En förändrad lagstiftning med högre straff har lett till att de flesta som numera genomför skjutningar är unga pojkar med stora sociala, psykiska och personliga problem. Det har alla möjliga diagnoser och personlighetsstörningar och har vandrat genom diverse vårdinrättningar, socialtjänster med mera utan att egentligen få någon hjälp. Ibland har de missbrukande föräldrar eller föräldrar som inte kan. Ibland har de föräldrar som gjort allt som står i deras makt. De känner sig åsidosatta och undanskuffade. Värdelösa.
När då äldre kriminella vänder sig till dem med erbjudanden om stora pengar blir förstås smickrade. De känner att någon tar dem på allvar och uppskattar dem. Dessa unga pojkar är helt enkelt mycket lätta att värva för att utföra våldsdåd. Om de ångrar sig är hotar de äldre kriminella med att döda dem eller deras familjer. Alternativt att ange dem så de blir inspärrade igen. De blir helt enkelt i det läget tvingade att utföra de våldsdåd de anlitats för att göra.
Det är pojkar med låg självkänsla och dåligt självförtroende. Pojkar som inte kan bedöma och värdera konsekvenserna av sitt handlande. De förstår inte vad det innebär att döda någon och begriper inte vad som kommer att hända med dem själva.
Äldre gängkriminella skiter i om pojkarna åker fast och skiter i vem de skjuter. De unga pojkarna är förbrukningsvaror som används och sen slängs på sophögen för polisen och samhället att hantera. Men själva förstår de inte detta utan tror att de blir någon. Att de är på väg att skaffa sig en position. Men det är en falsk bild av verkligheten. De är inget annat än ytterligare offer för gängkriminaliteten. Offer precis som de personer de skjuter.
Därför ska de också i första hand behandlas som offer. Inte som brottslingar. De är offer. De behöver hjälp, inte straff. Vill vi att deras brottslighet ska upphöra måste vi hjälpa dem. Vill vi skapa värre och förhärdade brottslingar ska vi spärra in dem.
Läs också: