Putins expansiva Ryssland har militärt ockuperat och bombat sönder sydöstra Ukraina. Med vilken rätt begår den ryska staten denna grova inhumana kränkning av sin mindre granne? Det fördöms med rätta världen över. Men att Ukrainakonflikten engagerat så mycket verkar också ha att göra med att kriget blivit en del av det nya kalla kriget mellan väst och Ryssland.
Hur ska man annars förklara tystnaden kring andra illegala ockupationer av delar av andra länder? Jag tänker på drabbade Nordcypern och Västsahara – men även Palestina.
Ockuperat EU-land
Cypern är en asiatisk örepublik, delad mellan grekcyprioter i söder och turkcyprioter i norr (plus turkiska invandrare). Etniska konflikter gjorde att Turkiet 1974 militärt ockuperade Nordcypern.
Hela Cypern är med i EU. Men hur kan då EU acceptera att ett av deras medlemsländer är ockuperat till 38 procent av landets yta?
Turkiet är med i NATO. Men hur kan de andra 30 europeiska medlemmarna i NATO acceptera att Turkiet ockuperar delar av ett annat land?
Och hur kan världen acceptera att landet Palestina ännu till hälften är ockuperat av Israel (plus av illegala judiska bosättningar på palestinsk mark)?
NATO-länder stöder ockupationsmakt
Vidare har vi Marockos ockupation från 1975 av hela 75 procent av det fosfat- och mineralrika västafrikanska landet Västsahara. Många västsaharier bor i flyktingläger i grannen Algeriets öken. Ändå stöds ockupationsmakten Marocko av NATO-länderna USA och Frankrike. Båda djupt engagerade i Ukrainakriget.
Marocko hänvisar till historiska band mellan dem och Västsahara. Och en idealistisk drömlösning för hela Afrika vore förstås om man kunde avskaffa alla gamla konstlade kolonialgränser och territorier som försvårar Afrikas nationsbyggen.
För att istället återgå till nygamla förkoloniala riken och gränser. Och bygga naturliga geografiska, historiska, etniska, religiösa, språkliga, ekonomiska nationalstater.
Gränsändring ger kaos
Men Afrikanska Unionen (AU, förr OAU) menar realpolitiskt att sådana gränsändringar skulle leda till kaos i Afrika. Därför har man stött Västsaharas rätt till självständighet inom koloniala gränser.
Men i jämförelse med västmakternas stora stöd till Ukrainas rättfärdiga kamp mot den ryska ockupationen – så är intresset för de bortglömda pågående ockupationerna i Nordcypern, Palestina och Västsahara som droppar i havet.
Självklart är allt stöd till Ukraina välkommet! Men att i (troligen) nationellt egenintresse ignorera alla andra ockupationsdrabbade länder kan bara kallas cyniskt hyckleri!
Hans Norebrink, för nationers självbestämmanderätt
# AU:s stöd till att bevara koloniala gränser hindrade regionen Biafra från att 1970 lämna Nigeria, och Katanga 1960 från att lämna Kongo. Eritrea och Somaliland kunde för sitt självstyre hänvisa till att de hade varit koloniala enheter. Däremot bröt nya Sydsudan (när det lämnade Sudan) mot principen att bevara kolonialgränserna.
