En socialistisk fiskeripolitik – lokal makt och brukarinflytande

Lokal makt och brukarinflytande är nödvändigt för en socialistisk fiskeripolitik. Detaljreglering och statliga byråkratiska dekret är motsatsen. Den statliga regleringen kring fisket ska handla om kvoter, hur systemen ska se ut med övergripande regler om minimikrav på fiskeredskap, kvoter, trålgränser, trålfria områden, tillfälliga stängningar och liknande saker med relevans för fiskeriförvaltning och fiskbestånden i stort.

Detaljstyrning som exakt andel bifångst, exakt ankomsttid till hamn, vilka redskap som får tas med, regler som detaljstyr redskap vid sidan av grundregler etc ska bort. Idag finns exempelvis regler som hindrar yrkesfiskare från att använda så selektiva redskap som möjligt i Östersjön. Detta gör att det blir onödigt stora bifångster och omöjligt för den enskilde fiskaren att själv ta initiativ till att fiske mer hållbart.

Idag måste en fiskare anmäla ankomst till hamn i förväg och det tycker jag inte ska ändras. Däremot är de helt orimligt att de ska få böter om de kommer tio minuter för sen eller för tidigt. Detta är ett stort problem för yrkesfiskare i det småskaliga kustnära fisket. Det hindrar dessutom inte svartfiske men ställer till problem för de fiskare som vill sköta sig vilket är det överväldigande antalet. Med ett system som gör det möjligt för yrkesfiskare att sälja, köpa, hyra och låna fiskerättigheter från andra blir det också lättare för yrkesfiskare att planera sitt fiske, att ta hänsyn till fiskerättigheternas och kvoternas storlek, undvika utkast mera. Kontrollerna kan minskas i antal vilket sparar pengar.

Lokalt inflytande och stärkt brukarinflytande kan också skapas genom så kallad samförvaltning, Detta finns idag bl.a. i siklöjefisket i Bottenviken, i Kosterfjordens (Samförvaltning Norra Bohuslän) och Gullmarsfjordens räkfisken, fisket i Vänern samt för fisket i Vättern. Denna förvaltningsmodell kanske inte lämpar sig för all fisken utan passar bäst för väl avgränsade geografiska områden där fisket bedrivs på ett sammanhållet sätt med en begränsad och väl avgränsad mängd intressenter och yrkesfiskare. Yrkesfisket kan själva besluta om att släppa in nya yrkesfiskare i ett sådant system eller att låta bli att släppa in nån ny när någon lämnar.

Rimliga ingredienser för en socialistisk fiskeripolitik som ökar brukar inflytande och lokalt inflytande är

• Så lite detaljstyrning som möjligt vilket ger den enskilde yrkesfiskaren mer makt över sitt fiske
• Regler som inte hindrar att yrkesfiskare själva utvecklar och använder mer selektiva redskap
• Ökat självstyre för den enskilde fiskaren genom överlåtbara fiskerättigheter
• Samförvaltning för att öka det lokala inflytandet såväl som brukarinflytande

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Lokal fiskeriförvaltning, Brukarinflytande, Yrkesfiske, Samförvaltning, Fiske, Samhälle, Politik