Vänsterpartiet skall anta ett nytt partiprogram i vår. I förra veckan presenterade programkommissionen sitt förslag. Det bekräftar en utveckling av partiet som varit på gång de senaste åren.
En kort illustration av vilken riktning som utstakas:
I Vänsterpartiets nu gällande partiprogram förekommer ordet socialism 44 gånger, i det nya förslaget högt räknat 5. I det gamla programmet nämns ”kamp” 44 gånger, i det nya en gång. Ord som strejk, demonstrationer eller civil olydnad saknas helt i programförslaget.
I stället introduceras ett helt nytt ord, ”förhandlingsstyrka”. Det förekommer 20 gånger. Nu kan man naturligtvis hävda att etiketter inte spelar så stor roll, ett program måste ju kunna moderniseras också språkligt. Men bakom orden ligger en betydligt mer omfattande förskjutning.
Vad är ett program?
Ja, för den radikala socialistiska rörelsen är det är ingen skrivbordsprodukt. Det vilar inte på idéer och principer som uttänkts av den ene eller andre världsförbättraren, för att citera Kommunistiska manifestets klassiska formulering.
Det är stället ett försök att sammanfatta arbetarklassens erfarenheter från många år av sociala strider och lägga dessa erfarenheter till grund för en inriktning som syftar till att ersätta dagens klassamhälle med ett samhälle byggt på gemensamt ägande av produktionsmedlen.
Men framför allt är ett programs uppgift att skissera länkarna mellan målet och medlen. Det handlar inte om reform eller revolution.
Självklart måste kampen för anta ett nytt partireformer vara central, påpekade Vänsterpartiets legendariske partiledare CH Hermansson, men det gäller att inte stanna på halva vägen. Vad som behövs är reformer som ingriper så djupt i samhällets struktur att de bereder väg för ett annat sätt att organisera samhället.
Det är detta perspektiv som är helt frånvarande i programförslaget.
Socialismen
Socialismen reduceras till en plym. Att ”slå in på en socialistisk väg framåt handlar om att organisera arbetet på bättre sätt, för att bygga ett samhälle där vi kan leva friare liv”, heter det. Men de konkreta förslagen lyser med sin frånvaro. Inte ens bankernas socialisering, överst på socialistiska partiers önskelistor i 150 år, finns med. Längre än till intet förpliktade formuleringar, som att ”frigöra delar av produktionen från kapitalets bojor”, är man inte beredd att gå.
Och vägen dit menar man går genom ”strategiska reformer” som ökar ”förhandlingsstyrkan”.
Vad är nu detta?
Ja, strategiska reformer är sådana ”som både gör livet rikare och friare, här och nu, och bygger upp människors möjligheter att driva sina intressen framöver. Det kan till exempel handla om lagar som försvarar människors arbetsvillkor genom att stärka skyddsombuden, eller om institutioner som både utför ett arbete och samlar kunskap om varför det arbetet behövs” heter det svepande och måhända inte helt kristallklart.
Och ”förhandlingsstyrka”?
Ja, det är något som skapas när människor sluter sig samman och som växer när den sociala tryggheten stärks och lönerna ökar. Det låter bra. Men det är att ställa allt på huvudet.
Strategiska reformer
De strategiska reformer man säger sig vilja genomföra förutsätter den kamp programmet inte vill befatta sig med. Det var inte arbetarrörelsens förhandlingsskicklighet som vann rätten att bygga egna organisationer, drev igenom rösträtten eller byggde välfärden. Det var strejker, demonstrationer och ibland hotet om revolution. Det var inte Vänsterpartiets heroiska förhandlingsstyrka i bostadsutskottet som hindrade införandet av marknadshyror, det var hyresgästernas mobilisering på gator och torg (föredömligt understödda av lokala vänsterpartister).
Nå, varför kommer nu ett förslag till en så kraftig revidering av partiprogrammet just nu?
Ja, behovet av radikala lösningar i socialistisk riktning har knappast minskat de senaste åren. Inte heller är det ett resultat av något tryck från partiets bas att vrida politiken till höger.
Inte minst valkongressen förra året markerade tydligt mot partiledningens försök att tona ner viktiga symbolfrågor, som NATO-motstånd, kampen om makten på arbetsplatserna eller socialismen plats i valplattformen. Nej, förslaget kan bara förstås som en anpassning till den politik som varit partiledningens huvudprojekt de senaste åren. Programförslaget är först och sist en 46 sidor lång ansökningshandling till Magdalena Andersson:
Du kan lita på oss, låt oss vara med i din nästa regering.
Kjell Östberg
Ursprungligen publicerat i Internationalen,
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.