången förnekade Eriksson sitt ansvar. Domen i tingsrätten överklagades till hovrätten, men stod fast.

– Man kan få problem i livet på många sätt. Det jag gjorde var att prata i telefon, hela den här grejen har blivit väldigt uppförstorad. Domen går inte att ändra på och därför är det ingen idé att säga något mer om den biten, säger Eriksson till Innebandymagazinet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!