För att försöka stoppa rekryteringen till kriminella gäng vill den svenska regeringen införa något de kallar vistelseförbud. Det innebär att de ska utreda om socialtjänsten kan förbjuda unga personer som anses vara i riskzonen för att värvas av kriminella gäng från att vara på en viss plats som betraktas som utsatt.
Tankarna bakom förslaget är grunda eller obefintliga och det hela är mycket problematiskt. Hur ska ett sådant område definieras och vem ska definiera det? Hur ska det hanteras om området är utanför personens bostad, nån när släktings bostad eller skola? Det är också ytterst tvivelaktigt om socialtjänsten överhuvudtaget kan veta vilken plats som anses olämplig vid en viss tidpunkt. Var narkotika langas ändras ju över tid och överensstämmer inte alltid med platser där ungdomar hänger.
När jag var unge hängde vi mellan en affär och en kyrka. Där såldes såväl narkotika som olaglig alkohol. Dessutom brukade vi dricka alkohol och röka hasch. En klar riskmiljö. Om bara någon av oss skulle fått ett vistelseförbud på platsen med riska för poliskontroller skulle vi bara flyttat till en mer skyddad plats på andra sidan kyrkan och in i en skog. Inget skulle ha förändrats mer än platsen där vi hängde.
Dessutom stoppar en sådan åtgärd inte nyrekrytering till gäng och den enda konsekvensen skulle förmodligen bli att polisen får ytterligare en möjlighet att utan fog och anledning kontrollera ungdomar med invandrarbakgrund, eller kanske mer korrekt uttryckt, trakassera ungdomar med invandrarbakgrund. Med fler trakasserier från polisen ökar möjligheten för gängen att rekrytera och ett vistelseförbud för unga skulle därför kunna vara kontraproduktivt.
För att stoppa rekryteringen till gängen är det helt andra åtgärder som måste till. Bostadsbristen måste byggas bort och de ekonomiska klyftorna i samhället måste minska liksom arbetslösheten. Utan sådana grundläggande åtgärder är allt annat bara meningslöst eller kontraproduktivt.
Läs också: Regeringens föreslagna åtgärder mot kvinnovåld är meningslösa
