Antalet fall av dödligt våld med skjutvapen var betydligt lägre på 1990-talet, runt 20 händelser per år men med stora variationer fram till mitten av 00-talet. Skjutvapenvåldets utveckling under senaste 20 åren har dock sett annorlunda ut enligt en rapport från Brå.
Dödsskjutningarna börjat har ökat på ett mer kontinuerligt sätt och har gjort det fram till den undersökta periodens slut (2021). 2021 var dödligt våld med skjutvapen vanligare än knivrelaterat dödligt våld. De sista redovisade åren motsvarar dödligt skjutvapenvåld 5 avlidna per miljon invånare per år, vilket kan jämföras med 4 avlidna i knivvåld.
Statistik över konstaterade fall av dödligt våld visar på en fortsatt uppgång fram till oktober 2023, medan dödligt våld med kniv har legat på en stabil nivå under 2022–2023. Med start i oktober 2023 har det skett en kraftig minskning av antalet skjutningar, antalet fall av dödligt våld i skjutningar och antalet skadade vid skjutningar.
Under åren 2018–2021 stod dödsskjutningar för 40 procent av allt dödligt våld. Knivrelaterade händelser stod för 37 procent. Nästan hälften av de avlidna männen har dödats med hjälp av skjutvapen, men det förekommer även att kvinnor skjuts ihjäl (13 procent). Det är vanligare att döden har orsakats av en kniv eller annat vasst föremål när en kvinna dödas (43 procent). Här är däremot skillnaden från männen inte lika stor som vid skjutvapenvåld, utan kniv är en våldsmetod som förekommer i stor utsträckning även när män dödas (36 procent).
Gängmord
Händelser i kriminell miljö (gängrelaterade mord) har blivit den enskilt största kategorin av dödligt våld under 2018–2021, motsvarande 34 procent. I absoluta tal rör det sig om 153 avlidna personer under de fyra åren. När det gäller gärningspersoner förblir dessa i hög grad okända, eftersom få av brotten klaras upp. Det har inneburit en minskad uppklarningsprocent vad det gäller dödligt våld.
I enbart 40 av de totalt 153 händelser (26 procent) under 2018–2021 har en gärningsperson, eller flera, kunnat kopplas till brottet. När även ärenden med dömda för enbart anstiftan eller medhjälp räknas in är andelen 30 procent.
Jämfört med andra fall av dödligt våld finns det relativt lite variation i omständigheter som präglar gängmorden. Samtliga utom sex offer (4 procent) dödades med skjutvapen och i de återstående fallen anävndes kniv eller ett annat vasst föremål. Även om nästan allt dödligt våld i kriminell miljö begås med skjutvapen är det samtidigt värt att notera att nära en femtedel av samtliga dödsskjutningar (18 procent) under 2018– 2021 har ägt rum i en annan kontext, det vill säga utanför den kriminella miljön (främst i samband med diverse spontanbråk men även i partnerrelationer).
Gärningsmän och offer
Samtliga av de kända 56 gärningspersonerna var män. Medianåldern var 22,5 år (den yngsta gärningspersonen var 15 år och den äldsta var 61 år). En fjärdedel av gärningspersonerna var tonåringar och nästan sex av tio var under 25 år. Det rör sig alltså om mycket unga individer, generellt något yngre än de som faller offer för denna typ av dödligt våld.
Det är sedan tidigare kartlagt att personer födda i Sverige, men med båda föräldrar födda i utlandet, har en särskilt stor överrisk för att misstänkas för dödligt våld (inklusive försöksbrott). Kontrollerat för skillnader i ålders- och könsfördelning, utbildningsnivå, disponibel inkomst och kommuntyp var det 3,4 gånger vanligare att bli misstänkt jämfört med personer födda i Sverige med båda föräldrar födda i Sverige.
När det gäller de avlidna var medianåldern 24 år och spridningen i åldern väsentligt lägre hos dem än hos personer som avlidit i annat dödligt våld. Det finns en tydlig koncentration till personer i 20–25 års ålder (45 procent). Det yngsta offret var 12 år och det äldsta 63 år. Enbart fyra av de avlidna var kvinnor.
Om dödligt våld oftast handlar om man mot man-händelser, gäller det alltså i särskilt hög grad det som sker i kriminell miljö. En stor andel av offren hade under tiden innan brottet bott hos sina föräldrar (44 procent jämfört med 15 procent bland offer för annat dödligt våld).
Gängmord sker främst i Stockholm
Under den undersökta perioden 2018–2021 ägde en stor andel av det dödliga våldet i kriminell miljö rum i Stockholms län (44 procent) medan en femtedel ägde rum i Skåne och en tiondel i Västra Götaland. Drygt fyra av tio fall av dödligt våld i kriminell miljö ägde rum på en öppen gata, ett torg, eller i kollektivtrafiken, vilket är den absolut vanligaste brottsplatsen och förekommer betydligt oftare än vid andra typer av dödligt våld.
