Vendeltid och vikingatid: Den anonyma vendeltiden varade åren 540-793. Den mer kända vikingatiden åren 793-1030. Tiden mellan anfallet på klostret Lindisfarne i England och slaget vid Stiklestad i Norge (olika uppgifter förekommer förstås).
Redan på vendeltiden hade dock nordborna byggt upp en fungerande långdistanshandel. Råvaror som päls, tjära, bärnsten och järn exporterades. Lyxvaror från södra Europa, Asien och Afrika importerades till allt starkare eliter. Skeppen fick segel och stora handelsplatser växte fram i Norden.
Se för dessa intressanta fräscha fakta nyutkomna historieboken ”Vikingatidens vagga: I vendeltidens värld” av arkeologen och vetenskapsjournalisten Kristina Ekero Eriksson.
Under vikingatiden fortsatte resandet och handeln (och ökade plundringen). Skandinaviska vikingar for från ”indianska” Amerika i väster till islamska Kalifatet i öster.
Se äldre boken ”Vikingaliv” av Dick Harrisson och Kristina Svensson, som bland annat ”feminiserar” forskningen: Kvinnorna fick det inte sämre under kristendomen.
Nationalstaten och kristnandet
Kristen tid: Svensk kristendom tusenårsfirade med en stor folksamling och ärkebiskopen närvarande vid Husaby källa i Västergötland år 2000. Där döptes troligen den första varaktigt kristna kungen Olof Skötkonung år 1008.
Han regerade åren 995-1022 med makt över såväl Götaland (väst/östgöta-slätterna) som Svealand (mälarbygden). Sveriges två makt- och befolkningscentra. I Sigtuna vid Mälaren präglades troligen 995 de första mynten med symboler för kungen på den ena sidan och för kyrkan på den andra.
Därför kan en (jag!) säga att Sveriges föddes eller att den svenska nationalstaten och nationen så smått började byggas kring år 1000. Med den materiella myntpräglingen 995 och det andliga dopet 1008 förenades kyrkan och kungamakten som bildade stommen i Sverige i tusen år framåt.
På gott och ont, menar jag. Sverige blev en stat med hårda diktatoriska tag från kung och kyrka. Religös indoktrinering, brutala metoder mot upproriska landskapsbönder, och fattiga bondpojkar skickade från landsbygdsbyarna för att blöda och dö i meningslösa krig utomlands (som Karl ll:s eskapader).
Men idag vill väl ingen upplösa den svenska nationalstaten och det svenska folket som blev det slutliga resultatet av maktcentraliseringen.
Inom det territorium som blev följden av de många blodiga krigen tillkämpade Vi Folket och alldeles särskilt Vi Arbetarklassen oss nationell demokrati, växande välfärd och folkhemsnationalism.
Hans Norebrink
Läs också:
