I Norge gick väljarna åt vänster i det senaste valet. I Tyskland kommer väljarna att gå åt vänster i det senaste valet och det svenska kyrkovalet gick väljarna åt vänster. Både i Tyskland och Norge innebär det att det blir regeringsbyte. Det som ledde till framgångarna i Norge var bl.a. en tydlig inriktning på klasspolitik:
– Rødt bildades 2007 och är ett nytt politiskt projekt. I det föregående parlamentet hade de bara en ledamot, Bjornar Eide Moxnes, som också är partiledare. Hans personliga karisma anses också viktig för partiets framgångar. Rødt har ett radikalt program. De vill att Norge ska lämna Nato, uppnå ett klasslöst samhälle och genomföra en demokratisk revolution. Rødt kallar sig också anti-imperialistiskt. Rødt var för övrigt det enda parti som höll ett offentligt möte, efter talibanernas övertagande av Afghanistan, för att uttrycka solidaritet med afghanerna.
Norska valet
Enligt en del bedömare så är det dock lite mer komplicerat:
Rødt kan komma med fina formuleringar om ekologi och socialism från huvudkontoret i Oslo, men känslan hos många – även hos mig – är att partiet skulle kunna sälja ut den saken vilken dag i veckan som helst. Partiet beslutade även på sin partikongress att de är emot vindkraftverk till havs.
SV har en däremot en historia av att vara ett grönt parti, vilket i hög grad förklarar varför ett separat miljöparti aldrig har fått något riktigt genombrott i Norge. Som en internationellt orienterad socialist är jag heller inte komfortabel med den rätt hårda nationalism som Rødt kör på. Detta är nog delvis en efterlämning från maoismen, delvis är det bara populism.
Det har funnits en debatt om att slå samman de två partierna, vilket jag tyckte var en spännande idé när SV låg under 4 procent och Rødt på omkring 1,5. När SV ligger över 7 procent och Rødt på nästan 5 finns det färre anledningar till detta. Snarare kan de fylla olika roller. SV pratar mer om miljö, feminism och skolpolitik och Rødt pratar om industriarbetare och talar till fattiga.
Därmed riktar de sig i någon grad till olika segment inom den breda arbetarklassen, vilket kan vara produktivt. Men detta fungerar bara om de inte angriper varandra, och med tanke på hur nära de är politiskt har det varit relativt lite konflikt mellan partierna (särskilt från ledande politiker, även om det så klart har bubblat lite mer på sociala medier).
Kyrkovalet
Vänstern i svenska kyrkan (VISK) som är en partipolitiskt obunden grupp fördubblade antalet mandat i den Svenska kyrkan, från 9 till 18. En stor framgång:
För Mona Olsson, ordförande för Vänstern i Kyrkan, Visk, innebär söndagens valresultat en dubblering av mandat sedan förra valet. Svenska kyrkan måste fortsätta vara en påverkansorganisation, menar hon, och driva frågor som nej till Nato, nej till kärnvapen och nej till vapenexport.
Men det är kyrkans socialarbete, diakonin, som är prio nummer ett och det är där pengarna behövs.
– Det blir ännu viktigare när klassklyftorna ökar i Sverige och när kommunerna drar åt tumskruvarna för försörjningsstödet. Många vänder sig först till Svenska kyrkan och diakonin för att få hjälp eftersom man inte blir registrerad. Det är fortfarande oerhört stigmatiserande att söka försörjningsstöd i Sverige.
[…]
Posk, har under valrörelsen drivit att politik inte hör hemma i Svenska kyrkan. Mona Olsson tycker tvärtom – kyrkan måste driva politik.
– Det går inte att förändra människors livssituation om vi inte gör det på politisk väg, säger hon.
Hon ser inte att ett samarbete med de borgerliga alternativen, utan hoppas på gemensam sak med Socialdemokraterna, Himmel och Jord och Öppen Kyrka. Just Himmel och Jord ser Mona Olsson som ett bra inslag i miljöarbetet, som hon anser är ett vassare och mer påläst alternativ till Miljöpartister i Svenska kyrkan.
I övrigt var det främst grupper som inte är knutna till något politiskt parti som gick framåt. Politisk obundna i Svenska Kyrkan (POSK) ökad med 5 mandat till 48 mandat, nya Himmel och jord som är en vänsterbetonad miljöorganisation fick 1 mandat och Öppen kyrka ökade från 11 till 13 mandat.
Partianknutna grupper
De enda partianknutna grupperna som ökade antalet mandat var Miljöpartister i Svenska Kyrkan de Gröna som fick 8 mandat istället för 6 och högerextrema Alternativ för Sverige som fick 3 mandat som de tog från Sverigedemokraterna som totalt förlorade 5 mandat. De högerextrema grupperna har alltså blivit försvagade i Svenska Kyrkans beslutande församlingar.
Socialdemokraterna är trost tillbakagång dock fortfarande den största gruppen med 70 mandat, en minskning med 6.
