Grenada

Del 16 av 17 i serien Brittiska samväldet

Grenada, St.Lucia och St. Vincent & the Grenadines är tre ö-länder i Karibien som tidigare var brittiska kolonier och en period tillhörde kolonin Windward Islands. De tre har dock fortfarande den brittiska monarken som statsöverhuvud och använder dessutom en brittisk domstol, Judicial Committee of the Privy Council (JCPC) som sin motsvarighet till Högsta domstolen i Sverige. Det finns sammanlagt 8 länder som har det på det viset och två av dem har jag redan skrivit om, Antigua & Barbuda samt S. Kitts & Nevis. Resten av detta inlägg är om Grenada.

Grenadas flaggaLandet Grenada består av ön Grenada plus 4 mindre öar som är bebodda. Två av småöarna ingår i ögruppen Grenadinerna, det är Carriacou och Petite Martinique. De flesta av Grenadinerna tillhör dock S.t Vincent & Grenadines. Hela landet är 348.5 km2 med en befolkning på cirka 110 000. Carriacou and Petite Martinique är formellt inte delar av Grenada utan ett så kallat beroende land (dependencies) i förhållande till Grenada men utgör i valsammanhang en helt integrerad del av landet Grenada.

Öar som ingår i Grenada, namn, yta (km2), befolkning (2012)

Grenada, 306, 100 930
Cartriacou, 34, 7 200
Petite Martinique, 2,4, 950
Calvigny Island, 0,3, 20
Sugarloaf Island, 0,08, 2

Sugarloaf Island ingår som en del i det privatägda område på total 8,7 kvadratkilometer som huvudsakligen består av den obebodda ön Ronde Island (2,7km2). Ronde Island har av tidningen Forbes utpekats som en väldens dyraste privatägda öar.

Grenada

När europeerna anlände till Grenada på 1500-talet var ön bebodd av kariber som fördrivit och dödat de tidigare arawakiska invånarna. Columbus siktade ön år 1498, men den första europeiska bosättningsförsöket ägde rum först i juni 1609, men bosättningen attackerades och förstördes. De flesta bosättarna dödades men ett fåtal evakuerades i december samma år.

Nästa försök gjordes i mars 1649 då en expedition från franska Martinique, ledd av Jacques Dyel du Parquet, guvernör på Martinique för det franska Amerikakompaniet, Compagnie des Iles de l’Amerique byggde en fortifierad bosättning i det som idag heter St. Georges Harbour som fick namnet Fort Annunciation. De kom också överens med befolkningen på ön om en delning av intressena på den.

Freden mellan de två parterna varade dock inte utan i november 1649 utbröt strider. Då hade du Parquet återvänt till Martinique och lämnat sin kusin Jean la Comte som guvernör på Grenada. Kriget fortsatte till 1994 då det kvarvarande motståndet mot Frankrike slutligen krossades. De sista motståndskämparna under hövdingen Kairouane kastade sig från en klippa istället för att ge upp och överlämna sig till segrarna. Motståndet fortsatte dock med räder från St. Vincent där befolkningen stödde kampen mot fransmännen.

I september 1650 köpte du Parquet öarna Grenada, Martinique och St. Lucia från Compagnie des Iles de l’Amerique som upplöstes. 7 år senare sålde han Grenada till comte de Cerrillac. 1664 köpte dock den franska kungen Ludvig XIV alla de privata öarna i Västindien och överlämnad dem till Franska Västindiska Kompaniet, Compagnie française des Indes occidentales. Carriacou och Petite Martinique ingick redan vid denna tid i kolonin Grenada.

1762 erövrades ön av brittiska trupper utan att enda skott avlossades och 1763 överlämnades Grenada formellt till britterna genom Parisfördraget.

1766 drabbades ön av en kraftig jordbävning, 1767 följde ett slavuppror som dock snabbt slogs ner, 1771 och 1775 brann huvudstaden Fort St. George ner. 1779 ockuperades Grenada av franska trupper men lämnade tillbaka i enlighet med Versailles-fördraget 1783. 1795 utbröt ett slavuppror igen. Denna gång blev det mer framgångsrikt:

Julien Fédon, a mixed race owner of the Belvedere estate in the St. John Parish, launched a rebellion against British rule on the night of 2 March 1795, with coordinated attacks on the towns of Grenville, La Baye and Gouyave. Fédon was clearly influenced by the ideas emerging from the French Revolution, especially the Convention’s abolition of slavery in 1794: he stated that he intended to make Grenada a ”Black Republic just like Haiti”. Fédon and his troops controlled all of Grenada except the parish of St George’s, the seat of government, between March 1795 and June 1796. During those insurgent months 14,000 of Grenada’s 28,000 slaves joined the revolutionary forces in order to write their own emancipation and transform themselves into ”citizens”; some 7,000 of these self-liberated slaves would perish in the name of freedom.The British defeated Fédon’s forces in late 1796, but they never caught Fédon himself, and his fate is unknown.