Ett annat utmärkande drag är att medan cirka hälften av andra fall av dödligt våld sker i offrets eget hem eller i anslutning till det, är det relativt ovanligt när brottet sker i den kriminella miljön (9 procent). Ett vanligt scenario, när det ändå sker, är att gärningspersonen eller gärningspersonerna hade väntat i närheten av offrets port. Resultaten visar också att majoriteten av de utsatta, sju av tio, bodde i samma område där brottet skedde. Det vill säga inom samma stadsdel, mindre stad, eller på någon annan plats i närheten av det egna bostadsområdet.
Gängmord över tid
Under första hälften av 1990-talet var dödligt våld i kriminell miljö ett ovanligt fenomen i alla delar av landet. Samtidigt var dödligt våld totalt sett på relativt höga nivåer. Åren som följde därefter låg antalet avlidna i samband med konflikter i kriminell miljö något högre i storstadslänen. Cirka 2 avlidna per miljon invånare. Runt 2005 började dessa händelser öka i antal i Skåne län, och kort därefter även i Stockholms och Västra Götalands län.
Uppgången i Västra Götaland speglar främst ett extremt år, 2015, när 17 personer blev offer för en kriminell konflikt. Sedan 2013 ökar dödligt våld i kriminell miljö kraftigt i både Stockholm och Skåne län, men i Skåne har denna ökning övergått i en minskning vid periodens slut. Om denna minskning håller i sig återstår att se.
Antal dödsskjutningar per år sen 1998
- 1998, 26
- 1999, 30
- 2000, 22 (Göteborg 9)
- 2001, 21 (Göteborg 2)
- 2002, 20 (Göteborg 4)
- 2003, 21 (Göteborg 2)
- 2004, 19 (Göteborg 1)
- 2005, 15 (Göteborg 3)
- 2006, 17 (Göteborg 8)
- 2007, 24 (Göteborg 5)
- 2008, 16 (Göteborg 6)
- 2009, 24 (Göteborg 8)
- 2010, 19 (Göteborg 3)
- 2011, 18 (Göteborg 2, Malmö 6)
- 2012, 18 (Göteborg 3, Malmö 4)
- 2013, 24 (Göteborg 9, Malmö 0)
- 2014, 27 (Göteborg 7, Malmö 3)
- 2015, 31 (Göteborg 7, Malmö 4) (dessutom dödades ytterligare 5 i sprängningar i Göteborg)
- 2016, 32 (Göteborg 7, Malmö 7)
- 2017, 40 (Göteborg 3, Stockholm 19, Malmö 7)
- 2018, 41 (Göteborg 5, Stockholm 11, Malmö 11)
- 2019, 44 (Göteborg 2, Stockholm 16, Malmö 7)
- 2020, 50 (Göteborg 3, Stockholm 25, Malmö 3)
- 2021, 47 (Göteborg 3, Stockholm 24, Malmö 3)
- 2022, 61 (Göteborg 4, Stockholm 29, Malmö 5)
- 2023, 53 (Göteborg 3, Stockholm 25, Malmö 1) (plus 1 död i en sprängning i Stockholm)
Källor: SVT, Polisen, Malmö stad, Göteborgs stad
Läs mer:
- Skjutningar i Sveriges storstadsområden
- Skjutningar i Göteborg och Stockholm – en jämförelse
- Dödsskjutningar 1998-2023 – storstäderna dominerar
- Dödligt våld i Sverige sedan 1960
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Utmärkande för den övervägande delen för detta slag av mord, som möjligen är självklart men ändå tål att reflektera över, är att de är överlagda och inte sällan föregås av en tämligen omfattande planering. Vidare är bilden att det i ett antal av dessa fall dessutom finns en anstiftare och en anlitad skytt. Även detta över komplexiteten och ställer särskilda krav på kommunikation.
Samtidigt är bilden att många av de konstellationer som ägnar sig åt denna brottslighet paradoxalt nog är omogna. Å ena sidan lägger man stor möda på att planera och utföra ett mord/mordförsök/skjutningar men ändå verkar förmågan till konsekvenstänkande vara begränsad. Uppenbart förmår man inte riktigt tänka i flera led. Se på den totalt urspårade vendettan i Foxtrot-miljön där den egna förmågan raserades genom att nyckelpersoner dödades eller lade benen på ryggen och försvann utanför landets gränser (vilket förvisso ibland var en falsk trygghet då flera ändå uppbringades och mördades).
Mogna kriminella konstellationer löser oftast om än inte alltid konflikterna på andra sätt. Detta skapar sannolikt bättre förutsättningar för den underliggande och lukrativa brottsliga verksamheten. Även om skadan inte främst består i dödligt våld kan vi vara helt förvissade om att den ”mogna” brottsverksamheten åsamkar människor och samhälle avsevärda problem. Detta glöms ofta bort i den understundom förvirrade debatten vilken näst intill alltid utgår från skjutningar och skjutvapenmord.