Filmen The Cove och kritiken av The Cove

I den japanska orten Taiji slaktas ett stort antal delfiner varje år. Enligt filmen The Cove är den viktigaste ekonomiska drivkraften bakom delfinjakten emellertid den efterfrågan som delfinarier har.  För en delfin som säljs till djurparker och delfinarier får nämligen delfinjägarna i Taiji mycket, mycket mer betalt än vad de får om delfinen säljs till mat. Delfinarier runtomkring i världen förnekar dock att de köper levande delfiner från delfinjakten i Taiji och de flesta säger att de flesta delfiner de idag har i fångenskap är födda i fångenskap. Det finns dock djurparker och delfinarier som köper från delfiner från delfinjakten i Taiji. De som gör det har förståeligt nog ingen lust att framträda.

Delfinkött säljs i allmänhet som valkött och de flesta som ätit det vet inte att det handlar om delfinkött. Det förekommer främst som mat i Japan, där det bland annat finns på sushirestauranger.

Det finns ett stort problem med att äta delfinkött och det pekas ut i filmen. Delfinkött innehåller stora mängder kvicksilver och äts delfinkött regelbundet kan det eventuellt bli hälsofarligt enligt en del forskare. En av de forskare som citeras i filmen har dock stämt bolagen bakom filmen och han hävdar att han redigerats på ett sätt som gör att hans åsikter inte framställs på ett korrekt sätt. Ett direkt sakfel finns också. Den intervjuade tjänstemannen på japanska fiskeridepartementet har inte fått sparken utan arbetar kvar.

Filmen gjordes färdig år 2009 från material filmat åren 2007-2009. Den hade premiär år 2010. Den visar hur filmteamet motarbetas av lokalbefolkningen, polisen och japanska myndigheter. Den visar hur delfinjägarna i Taiji försöker dölja vad de gör med aggressiva metoder, förbud och förföljelser. Men filmteamet lyckat till slut ändå filma den blodiga slakten av delfinerna i en liten undanskymd vik i Taiji. Det är en upprörande och spännande film, en blandning mellan en vanlig film om havet och en thriller. Regisserad av Louie Psihoyos, fotograf för National Geographic.

Det finns idag ingen anledning att äta valkött. Den som gör det bör tänka på att det kan vara delfinkött. Om det överhuvudtaget finns nåt valkött i Sverige vet jag inte, men det verkar ju inte så troligt. Valjakt är förbjuden sen 1986 så lände den inte sker i vetenskapligt syfte eller är traditionell som exempelvis Färöarnas ”Grindadrap”. Jakt på delfiner och tumlare är dock inte internationellt förbjudet. Japan hävdar också att delfinjakten i Taiji är en traditionell valjakt på samma sätt som Grindadrapet.

Japan är det land som hårdast driver frågan om fortsatt valjakt och har så gjort i mängder av år. Den internationella domstolen gav dock ett utslag i ett mål tidigare i år om den japanska valjakten kring Antarktis som innebär att denna valjakt måste betraktas som olaglig.

I Japan och bland japaner i världen har filmen också kritiserats kraftigt. Det finns därför en kritik av filmen som tar upp de saker som många forskare liksom invånare i Taiji menar är felaktiga och ibland direkt lögnaktiga i The Cove. Den filmen heter A Whale of a Tale och den visar utan tvekan på att de som gjort filmen The Cove på olika sätt förfalskat folks åsikter, agerande och tyckande. De har överdrivit aggressiviteten mot filmteamet, jag rent av hittat på den. För i verkligheten tycks det inte riktigt ha varit så. Båda filmerna är sevärda.

Jakten på delfiner i japanska hemmavatten och slakten i Taiji fortsätter dock ännu och är helt laglig om än i mindre skala vilket vållat bekymmer för befolkningen på orten. De delfiner som jagas i Japan är inte heller på något sätt utrotningshotade. Så det handlar mer om moraliska frågor. Om sådant som om människor har rätt att jaga och äta djur och jag delar den uppfattning som regissören av filmen A Whale of a Tale, Megumi Sasaki, ger uttryck för även om hon kallar det en strikt japansk uppfattning:

“In Japan, people think humans are only part of nature and no animal is better or worse. It’s very puzzling for them when westerners say dolphins and whales are intelligent and human-like, because all creatures are special. What makes an intelligent animal, anyway? Birds can fly halfway around the world without GPS, isn’t that intelligence? We hand-pick the animals we like, like dolphins or elephants that we think are majestic, but we don’t pay attention to others that are endangered.”

Hon menar också att befolkningen i Taiji behandlats mycket illa i internationella medier och i debatten och det är också så det framstår i hennes film. Filmem stälelr också frågan om det bästa verkligen är att tvinga befolkningen i Taiji att sluta med sitt traditionella liv och sin delfinjakt. Kanske är det i det stora hela viktigare att öka förståelsen för olika synsätt på natur och kultur och på så sätt närma sig de som bor i Taiji. Kanske är det ett bättre sätt att få slut på delfinjakten i taiji. att låte befolkningen påverkas och kanske själva bestämma sig för at sluta snrare än att de ska tvingas bort från jakten och får ekonomiska problem. Slutar de själva ser de till att de har nåt annat sätt att försörja sig på. Förlorar de bara möjligheterna så kan det ofta gå illa vilket det finns fler exempel på i verkligheten när det gäller fiske, exempelvis i Galicien och också i Mexico.

PS. Huvuddelen av texten om The Cove har tidigare publicerats på min fiskeblogg. Texten om A Whale of a Tale är ny.