Annie Lööf är inte min vän

Annie Lööf är inte min vän. Jag har ingen aning om hur hon är som person och bryr mig inte heller särskilt mycket om det. För mig är hon ledare av den svenska borgerlighetens mest uttalade nyliberala parti vars ungdomsförbund för inte så länge sedan hade en kampanj för att krossa fackföreningarna. Men det var inte därför en högerextrem mördare var på jakt efter henne i Almedalen och i förbifarten bragte Ing-Marie Wieselgren om livet.

Annie Lööf anser att den iskalla egoismens apostel Ayn Rand var ”en av 1900-talets största tänkare” och har Margaret Thatcher som idol. Men det var inte därför en högerextremist ville mörda Annie Lööf.

I januariavtalet drev Annie Lööf igenom att tryggheten på jobbet skulle försämras och hyrorna skulle släppas lösa, hjärtefrågor för hennes uppdragsgivare bland arbetsgivare och fastighetsägare. Men det var inte därför en nazianstruken knivman ville mörda henne.

Annie Lööf leder ett parti som i över ett århundrade agerat spjutspets mot arbetande människors rättigheter, från ett beslutsamt motstånd mot rösträtten över envis kamp mot 50-talets pensionsreform till dagens nedskärnings- och privatiseringspolitik. Men det var inte därför en bitter vit man ville köra en kniv i henne.

Gräns mot SD

Skälet till att hon skulle mördas var att hon som enda borgerliga partiledare dragit en gräns mot SD och därmed stått i vägen för en sd-stödd regering med bildats och att hon stått fast vid den hållningen. För detta har hon ådragit sig fruktansvärda mängder organiserat hat. Den ensamme mördaren var möjligen ensam som person men alls inte i sin tankevärld. I uppfattningen att Annie Lööf var en fiende och förrädare hade han gott stöd från hela det högerextrema hatträsk som bubblar på nätet i symbios med de officiella sd-kanalerna.

Ledande sd-medlemmar har spritt uttalanden om Lööf som ”folkförrädare” och partiet har producerat 120 (etthundratjugo!) hatiska och hånfulla videoklipp mot Annie Lööf. Oräkneliga andra hatinlägg om henne har spritts av tangentbordskrigarna, avlönade och frivilliga.

Budskapet är kristallklart: Annie Lööf står i vägen för sd:s marsch mot makten. Detta och inget annat var skälet till att Annie Lööf skulle mördas. Steget till att undanröja detta hinder och ge ”folkförrädare” vad de förtjänar var uppenbarligen inte långt i den upphetsade högermiljön för dem som av psykisk ohälsa eller brinnande övertygelse är beredda att ta orden på allvar.

Ingen ska idag säga att de inte förstår detta.

Lars Henriksson

Tidigare publicerat i Internationalen

Läs mer om nyliberalism


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.