1833 blev Grenada brittisk koloni och en del av British Windward Islands Administration vilket ön förblev till 1958. 1834 förbjöds slaveri i kolonin.1885 flyttades administrationen av kolonin från Bridgetown på Barbados till St. George på Grenada då Barbados lämnade British Windward Islands.

Efter en politisk kampanj i början av 1900-talet infördes val till 5 platser i ett styrande råd med begränsat inflytande från år 1925. Rösträtten var dock starkt begränsad och knuten till landägande vilket innebar att bara 4% av befolkningen hade rösträtt. 1950 förändrades detta så att alla i befolkningen fick rösträtt och de valde 5 av 8 ledamöter i det styrande rådet. 1952 utbröt en generalstrejk som vållade ett militäringripande från britternas sida. Strejken leddes av Grenada United Labour Party och Eric Gairy som därefter också vann valen 1951 och 1954. 1955 förstördes stora delar av ön av en orkan och 500 människor dog. Vid valet 1957 segrade Grenada National Party, 1958 upplöstes British Windward Islands Administration och Grenada blev en del av en federation, Federation of the West Indies.

1960 infördes en först minister (chief minister) som regeringschef på ön. 1961 vann Grenada United Labour Party och från augusti 1961 var Eric Gairy regeringschef. 1962 upplöste dock det brittiska kungahusets representant på ön, guvernören på ön, konstitutionen, det styrande rådet och avsatte dessutom Eric Gairy som regeringschef. Detta formellt på grund av anklagelser om korruption. I ett nytt val som genomfördes året efter vann Grenada National Party och Herbert Blaize. Samma år kollapsade federationen. 1967 infördes fullt självstyre över interna angelägenheter. Blaize och Gairy fortsatte turas om som regeringschefer.

1974 blev Grenada slutligen självständigt. Det första valet vanns av Eric Gairy som blev premiärminister och regeringschef. Han återvaldes 1976 men New Jewel Movement (NJM) menade att resultatet av valfusk. 1979 tog NJM istället makten genom en revolution.  All andra partier förbjöds. Maurice Bishop blev premiärminister. Den nya regeringen fick stöd av Kuba och Nicaragua.

I oktober 1983 ledde en intern maktkamp till att regeringschefsposten övertogs av Bernard Coard. Maurice Bishop sattes i husarrest, frigavs dock snart men mördades av regeringen strax efter frigivningen. Slutligen tog Hudson Austin makten genom en ren militärkupp.

USA invaderade därefter ön och erövrade den snabbt.Trupperna lämnade dock Grenada redan i december. Nicholas Braithwaite utsågs av generalguvernören Paul Scoon till tillförordnad premiärminister tills val kunde hållas. 1984 hölls valen, Grenada National Party (senare NNP) och Herbert Blaize vann. Därefter har valen vunnits av NNP och National Democratic Congress,  ett utbrytarparti ur NNP.

2004 förstördes ön återigen av en orkan. Detta orsakade allvarliga skador på ekonomin.

St. Georges

Huvudstaden St. Georges

Regeringen på Grenada leds av premiärministern som formellt utses av generalguvernören på ön. generalguvernören är den brittiske representanten på ön och företräder formellt det brittisk kungahuset och statschefen som är den brittiska regenten. Premiärministern kommer i allmänhet från det största partiet i parlamentet. Parlamentet betsår av en senat med 13 platser och ett representanthus med 15 medlemmar. De senare väljs i demokratiska val, men de förstnämnda utses av regeringen och oppositionen. Carriacou and Petite Martinique styrs av en egen minister i Grenadas regering och utgör ett eget valdistrikt. Administrativt är Grenada som stat indelad i sex församlingar och ett beroende territorium, Carriacou and Petite Martinique.

Grenada är medlem i Caribbean Community (CARICOM) and the Organisation of Eastern Caribbean States (OECS) och sköter i övrigt sin egen utrikespolitik. Landet har också en gemensam centralbank med 7 andra karibiska stater, alla medlemmar i OECS. Dessa stater är Antigua & Barbuda, Dominica, Montserrat, St. Kitts & Nevis, St. Lucia och St. Vincent & Grenadinerna. De tre associerade medlemmarna i OECS, British Virgin Islands, Anguilla och Martinique är inte med i centralbanken.

Polisen och militären är samma sak på ön och dessutom finns det en militär Kustbevakning. Landets Högsta domstol är den brittiska Judicial Committee of the Privy Council (JCPC).

Turism är den viktigaste inkomstkällan på ön men även jordbruket är viktigt, Grenada är stor kryddproducent och kryddexportör, bland annat världens näst största muskotproducent efter Indonesien med 20% av produktion. Även kanel, ingefära, kryddnejlika, kaffe och bananer produceras på ön.

Språket på ön är huvudsakligen Grenada-kreol men standardengelska används i skrift och är officiellt språk. Cirka 10-20% av befolkningen pratar ett kreolspråk med fransk grund (patois). Huvuddelen av befolkningen är svart men en större indisk minoritet finns också. Katolicismen är den största religionen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Antigua & Barbuda samt St. Kitts & NevisSt. Vincent & the Grenadines >>
Advertisements