De som tjänar mest är inte de rikaste svenskarna

Att tjäna väldigt mycket ett specifikt år handlar ofta om rena tillfälligheter. Personen kan ha sålt ett företag för stora pengar, sålt ett antal dyra fastigheter eller nåt liknande. Det visar dock inte på något sätt vilka svenskar som är rikast vilket ETC påstår i en artikelserie som de kallar de 1 000 rikaste svenskarna. Men att tjäna mycket ett enskilt år betyder inte på något sätt att personerna är de rikaste svenskarna. De som tjänar mest är oftast inte heller de som har mest makt.

De som tjänar mest betalar dock väldigt lite skatt jämfört med en vanlig arbetare. Det är orättvist och ojämlikt. Men de är i allmänhet inte de rikaste svenskarna. De rikaste svenskarna är istället personer som har stora aktieinnehav i stora företag med högt börsvärde.

Samtidigt är varken de som tjänar mest eller de som har de största förmögenheterna de personer som har stor makt i Sverige. De är sällan inte de viktiga makthavarna. En del av dem är förstås det, men faktiskt inte de flesta. Vilka som tjänar mest och vilka som har de största förmögenheterna är därför inte speciellt intressant. Det som är intressant är vilka som äger och kontrollerar det svenska näringslivet och sitter på olika topposter i de stora företagen.

ETC:s artikelserie må vara intressant för den nyfikne, men den säger väldigt lite om hur Sverige ser ut mer än att de är låg skatter på kapitalinkomster och höga skatter på arbetsinkomster. Och att en del människor tjänar alldeles för mycket pengar.

Makt

För att se vilka de mäktiga är i Sverige måste alltså ägandet i storföretagen analyseras och kartläggas. ETC har aldrig nånsin gjort nåt sånt. Tankesmedjan Katalys har gjort det och jag har gjort det. CH Hermansson gjorde det också och myntade begreppet de 15 familjerna. Det är ett begrepp som fortfarande brukar användas även om antalet rent faktiskt alltid var fler än 15.

Makt är det viktiga. Inte hur mycket folk tjänar. Det är makt som ska kartläggas och det är makten över företagen som måste förändras. Inkomsterna blir oväsentliga om makt inte utgår från pengar utan istället från anställning. De som ska ha makten i ett företag är de som arbetar där, inte de som satsat pengarna.

Under kapitalismen är det pengarna som ger makt. I ett socialistiskt system är det arbetet som ger makt. Det är de förhållandena vi i första hand ska angripa, inte folks inkomster. ETC går på inkomsterna och vilseleder därför. Visst är ojämlika inkomster orättvist men det är maktförhållandena som måste ändras om vi vill få ett bättre samhälle. Det är därför makten är det som ska kartläggas. Inte inkomsterna.

Läs mer om Sveriges makthavare (då artiklarna är några år gamla kan detaljer ha ändrat sig men familjerna är fortfarande desamma):

• Finansklanerna – Wallenberg, del 1
• Finansklanerna – Wallenberg del 2
• Om finansklanerna – Ax:son Johnson
• Finansklanerna – Stenbeck
• Finansklanerna – Lundberg
• Om finansklanerna – Persson
• Finansklanerna – Rausing
• Finansklanerna – Kamprad
• Om finansklanerna – Schörling
• Finansklanerna – Douglas
• Finansklanerna – Olsson
• Om finansklanerna – Bennet
• Finansklanerna – Bonnier
• Finansklanerna – af Jochnik
• Om finansklanerna – Andersson
• Finansklanerna – Söderberg
• Finansklanerna – Mærsk Mc-Kinney Uggla
• Om finansklanerna – Paulsson
• Finansklanerna – Lundin
• Finansklanerna – Hult

En del makthavare och grupper med makt återfinns dock inte bland de 15 familjerna utan istället handlar det om grupper av direktörer eller investerare som kontrollerar storföretag tillsammans.

• Finansgrupperna – Geely
• Finansgrupperna – Autoliv
• Om finansgrupperna – Handelsbanken
• Finansgrupperna – Nordic Capital
• Finansgrupperna – Altor
• Om finansgrupperna – Dunker