Sen en tid tillbaka är jag medlem i Vänsterpartiet. I Socialistisk Politik (SP) som tidigare hette Socialistiska Partiet är jag medlem sen 1980-talet. När SP bytte namn och organisationsinriktning blev det möjligt att också vara medlem I vänsterpartiet, Jag valde att också bli medlem i Vänsterpartiet. För min del handlar det om att det inom ramen för SP inte går att driva kriminalpolitiska frågor eller fiskerifrågor, de frågor där jag numera är mest engagerad. Frågorna kräver helt enkelt ett större sammanhang.
Som jag ser det har Vänsterpartiet idag ingen kriminalpolitik värd namnet, men jag är beredd att arbeta för att förändra det. Det jag är ute efter är en kriminalpolitik som utgår från verkligheten (minskande brottslighet), ser till klassfrågorna som basen för kriminalpolitiken och uppmärksammar privatiseringen och avregleringens negativa inverkan när det gäller brottslighet. Dessutom måste det handla om en politik där humanism är en av ledstjärnorna. Det är inte heller rimligt att arbetarklassens brott ska se som värre än storföretagens och de rikas omfattande ekobrott, skattefiffel, miljöförstöring med mera vilka orsakar betydligt högre kostnader för samhället än de flesta arbetarklassbrott.
Fiskeripolitiken är ett område som få i Vänsterpartiet bryr sig om. Det är likadant närd det gäller jordbrukspolitik. Och bryr de sig är det som en del av miljöpolitiken. Men det är likgiltig och felaktigt inställning som dessutom leder till helt felaktiga ställningstaganden och slutsatser. Livsmedelsförsörjning bör vara lika viktigt som miljö. Men så är det inte i Vänsterpartiet. I Praktiken har partiet en mycket usel politik när det gäller fiske och troligen en lika usel och felaktig politik när det gäller jordbruk. Det måste ändras. Det är också något jag avser att försöka påverka. En fiskeripolitik baserad på kunskap med fiskbeståndens bästa framför ögonen leder också till en politik där fiskerikulturen runt landet kuster kan bevaras. Någon sådan politik har Vänsterpartiet inte idag.
I övrigt behöver Vänsterpartiet fokusera mer på masskamp och rörelsearbete samt mindre på parlament, styrelser och nämnder. Utan folklig kamp blir politiken i parlamenten utslätad och intetsägande. Det blir alldeles för lätt att genom kompromisser gåt åt höger och alldeles för lätt att slänga socialismens på skräphögen.
Att vara med i Vänsterpartiet ger en större politisk miljö att arbeta i. Det möjliggör på sikt ett bygge av ett brett vänsterparti i Sverige av samma snitt som Enhedslisten och Podemos. Vänsterpartiet av idag är inget sådant parti men kan kanske bli.
Skälen till att vara med i Socialistisk Politik utrycks väl av två nya medlemmar, tillika medlemmar i Vänsterpartiet, i tidningen Flamman:
Vi menar att partiet – och numera organisationen – helt enkelt hamnar rätt i en rad politiska spörsmål som är helt avgörande för vår tid.
Det viktigaste i dag är klimatfrågan. Här har SP, både i Sverige och internationellt genom sina systerpartier i Fjärde Internationalen, länge varit i den absoluta fronten. Här är platsen där eko-marxism utvecklas och ett mycket bra forum för att skapa eko-socialism. Hela vänstern måste ropa på Green New Deal, men hur gör vi detta till något annat än systembevarande keynesianism?
Detsamma gäller i internationella frågor. SP har alltid drivit linjen att det är klasskamp före geopolitik som avgör vem man stöttar i en konflikt. På så sätt har de lyckats utveckla en solidaritet och förståelse för hela Syrien när stora delar av vänstern misslyckats. Där en liten del till och med kramar diktatorer bara för att behålla en aura av antiimperialism. Genom sin international har de kontakter med många olika länders rörelser och kamp. Det globala är lika självklart som det lokala.
När delar av vänstern låter sig färgas av den bruna smörjan, vägrar SP vidare att kompromissa om asylrätten och kampen mot rasismen. Även här ser man utslag av SP:s självklara internationalism och hur den ges företräde framför farlig nationalism som påstås värna om vita arbetares rättigheter.
När det kommer till feminism och representation kvarstår dock mycket att göra. Men vi bedömer att ovanstående pelare i SP är så pass starka att de kan byggas vidare på. För en intersektionell marxistisk kamp.Slutligen ser vi ett behov av en plats där man kan diskutera socialism på allvar, utan att behöva tänka taktik eller nästa val. Där man kan diskutera ideologi och inte vara rädd eller be om ursäkt. Utan att behöva ständigt snegla på senaste opinionssiffrorna.
Läs också:
- Därför går vi med i Socialistisk Politik
- Gravöl och döfött – eller socialistiskt massparti?
- Tillsammans för ett socialistiskt massparti
- Från SP till SP – Johannes Jensen om att gå från parti till politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.