Cwejman och Marsdal har båda fel om varför folk röstar på SD

Adam Cwejman har i Göteborgs-Posten skrivit en ledarkrönika där han kommenterar en artikel av Magnus Marsdal i Aftonbladet. Magnus Marsdal skriver:

Som alla andra så kallade högerpopulistiska framgångar har SD vuxit fram i en tid av ökad ekonomisk ojämlikhet. I SD:s fall hänger framgången ihop med perioden efter finanskrisen 2008, som kostade Sverige ungefär 100?000 industriarbetare jobbet. Samtidigt förde den borgerliga regeringen Reinfeldten hårdhänt högerpolitik under perioden 2006–2014. 140 miljarder i skattesänkningar, nedskärningar, åtstramningar i möjligheten till sjukersättning och andra tillgångar. Reinfeldt genomförde de största skattesänkningarna i västvärlden och uppnådde en rekordhög ekonomisk ojämlikhet i Sverige. Denna period slutade i SD:s genombrott 2014.

En ny studie visar att SD:s framgång hör ihop med att de når ut till kapitalismens förlorare (DN Debatt 5 sept). De bortglömda låginkomsttagarna var kraftigt överrepresenterade bland SD:s väljare men även bland deras folkvalda. Flertalet av partiets politiker har bakgrund i den delen av arbetsmarknaden som blev direkt drabbade av den ekonomiska chocken efter finanskrisen. Detta skiljer SD från alla andra partier.

När forskare jämför inkomstnivån mellan dagens politiker och deras fäder, märker man att SD skiljer sig åt markant: Bland SD:s politiker är det långt fler som tjänar mindre än vad deras pappor gjorde.

Den typiska SD-väljaren bor inte i invandringstäta områden.

Han fortsätter med att skriva om hur Sverigedemokraterna (SD) fått framgångar i områden som drabbades av industridöden som en följd av finanskrisen 2008. Problemet är att det inte är sant. Finanskrisen 2008 ledde till väldigt få industrinedläggningar i Sverige, i stort sett inga om vi ska vara ärliga. Det ligger mycket i det som Marsdal säger men det räcker inte som förklaring för det finns länder där motsvarande situation lett till en kraftigt tillväxt av vänstern (och dit räknar jag inte socialdemokratin förutom i England där en vänsterfalang tagit över inom Labour) som exempelvis Portugal, Spanien och Grekland. Till det kan vi lägga Storbritannien (vänstern i Labour med mera) och Frankrike där både högern och vänsterns vuxit. Marsdal kan inte förklara detta och just därför kan hans förklaring inte heller vara helt korrekt.

Istället måste vi också se hur vänsterpartierna agerar. Ställer de ekonomiska frågor i förgrunden eller inte. För de fram frågor som är klassenande istället för klasskiljande eller inte. Fokuserar de på sådant där all fattiga har gemensamma intressen eller inte? Jag menar att vänstern i Sverige inte gör det utan den fokuserar på antirasism, identitetpolitik som hur du själv uppfattar dig. Svart, vit, invandrare, svensk, trans, cis, gay, hetero, homo osv. När detta blir de viktigaste frågorna för vänstern öppnar de möjligheten för extremhögern att ta poäng på samma saker. Det är lättare att skrämmas med det främmande än att uppamma stöd för det. Vänstern agerar på ett sätt som gynnar högerextremisterna när de inte fokuserar på ekonomi, klass, löner, arbetsvillkor etc. I England, Portugal och Spanien har vänstern prioriterat annorlunda.

Adam Cwejmans invändningar är delvis andra än mina. Han menar att det inte finns några belägg för det som Marsdal hävdar och att det finns jämlika länder där högerextremismen växt kraftigt och mycket ojämlika länder där den inte växt. Jag håller med Cwejman på den punkten. Så även om ekonomiska förhållanden spelar stor roll så spelar även andra faktorer roll. Cwejman skriver:

Ett par exempel på motsatsen: I Lettland drevs högerextrema partiframgångar av den urbana lettiska medelklassen medan fattig landsbygd och rysktalande röstade vänster. I Polen är röstningen på nationalistiska partier geografisk, kulturell och kopplad till religiositet utöver inkomstindikatorn. I Italien röstade rika alpdistrikt på nationalistpartiet Lega Nord. I Sverige har SD oerhört starkt stöd i flera välmående skånska kommuner.

På den sista punkten har Cwejman helt fel. Det är inte i det välmående Skåne som SD plockar röster. Det är på Skånes baksida, Skånes avfolkningsbygd längs med Söderåsen och i Göingebygden som är full med orter där allt är nerlagt och stängt, som SD har mest röster samt i kommuner som gränsar till Malmö som domineras av invandrare, där arbetslösheten är bland de högsta i Sverige och där våldet är mer omfattande än i andra svenska städer.

Men Cwejman har ändå till viss del helt rätt. Som exempel kan vi ta kristen tro i Sverige. Sverigedemokraterna har mycket lågt stöd i frireligiösa valdistrikt, områden och orter som Bohusläns kust, Jönköpingsområdet och Västerbotten. Där har istället de icke-rasistiska men värdekonservativa KD ofta ett starkt stöd. O Bohuslän har jag under flera val studerat hur röstandet på SD fördelat sig och vad som är tydligt är att SD får en stor andel röster i områden där den extremt konservativa trosriktningen som kallas schartauanism haft eller har ett starkt stöd. Ett typexempel är de tre småöarna i Göteborg norra skärgård:

Röstandel i riksdagsvalet, Ö, kyrka, andel SD, andel KD

Rörö, pingstkyrkan, 11,70%, 33,51%
Hyppeln, schartauaner, 25,98%, 16,54%
Knippla, missionskyrkan, 14,96%, 11,54%

