Boknytt
Sapiens - Människans ursprung
Yuval Noah Harari
Natur & Kultur
Urkul seriebok om urhistorien
Urboken ”Sapiens En kort historik över mänskligheten” blev en megasuccé översatt till 60 språk. Nu finns den omgjord till rolig vältecknad serie av tecknarna Daniel Casanave och David Vandermeulen. En rolig bild(ande) faktabok.
Den israeliska författaren och historikern Yuval Noah Hararis Sapiens En grafisk roman Människans ursprung blandar fruktansvärt underhållande skämt och infall med, likaledes tecknade besök hos verkliga aktiva vetenskapspersoner världen över.
Serieboken vänder och vrider på mänsklighetens urhistoria. Vilken vi har få fakta om, och som därför forskarna har olika åsikter om. Som: Var det vi människor som brutalt utrotade neandertalarna och denisovanerna, och blev enda människoart kvar på jorden?
Neandertalare dog
Människan lämnade urhemmet i Afrika för bosättning i Europa och Asien. De tre världsdelarna bildar en megakontinent (typ ”Afeurasien”). Sedan invandrade vi till ekosystem med andra djurarter som inte hade lärt sig att vara rädda för människan.
Det handlade om Nordamerika, Sydamerika, Australien, Nya Zeeland (Aotearoa), Madagaskar, Mauritius, Söderhavsöar. Överallt dog främst de stora djuren ut när människan kom.
Utrotning eller klimatförändringar?
Detta skildras som en rättegång med studiebesök världen runt. Mänskligheten blir dömd som skyldig. Men urmänniskorna på stenåldern förstod inte att de långsamt utrotade djurart efter djurart. De hade inte den överblicken.
Stora djur dog
Den har vi dagens människor. Vi är alltså ännu mer skyldiga till den fortfarande pågående ”djurförintelsen”. Vi vet men fortsätter att förinta olika djur och insekter.
Precis som med vår pågående miljöförstöring och klimatförändring. Vi gör inte tillräckligt för att sona våra brott mot naturen (mina ord, men Greta skulle nog hålla med…)
Boken tar upp evolutionen och konstaterar att de första människorna inte var så olika andra djur. Och tills för 50 000 år sedan fanns det minst sex människoarter. Nu är bara vi Homo sapiens kvar.
Ganska troligt utrotade vi de andra människorna. Men vi har spår av neandertal- och denisova-gener i oss. Vi är alltså alla rasblandade (tji fick nassarna). ”We made big war and little love” med de andra människoarterna (jag sammanfattar).
Rasblandning i ”urskogen”
Människans stora samarbetsförmåga utvecklades bland annat av att barnen krävde en lång och kollektiv uppfostran. Därtill kom vår intelligens och vårt verktygsbruk.
”Men människan hade dessa fördelar i två miljoner år och var fortfarande svaga, obetydliga varelser”. Först när vi tog elden i bruk började så smått människans väg mot dominans på jorden.
Än mer när vi fick språkförmågan för runt 70 000 år sedan. Sedan dess har vi skvallrat för att ha koll och kontroll över varandra. Och kommunicerat kring storskaliga kollektiva (arbets)projekt.
Med vår fantasi skapade vi även stora ”sociala konstruktioner” och ”föreställda gemenskaper” med främlingar – typ ”Sverige”. Vi föreställer oss då att människor vi aldrig kommer att träffa är ”vi svenskar”. Massamarbete och specialisering blir då möjligt.
Föreställda gemenskaper
”Allt detta beror på särskilda kognitiva (tanke)förmågor – uppfinningsförmåga, minne, inlärning och kommunikation… De förmågorna uppstod (också) för omkring 70 000 år sedan i vad som kallas ”den kognitiva revolutionen.” (tanke-revolutionen)”.
”Ända sedan dess har sapiens levt i en dubbel verklighet. Den konkreta verkligheten… och den föreställda verkligheten med gudar, nationer och företag.”
Den långsamma genetiska evolutionen kompletterades med den snabba kulturella evolutionen. Det gjorde att vi flexibelt och snabbt kunde ändra vårt beteende och våra samhällssystem efter nya omständigheter och tankar.
Vi och andra
Jägarna-samlarna levde i små grupper (band). De kunde både kriga/konkurrera, och handla/samarbete med andra grupper.
Grupper kunde också slås samman till större samhällen. De bands alla samman av närhet, släktskap, vänskap, språk – samt gemensamma myter, normer och värderingar. Som blev verkliga när människor trodde på dem.
Förhistoriska skelett av jägare-samlare visar att de sällan led av svält eller undernäring – och de levde längre och hade friskare liv än ”deras stackars bondeättlingar”.
Men det är temat för nästa seriebok – om jordbruket. ”Få reda på hur en anspråkslös planta lurade supersapiens och förslavade mänskligheten!”
Hans Norebrink
# Konstigt nog tar serieromanen inte upp jägar-samlarnas troligen mestadels jämlika, fria och demokratiska samhällsliv.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.