Är du ryggmärgssosse? Gråsosse? Tacksam för folkhemmet, välfärden, jämlikheten, a-kassan, föräldrabidrag, socialbidrag, allmän värnplikt, den offentliga sektorn, moderna bostäder, du-reformen, den starka staten som reglerar marknaden (”keynesianism” kallat). Gillar du kopplingen till LO, facket, arbetarrörelsen, vanligt folk, arbetarklassen, utrotningen av fattigdomen (som mina föräldrar som barn, och mina mor/farföräldrar som vuxna upplevde och berättade för mig). Samt skola, vård och omsorg för alla. Arbete åt alla.
Alltså reformistisk socialism. Med demokratisk socialism som yttersta mål fram till 70-talet. För även om det inte talades så mycket om det var för många Medbestämmandelagen (MBL), lagen om anställningsskydd (LAS) och speciellt längtagarfonderna underförstådda vägar till arbetarmakt och socialism. Som Aftonbladets berömda löpsedel sa på 70-talet: ”Med löntagarfonder tar vi över!”.
Men var står socialdemokratin idag? Låt oss se på partiets efterkrigsprogram (som även kommunisterna antog som sitt partiprogram).
Det talar om ”Full sysselsättning”, ”Rättvis fördelning och höjd levnadsstandard”, ”Större effektivitet och mera demokrati inom näringslivet”, ”Offentliga arbeten”, ”Ökat arbetarinflytande över produktionens ledning”, ”Solidarisk lönepolitik”, ”Samhällelig planering av investeringsverksamheten”, ”Utrikeshandeln under samhällets ledning”. Låter det som socialdemokratin idag? Icke!
Reformistisk socialism
En uppsats vid Mittuniversitetet har titeln ”Har den socialdemokratiska ideologin förändrats?” Den undersöker hur partiprogrammen stämmer med reformistisk socialism. Överensstämmelsen är stor i ”partiprogrammen från 1960 och 1975, för att sedan i allt ringare grad stämma överens… 1990, 2001 och 2013”.
Brytpunkten är 80-talet, och speciellt året 1980. Fram till 1980 ökade jämlikheten, vilket Sverige blev känt för. Efter 1980 har ojämlikheten skenat i Sverige, oberoende av vilken regering som suttit vid makten. Sverige öppnade då upp ekonomin, liberaliserade den. Blev en del av den globala nyliberalismen (med Reagan och Thatcher i spetsen) med allt mer marknadsekonomi, privatiseringar, avregleringar, ”New Public Management” (vilket betyder att den offentliga sektorn ska styras som privata företag).
Sverige blev så småningom del av EU, och är idag på väg in i den västliga försvarsalliansen NATO (där stormakten USA och diktaturen Turkiet ingår).
Från 80-talet och framåt omvandlades den reformistiska socialdemokratin slutligen till socialliberalism. Och i årets valrörelse har man närmat sig borgerliga åsikter vad gäller invandring/migration, brottslighet och klimatet.
Systemet måste förändras
FN:s klimatpanel säger att klimatkampen kräver livsstilsförändringar och ”systemförändrande genomgripande samhällsförändringar”. Men det tar knappast Magdalena Andersson (s) upp. Liksom borgarna fokuserar hon mera på grön teknik och smartare kärnkraft, snarare än på röd ekonomi.
Istället borde hon förklara att hårda tider stundar och ta ledningen i klimatkampen med de stora oundvikliga samhällsförändringar som kommer att krävas (som vänstersossen Suhonen i Föreningen Reformisterna föreslår).
Se hur Churchill hanterade det kommande kriget: ”Jag kan bara lova blod, svett och tårar”.
Och vilket system behöver då förändras för att rädda planeten och mänskligheten? Ja, sedan den så kallade kommunismen dog på 80-talet finns bara ett politiskt-ekonomiskt samhällssystem kvar på jordklotet: kapitalismen!
Som med reklam och i jakt på allt högre profit skapar en galopperande ekonomisk tillväxt som överskrider de ekologiska miljöramarna för vad jorden kan klara av.
Antikapitalism
Vad kan då FN:s klimatpanel IPPC:s miljökrav på ”genomgripande samhällsförändringar” innebära annat än att det över hela världen dominerande kapitalistiska samhället gradvis ersätts med en reformistisk planerad demokratisk samhällsekonomi som bygger på en grundtrygghet kopplad till en minskad levnadsstandard – i varje fall i de rika länderna som Sverige. För de fattiga länderna i syd kan inte nå vår nordliga levnadsstandard utan att klimatet och miljön kollapsar.
