Att det inte enbart är vi förtappade vita män som kan vara reaktionära bevisar invandrarkvinnogänget som huserar på Göteborgs-Postens ledarsida med ännu ett bottennapp i antihumanism.
Den här gången är det Aleksandra Boscanin som upprörs över ”problemet” att vänsterpartiet enbart vill sänka skatten för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning; ”det vill säga de som inte jobbar. ”
Det ser hon som ett bidrag och kostnad för staten –”som ska betalas av de som arbetar.” Vänsterpartiet som är emot jobbskatteavdraget visar därmed än en gång att de är ”ett arbetsfientligt parti.”
Det blir en slags ”motsats till arbetslinjen.”. Och mest harmsen är Aleksandra Boscanin över att vänsterpartiet, när de äntligen kommer med ett skattesänkningsförslag, så handlar de inte om att ”sänka skatten för de som faktiskt arbetar.” Utan om ”personer som inte arbetar”.
Hela resonemanget återspeglar den borgerliga misstron mot alla de som är för sjuka för att arbeta. Kan de inte tvingas till arbete av minskade bidrag och lägre skatter för de som jobbar, resonerar de.
Underförstått mellan raderna att många sjuka inte är sjuka, inte vill jobba, vill utnyttja systemet och leva på bidrag. Sådana eländiga snyltare på vanliga löntagare finns förvisso. Men de borgerliga skjuter mygg med kanon när de misstänkliggör alla sjuka.
Dessutom, de sjuka har själva jobbat och betalat skatt innan de blev sjuka. Det är en stor del av vitsen med att jobba och betala skatt – att samhället ger stöd vid sjukdom. Det är en del av det ömsesidiga samhällskontraktet mellan staten och medborgarna.
Välfärdssamhället är en del av ett socialt försäkringssystem. När en person arbetar betalas skatt för bland annat sämre tider. I gengäld får personen stöd av samhället när och/eller om den blir sjuk, arbetslös, gammal, eller får barn.
Ett grundläggande system för samhällssolidaritet alltså. Som förutsätter att alla arbetar aktivt för att straffa de snyltare som lever på samhället utan att behöva det. Men som också innebär hjälp till och respekt för den stora massan av helt vanliga arbetande människor som blir sjuka.
Vad driver dessa empatistörda medelklassintellektuella borgerliga debattörer? Är det bara girighet, ovilja att bidra med egna skattepengar till vanligt folk som har svårigheter?
Eller handlar det också om ett slags elitärt klasshat mot svaghet i arbetarklassen? Den upprörda intensiteten i deras debattinlägg tyder på det senare.
Hans Norebrink, frisk vårdarbetare
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aleksandra Boscanin, Göteborgs-Posten, GP, Klass, Högerhat, Media, Vänstern, Vänsterpartiet, Klasshat, Antihumanism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Vad driver dessa empatistörda medelklassintellektuella borgerliga debattörer? Är det bara girighet, ovilja att bidra med egna skattepengar till vanligt folk som har svårigheter?”
Det handlar i alla fall inte om att de är kvinnor och invandrare (för mig oförståeligt att du ens berör dessa perspektiv då det lite förtar udden av dina övriga synpunkter) och jag tror inte det heller handlar om vare sig någon patologisk empatistördhet eller klasshat.
De personer du – med rätta utifrån de värderingar du delar med mig – kritiserar har helt enkelt en annan övertygelse. Precis som du och jag i vårt förhållningssätt utgår ifrån våra värderingar utgår de från sina, d.v.s. nyliberalism. De är verkligen övertygade om att skattesänkningar är någonting som är positivt för alla. Märkligare än så tror jag inte det är.