Röstandel i kommunvalet, Ö, kyrka, andel SD, andel KD

Rörö, pingstkyrkan, 8,56%, 56,15%
Hyppeln, schartauaner, 10,16%, 32,03%
Knippla, missionskyrkan, 6,84%, 10,26%

Vi kan se hur det finns en överflyttning av röster. Många av de som röstade på SD i riksdagsvalet röstade på KD i kommunvalet. Inslaget av personröstande på en populär person från en fiskarfamilj i kommunvalet är speciellt tydligt på Rörö. Det är också på Rörö som stödet för SD är som svagast. Det är den enda ön som idag har ett eget näringsliv och som domineras av fiske. Hyppeln och Knippla har avfolkats, förlorat skola, där finns inga arbeten och inget fiske. Den ekonomiska och sociala utvecklingen har uppenbart också betydelse.

I Göteborg är det lätt att se att områden med stor andel personer från Finland (ex. vis Backa och Kärra), områden nära invandrartäta områden med i huvudsak svensk befolkning och områden med stor andel Jehovas vittnen (ex. Rannebergen) har hög andel som röstar på Sverigedemokraterna. Vad som är orsaken till dessa samband är oklart, att det finns en korrelation, ett samband, betyder inte att det finns en kausalitet, att det ena orsakar det andra.

Låt oss ta en titt på Tynnered och Biskopsgården, det där med svenskar och invandrare samt religion. I Tynnered är en mycket stor andel av invandrarna kristna men det är också den just nu mest våldsplågade förorten i Göteborg. Näst Tynnered är Biskopsgården den stadsdel som plågats mest av gängvåld den senaste 4-årsperioden.

Valdistrikt i Tynnered, andel SD i riksdagsvalet

Skattegården, 12,56% (primärområdet Grevegården)
Opaltorget Södra, 14,54% (Kannebäck)
Ängås, 15,51% (Ängås)
Korsåsen, 15,64% (Ängås)
Grevegården, 16,99% (Grevegården)
Tynnered Norra, 18,70% (Guldringen)
Tynnered Södra, 19,51% (Skattegården)
Guldringen, 20,54% (Guldringen)
Opaltorget Norra, 20,58% (Kannebäck)
Tynnered Östra, 22,65% (Skattegården)

Primärområden Tynnered, andel utlandsfödda

Grevegården, 46,8% (valdistrikten Skattegården och Grevegården)
Ängås, 40,4% (Korsåsen och Ängås)
Kannebäck 31,4% (Opaltorget södra och Opaltorget norra)
Skattegården, 26,3% (Tynnered södra och Tynnered östra)
Guldringen 16,4% (Guldringen och Tynnered norra)

Valdistrikt i Biskopsgården, andel SD i riksdagsvalet

Biskopsgården N, 5,05% (N. Biskopsgården)
Svarte Mosse, 10,50% (N. Biskopsgården)
Treröset 11,65% (S. Biskopsgården)
Vårväderstorget, 11,88% (S. Biskopsgården)
Väderlekstorget, 13,26% (S. Biskopsgården)
Länsmansgården S, 14,11% (Länsmansgården)
Biskopsgården S, 14,69% (S. Biskopsgården)
Länsmansgården Ö, 16,46% (Svartedalen)
Svartedalen Norra, 17,27% (Svartedalen)
Jättesten, 18,43% (Jättesten)
Länsmansgården C, 18,53% (Länsmansgården)
Länsmansgården N, 19,34% (Länsmansgården)
Önskevädersgatan, 19,40% (Jättesten)
Svartedalen Södra, 21,86% (Svartedalen)

Primärområden Biskopsgården, andel utlandsfödda

N. Biskopsgården 63,8% (Biskopsgården N, Svarte Mosse)
S. Biskopsgården, 53,5% (Väderlekst., Treröset, Biskopsg. S och Vårväderst.
Svartedalen, 48,9% Länsmansgården Ö, Svartedalen N och S)
Länsmansgården, 47,1% (Länsmansgården C, N, S)
Jättesten, 35,5% (Jättesten, Önskevädersgatan)

I Biskopsgården finns ett tydligt samband mellan röstande på SD och låg andel utlandsfödda. I Tynnered är sambandet inte lika tydligt men det finns. Otydligheten i sambandet i Tynnered beror sannolikt på att en hel del kristna invandrare röstat på SD. I primärområdet Guldringen bor många unga människor med ursprung i villaområdena längre västerut. Sannolikt innebär detta lägre andel röster på SD. Tynnered har rent generellt lägre andel utlandsfödda än Biskopsgården och ett generellt högre stöd för SD. I områden med svenskfödd majoritet i Biskopsgården tenderar SD:s andel att vara högre än i likartade områden i Tynnered. I Biskopsgården finns angränsande områden med låg andel svenskfödda invånare.

Det finns också klara samband mellan SD-röstande och flyktingmottagande liksom mellan SD-röstande och arbetslöshet. Jag upplever det som om Marsdal har fel på den första punkten och Cwejman på den andra.

Helt klart är att Cwejman har rätt när han påstår att det är mer komplext än vad marsdala gör gällande. Men Marsdal har ätt i att klassklyftor, orättvisor och ekonomisk ojämlikhet är grunden till att folka väljer att rösta på SD. En rasistisk förklaring till upplevda problem är den enda som presenteras i stor skala så det är klart att folk väljer den. Som jag ser det sviker vänstern arbetarklassen genom att ha fokus på fel frågor. Fokus borde vara på att de rika snor, stjäl, vanligt folks pengar och att det är problemet i samhället.

Läs också:

Jo, de flesta som röstar på SD gör det för att SD är rasister