I de tider när mer än någonsin någon form av reformer i riktning mot demokratisk socialism behövs – tillsammans med en kombination av lokalekonomi, nationell ekonomi och global planekonomi – då fjärmar sig socialdemokratin än mer från sitt demokratiska socialistiska arv.
Dags för socialdemokrater att återta de gamla socialistiska idealen, under ledning av vänstersocialdemokrater.
Och samarbeta med vänsterpartiet. De har ju kvar de socialdemokratiska demokratsocialistiska idealen. Och den gamla totalt felaktiga kopplingen till ”kommunismen” i öst är borta.
Och med kopplingen till kommunism borta sedan årtionden, så menar åtminstone jag att vänsterpartiet idag är ungefär som socialdemokratin var på 70-talet (innan sossarna blev en slags halvnyliberala socialliberaler från 80-talet).
Socialistisk socialdemokrati
Min slutsatser & önskningar
- Slå samman vänsterpartiet och ett ”återsocialiserat” socialdemokratiskt parti. Åter till de röda rötterna!
- Om inte: Slå samman vänsterpartiet och vänstersocialdemokratin.
- Om inte: Samarbeta vänsterpartiet och socialdemokratin.
- Om inte: Samarbeta vänsterpartiet och vänstersocialdemokratin.
- Om inte: Locka vänstersossar till vänsterpartiet med ömsesidig respekt.
- Om inte: Uppmana vänstersossar att rösta på vänsterpartiet.
Dagens sossar är socialliberaler. Gårdagens ”kommunister” är nästan utdöda. Den gamla klyftan ”kommunister” och socialdemokrater som delade arbetarrörelsen är sedan länge historia. Den gamla 60 – 70-taliga folkhems-socialismen företräds idag i stora drag av vänsterpartiet!
Den snabbt växande ekonomiska ojämlikheten som segregerar arbetare från medelklass, nysvenskar från ”gammsvenskar” skapar sociala klyftor och problem (som kriminaliteten), som den nyliberala kapitalismen varken vill eller kan lösa. I frågan om ghetton och skolor menar de att det viktiga inte är blandade bostadsområden och integrerade skolor, utan att den enskilde individen kan lämna dåliga skolor och socialt utsatta områden.
Kollektiva lösningar
Hela det kapitalistiska marknadstänkandet bygger på egoistiska individer som ska ha rätt att resa sig ovanför massan och bli rika och mäktiga. En sådan dogmatisk liberal individualism kan inte lösa problemet för alla andra, gruppen, folket, nationen. De mångas problem kräver kollektiva samhälleliga lösningar. Ekonomisk demokrati.
Och någon form av kollektiva socialistiska lösningar kräver även det största samhällsproblem som mänskligheten någonsin stått inför: klimatkrisen!
Dags för socialdemokratin att göra en vänstersväng tillbaka till den gamla socialistiska socialdemokratin – samt samarbeta med eller slå sig samman med dagens sossar – vänsterpartiet.
Politiskt önsketänkande
Ja, allt detta är politiskt önsketänkande från min sida, det medger jag. Men med ”östkommunismen” ur leken borde ju den gamla sorgliga klyftan i arbetarrörelsen mellan kommunister (numera vänsterpartister) och socialdemokrater kunna överbryggas.
Men socialdemokratin har nog oåterkalleligen blivit ett ”systemkapitalistiskt” socialliberalt borgerligt makt- och karriärparti för en politisk-ekonomisk elit, en integrerad del av det globala nyliberala marknadsprojektet. Socialdemokratin är nog förlorad för grön radikal klimatpolitik och röd demokratisk socialism.
Vad är då politiskt realistiskt och möjligen praktiskt genomförbart? Kanske att vänstersocialdemokrater i Reformisterna och i fackliga och ungdomliga delar av socialdemokratin ansluter sig på ett jämlikt och respektfullt sätt med Vänsterpartiet. Som ju skedde i Tyskland (tyvärr med interna motsättningar idag).
- Nu: Vänstersossar bör rösta på Vänsterpartiet som mest liknar den gamla reformistiska socialdemokratin från 70-talet
- Sen: Vänstersocialdemokrater bör förena sig med Vänsterpartiet
Hans Norebrink, vårdarbetare
