Knivdådet i Vetlanda har visat sig vara en desperat aktion av en psykiskt sjuk man som ska utvisas från Sverige. Det stod klart redan tidigt. Att polisen först utredde det hela som ett terroristdåd var inget annat än ett utslag av rasism. Den unge mannen är nämligen från Afghanistan, dvs från ett muslimskt land. Han hade uppehållstillstånd innan han ens kom till Sverige och här har han varit sen 2017. Tyvärr bara ett tillfälligt uppehållstillstånd vilket satt honom i en mycket besvärlig sits.
Att det i verkligheten inte finns några exempel på afghanska terrorister i västvärlden och att det är ovanligt med brottslighet bland afghanska flyktingar och invandrare i västvärlden tycks polisen inte känna till. Utan deras uppfattning om ett misstänkt terroristbrott tycks först och främst ha styrts av rasistiska fördomar.
Även i media har rasismen varit framträdande med bl.a. en rasistisk färgad ledare av Håkan Boström i GP. Dådet är nämligen inte en illustration av ett ”skuggsamhälle” utan nåt helt annat. Den unge mannens agerande är istället en reaktion på en inhuman flyktingpolitik som skapar psykisk sjukdom. En inhuman flyktingpolitik som inte ger uppehållstillstånd till människor som faktisk behöver skydd och en chans till ett nytt liv.
I media lyfts även mannens narkotikabrott fram som ett exempel på hur mannen är en brottsling. Det är dumheter, han är dömd för ringa narkotikabrott, dvs han har själv använt narkotika. Vilket naturligtvis inte ens ska betraktas som ett brott. Han har genom den inhumana flyktingpolitiken hamnat i en situation där han utan tvekan har ett behov av att fly bort från en verklighet som blivit allt för svår. Media rapportering kring detta är fördomsfull, okunnig och även den färgad av rasism.
Det fruktansvärda dådet med mordförsök på 7 personer är alltså indirekt ett konsekvens av Sveriges inhumana flyktingpolitik och mer direkt en konsekvens av psykisk sjukdom. Det är bara tragiskt, tragiskt för alla. De skadade och den unge mannen. Det finns inget eller ingen att avsky förutom de svenska politikerna och den inhumana flyktingpolitiken.
Utifrån skuldbeläggningsperspektivet spelar det mindre roll om det betraktas som ett ”terrorbrott” eller inte, om gärningsmannen är psykiskt frisk eller sjuk har heller inte så stor inverkan. Det vi ser är ännu ett åskådningsexempel på stigmatisering av flyktingar från muslimska länder i allmänhet och Afghanistan i synnerhet. I detta perspektiv tas varje överträdelse, bagatellartat likväl som vidrig likt denna, till intäkt för en än mer restriktiv flyktingpolitik.
Problemet blir än större av att den tongivande debatten förs på plattformar som inte ger utrymme för eftertänksamhet och reflektion. Vi har, lite tillspetsat och förstås något överdrivet, hamnat i en situation där samhällsdebatten utgörs av ”klatschiga” meningar på Twitter. För lite mer komplexa frågeställningar, där flyktingfrågan är ett exempel, blir det direkt fatalt.