I boken Det svenska tillståndet undersöker ett antal forskare våldsbrottsligheten från en rad olika perspektiv. Jag har tidigare skrivit om själva boken och om våldsutvecklingen ur ett historiskt perspektiv. Ett annat intressant kapitel i boken handlar om våldsutvecklingen jämfört med andra europeiska länder. Författaren av kapitlet heter Lars Westfelt. Han är fil.dr i allmän kriminologi och arbetar på Högskolan i Gävle som lektor.
I inledningen på kapitlet konstaterar Westfelt att jämförelser av brottsligheten mellan olika länder är mycket svårt. Hur statistiken samlas in skiljer sig åt, hur olika brott definieras kan vara mycket olika, hur lagstiftningen ser ut är mycket olika och dessutom är anmälningsbenägenheten väldigt olika i olika länder. Det går helt enkelt inte att avgöra om ett land har en högre våldsnivå genom att använda kriminalstatistiken.
Länge har statistiken över dödligt våld ansetts vara det bästa sättet att jämföra våldsnivån i olika länder. Men även detta har sina begränsningar. I Sverige anmäls många gånger fler fall av dödligt våld än vad som faktiskt sker. Detta beror på att polisens administrativa rutiner gör att en stor mängd fall anmäls trots att det redan tidigt är klart att det inte handlar om dödligt våld. Dessutom har det visat sig att siffran för dödligt våld med tiden blivit allt sämre för att beskriva nivån av våld rent generellt. Utvecklingen när det gäller dödligt våld skiljer sig från utvecklingen av våldet i samhället rent generellt.
Nio länder
Westfelts jämförelse av våldet i nio europeiska länder använder därför av flera olika indikatorer och brott. De nio länderna som jämförs är Sverige, Norge, Danmark, Finland, England & Wales (resten av Storbritannien är inte inkluderat i jämförelsen), Tyskland, Frankrike, Nederländerna (Westfelt skriver Holland vilket i viss mån devalverar trovärdigheten i hans artikel, Holland är en del av Nederländerna) och Österrike.
Särskilt problematiskt vid en jämförelse av våld tycks våldtäktsstatistik vara. Om en partner till en kvinna våldtar henne 14 gånger blir det 14 våldtäktsbrott i Sverige men bara ett brott i Tyskland och England. Lagstiftningen skiljer sig också väldigt mycket då många saker som är våldtäkt enligt svensk lag inte är våldtäkt enligt andra länders lagstiftning.
Dödligt våld
I artikeln slås det ganska snart fast att utvecklingen av de dödliga våldet i de nio länderna varit i stort sett likadana under lång tid. Våldet ökade fram till slutet av 1980-talet för att därefter minska från 1990-talet. När det gäller de allra senaste åren kan en ökning av våldet i Sverige konstateras. Det är en ökning som skiljer sig från utvecklingen i de andra nordiska länderna. Även Finland skiljer sig åt. Under lång tid hade Finland en mycket högre nivå av våld än resten av Norden och Finland är fortfarande ett våldsammare land än Sverige, Sen 1990-talet har Finland dock haft en mycket kraftigare nedgång än övriga nordiska länder.
I diagrammet finns två tydligt avvikande toppar för Frankrike åren 1954-62 och Norge 2011. I Norge handlar det om terrordåden i Oslo och på Utøya. Vad det gäller Frankrike så handlar det om morden på algerier under frihetskriget i Algeriet. Morden utfördes av poliser, militärer och högerextremister. Omfattningen av morden är fortfarande okänd och de redovisade siffrorna är sannolikt i underkant. England har också en topp mellan 2001 och 2003 vilket handlar om att en rättegång mot en seriemördare som greps 1998 genomfördes under de åren varvid en mängd avslöjades och anmäldes.
Samma ökning av det dödliga våldet som i Sverige under de allra senaste åren kan dock även konstateras i Österrike. England & Wales och i viss mån i Nederländerna. Så utvecklingen i Sverige är inte unik vilket många brukar påstå.
I boken görs också jämförelser av andra typer av våld som rån och misshandel. Det ska jag återkomma till.
Källa: Sarnecki och Rostami, Det svenska tillståndet, 2022
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.