Per Leander skriver i förbigående i Internationalen 30/2022 att Ukrainas president Zelenskyj ”förbjudit i princip alla kvarvarande oppositionspartier vid krigsutbrottet”. Det låter väldigt illa. Per Leander verkar vilja ge bilden av att Zelenskyj har utnyttjat kriget till att mer eller mindre göra sig till diktator.
Men är det verkligen på det viset?
I dagsläget är 16 eller 17 politiska partier förbjudna i Ukraina. Alla de partier som förbjudits har haft nära band till Ryssland eller organiserat proryska separatister med bas i östra Ukraina.
2020 fanns i Ukraina 349 registrerade partier, de flesta av dem dock mycket små eller inte längre existerande. Det ukrainska partiväsendet har präglats av att partierna byggts upp kring enskilda personer, som Petro Porosjenko, Julia Tymosjenko och Volodymir Zelenskyj.
Partierna har ibland haft stora framgångar i valen för att senare reduceras till ganska obetydliga spelare när folk genomskådat dem. Detta är snarast ett tecken på att Ukraina inte är en demokrati av västeuropeiskt snitt, men knappast något som man kan lasta Zelenskyj och hans parti för. Det är möjligt att om kriget inte kommit emellan att Zelenskyjs parti hade gått ett liknande öde till mötes i kommande val.
Partiförbud
Förbudet mot de proryska partierna är förvisso ett övergrepp. Men kanske inte så märkligt när det inträffar mitt under brinnande krig. Att de parlamentariska processerna fortfarande fungerar hjälpligt samtidigt som de ryska artilleriattackerna fortsätter i hela landet kan väl i sig betraktas som anmärkningsvärt.
Precis som nazisterna under andra världskriget satte in lokala quislingar vid den formella makten i ockuperade länder så har den ryska ockupationsmakten strävat efter att hitta kollaboratörer som sympatiserar med ockupanterna för att placera på centrala administrativa poster. Det är naturligt att man då i första hand har vänt sig till existerande proryska partistrukturer på plats. Och naturligtvis finns det därför också starka motiv för den ukrainska statsledningen att försöka förhindra detta.
I parlamentsvalet 2019 vann Zelenskyjs parti en jordskredsseger och fick egen majoritet i det ukrainska parlamentet, radan. De partier som kan betecknas som oppositionspartier i radan har sedan dess ungefär en tredjedel av platserna.
Parlamentet
Bara ett parti av dem som nu förbjudits var representerat i radan – ”Opposition Platform – For Life” som hade 43 platser (av totalt 450). Men vad Per Leander inte skriver a?r att redan en vecka efter förbudet hade det förbjudna partiets ledamöter ombildat sig till två organiserade parlamentsgrupper, ”Platform for Life and Peace” och ”Restoration of Ukraine”, grupperingar som fortfarande är verksamma (jag använder här de engelska partibeteckningarna).
När Per Leander påstår att i princip alla oppositionspartier har förbjudits är det alltså helt enkelt inte sant. Partierna i radan a?r fortfarande tillåtna, förutom då ”Opposition Platform – For Life”, vars ledamöter alltså fortfarande sitter kvar på sina mandat och har bildat nya parlamentsgrupper.
Och öven ett utomparlamentariskt socialistiskt parti som Sociala Rörelsen, Sotsialnyi Ruch, som fördömt såväl partiförbudet som de antifackliga lagarna som regeringen drivit igenom, är liksom tidigare tillåtet.
Jan Czajkowski
Tidigare publicerat i Internationalen. Också publicerat på engelska hos ESSF.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.