Skogslandet är en bok av Lisa Röstlund. Den har hyllats överallt. Men ärligt sagt så upplever jag att den är lite överreklamerad. Det är nämligen den vanliga historien som presenteras.
Om de människor som bor där det blir kalhyggen är det synd och det finns en massa elaka korrumperade typer bland forskarna och företagsledarna. Det är de senares fel att allt går åt helvete. Det är deras fel att att det är synd om stadsbor som flyttat till landet för att uppleva skogen och det är deras fel att det är synd om samerna. Sen finns det förstås en och annan enskild hjälte.
Självklart är det upprörande. Men. Det är den vanliga borgerliga historien om sakernas tillstånd där inget sätts i sammanhang, där forskningen inte skapar nån helhet och där vissa forskningsrön är bra och andra dåliga utan att en förstår varför. Ingen lösning presenteras. Ingen sanning och inga svar i boken. Fakta lyser med sin frånvaro. Bara folk som lider och körs över. Plus elakingar som kör över, ljuger och agerar allmänt fult. Staten, storbolagen, direktörerna, de köpta forskarna. Att de flesta forskare inte alls är köpta framgår inte.
Känslor
Det mesta hon skriver är sant, kalhyggen är ett otyg för biologisk mångfald, bolagen vill tjäna pengar, folk blir förbannade på utflyttade stadsbor som värnar naturen och samerna är utsatta. Hon målar upp en skitvärld. Men. Det finns också rena felaktigheter i hennes bok. Något som gör den än mer problematisk. Felaktigheter utgör ingen bra grund för att hitta lösningar på problem. Men Röstlund är inte ute efter det. Hon är ute efter känslomässig upprördhet.
Men det finns ju lösningar. Låt samerna förvalta alla statlig mark som finns i de områden där det finns samebyar, Skogsbruk såväl som mark till vindkraft och mobilmaster, fiske och jakt. För övrig mark så kan den privata äganderätten avskaffas och göras om till nyttjanderätt som förvaltas kollektivt. Av byalag och föreningar. Förbjud kalhyggesbruk och plantering av icke inhemska arter. Använd inte skog till bibränslen. Skogsavfall kan naturligtvis användas. Det släpper ut lika mycket växthusgaser om det ligger och ruttnar som om det eldas upp. Vi kan avverka mindre. För att gynna klimatet.
Södra Sverige
Dessutom vilseleder boken. Den är skriven som om den handlar om skogen i Sverige. Det gör den inte. Den handlar om skogen i Norrland. Situationen i södra Sverige är helt annorlunda, I södra Sverige finns många gånger mer skog än för 100 år sen, I Bohuslän, Halland, Skåne, Västergötland och Småland fanns det nästan ingen skog alls för 100 år sen och den skog som fanns var lövskog och på sina håll tallskog.
I stort sett all den skog som finns i södra Sverige idag är skapad. Skapad av människan genom att betet upphörde och genom skogsplanteringar. Det är därför Sverige har mer skog än nånsin. Till och med i stora delar av norra Sverige är skogen planterad under 1900-talet, framförallt i bruksbygderna i Dalsland, Bergslagen inkl Värmland och Dalarna samt södra Norrland.
Komplicerat
Historien om skogen är mer komplicerad än vad Röstlund ger vid handen. Hon förenklar och målar upp enkla fiendebilder. Det är att skapa förutsättningar för att SD ska vinna mark på landsbygden. Det vill hon förstås inte men genom att sambanden förblir dolda och genom att misstänkliggöra forskning med känslomässiga argument är det ändå vad hon bland annat åstadkommer. Genom att göra det till en historia om enskilda individer och enskilda bolag missas helheten. Det skapar grogrund för fascism.
Hon vidgar klyftan mellan stad och land genom att hon inte föreslår lösningar och åtgärder utan bara pekar på hur landsbygdens folk körs över. Av storbolagen, av miljömupparna och av forskarna. Markägarna körs över miljövännerna, storbolagen såväl som miljövännerna kör över de små markägarna och storbolagen kör över miljövännerna och klimataktivisterna. De som bestämmer gör ingenting alls eller så gör de vad storbolagen säger.
Bara problem
Det finns inga lösningar utan bara problem i Röstlunds bok. Därför gör den mig besviken. Det är borgarmedias och borgerliga journalister signum. Skriv om att allt är skit och presentera inga lösningar eftersom det inte går inom det nuvarande kapitalistiska systemet med privat äganderätt.
Visst är boken upprörande. Den är lätt att läsa. Den avslöjar en massa skit och det var väl också det huvudsakliga syftet. Men den är fullständigt otillräcklig, använder sig av lögner, konspirationteorier, korruptionsanklagelser och ”guilt by association”. Hon låter andra stå för påstådda fakta men tar själv inte ställning. Boken är därför också skadlig. Det behövs mer. Det behövs fakta och sanning. Det behövs lösningar.
Jag känner igen Röstlunds agerande från fiskeridebatten. Fast där är det mycket värre än i skogsdebatten.
Läs mer om skogen:
- Vem ska bestämma i skogen?
- Ska vi elda upp träden eller låta skogen stå?
- De stora ägarna av den svenska skogen och skogsindustrin
- Den svenska skogen har nästan aldrig varit naturlig
- Enfald istället för mångfald i skogen
- Skogen är skapad av människan
Läs om fiskeridebatten:
- Tomt hav – lögnaktig dokumentär från SVT
- Baltic Waters lögner om fiskerikontrollen
- Anna Ljungströms lögner om sillen i Östersjön
- Lögner om havet och fiske i Fiskarnas rike
- Sanslösa dumheter i Netflix-film om fiske
- BalticWaters 2030 och deras lögner – industritrålare
- BalticWaters 2030 och deras lögner – torskbeståndet
- Sportfiskarna fortsätter sprida lögner om det pelagiska fisket
- BalticWaters 2030 och deras lögner – trålfiskegränsen
- BalticWaters 2030 och deras lögner – sillbeståndet
- Sportfiskarnas pajaskonster och lögner om fisket i Bottenhavet fortsätter
- Greenpeace och deras lögner om så kallade supertrålare
- Lögner i tidningen Mitti om strömmingsfisket
- Naturskyddsföreningens pajaskonster och lögner om fiske
