Rött mot grönt i klimatkampen?

Gröning: Vi klarar inte miljömålen för klimatet. Det är allvar nu! Klimatet går bärsärk med allt fler megakatastrofer, bränder, översvämningar, värmerekord och glaciärsmältningar världen över. Alla partier måste enas i denna ödesfråga för jorden, naturen och mänskligheten. Vi måste agera alla tillsammans här och nu!

Röding: Men det är ju den nuvarande härskande, nyliberala, västerländska, industriella kapitalismen med dess användning av fossila bränslen olja kol och gas, som bär det avgörande ansvaret för den pågående klimatkatastrofen. Som drabbar arbetarklassen och vanligt folk i nord, och lämnar lite plats för utveckling i syd. Därför måste kapitalismen störtas här och nu!

Gröning: Vi har inte tid att byta ekonomiskt system! Vi är tvungna att arbeta inom det liberala kapitalistiska system vi har. Vi hinner inte experimentera med att utveckla nya samhällsmodeller. Vi får lägga klasskamp åt sidan, och samverka mellan höger och vänster. Denna ödesfråga står ovanför partipolitiken!

Röding: Hur ska det gå till? Samverka med klimatbovarna? Det är ju högern, företagarna och det kapitalistiska ekonomiska systemet som ligger bakom miljöföroreningarna och klimatkatastroferna. Kapitalismen som tankesystem står i total motsägelse till det gröna miljötänkandet. Kapitalets ändlösa tillväxt på en ändlig planet är en omöjlighet rent vetenskapligt!

Gröning: Och hur skulle ”socialism” lösa problemet? Alla så kallade socialistiska stater – ”kommunistiska” i öst, socialdemokratiska i väst, och tredjevärlden-byråkratiska i syd har också de misslyckats med miljö och klimat. Och visa mig var det överhuvudtaget existerar ett fungerande demokratiskt socialistiskt system. Det finns ingen socialism att byta till för att lösa klimatfrågan.

Röding: För det första ärvde alla ”socialistiska” länder den kapitalistiska industrialiserings-modellen och fossilberoendet. För det andra tvingades man att göra allt för att komma ikapp den västliga kapitalismen. Speciellt som befolkningen krävde den västliga konsumtion de visste fanns i de rikare kapitalistiska länderna. De blev inte bra, och så föll Muren.

Gröning: Precis! Vänstern har ingen socialistisk alternativ modell att erbjuda. Eran modell med statlig storskalig planering och byråkratisk centralism fungerade bara under krig och under grundläggande utveckling (jämför Nordkorea och Sydkorea). Inte när det krävdes kreativt nytänkande, som det privata näringslivet är överlägset på. Socialdemokratins välfärds-folkhem var bättre, men så övergav de också tanken på socialism…

Röding: Tyvärr misslyckades den reellt existerande stats-socialismen. Men det har ju även hela kapitalismen som system gjort från första början med sitt ohållbara oljeberoende och utsläpp som höjer temperaturen på jordklotet. Kapitalismen står i total motsägelse till miljö och klimat. Det är ett till grönt, hållbart, ekologiskt, naturbevarande tänkande totalt fientligt system. Och det systemet vill ni behålla!

Gröning: Vi måste! Varken socialismen eller något annat direkt användbart system finns att tillgå – de finns inte i verkligheten. Därför måste vi samarbeta med näringslivet med dess kunnande, och dess fungerande strukturer. Det skulle bli ett tidsödande kaos om vi satte en massa gröna idealister att med helt nya tankar få det ekonomiska systemet att byta mål och inriktning.

Röding: Men hallå! Hela det globala världskapitalistiska systemet bygger på att för självisk vinst producera och konsumera allt mer. Inte minst med hjärntvättande reklam få oss att köpa status och gemenskap genom prylar vi ofta inte ens behöver. Det visar på nödvändigheten att totalt bryta med det kapitalistiska världssystemet och dess själviska individualism.

Grönröding: Ursäkta, men jag kunde inte undgå att höra er diskussion. Jag menar att det kanske finns kompromisser mellan rött och grönt tänk – alternativ som fungerat i vekligheten. Som krigs-ekonomierna i USA, England, Tyskland, Japan etcetera. Näringslivet behöll den dagliga makten, men staten tvingade dem att producera för krigsmakten. Andra exempel är keynesiansk välfärds-reform-kapitalism 1945 – 1980. Och den nuvarande statsstyrda kapitalismen som lyfter östra Asien ur fattigdom.

Gröning: Ja, det kanske tyvärr blir nödvändigt med lite av tillfällig klimatdiktatur för att få näringslivet och vanligt folk att acceptera de enorma omställningar som kommer att krävas för att ro miljön och klimatet i land. Det har flera radikala klimataktivister förespråkat som en desperat sista utväg. Men vad händer då med demokratin? Statlig maktkoncentration leder till diktatur (se Putin). Vill vi betala det priset?

Röding: Ja, vad händer med demokratin och med socialismen? Eller kan man tänka sig en slags demokratisk socialistisk statskapitalism. Det odemokratiska näringslivet finns kvar men staten bestämmer dess utveckling i klimatvänlig riktning. Inte minst Kina visar kraften i statsdirigerad kapitalism. Men statsmakt är i sig inte socialistisk (alltså ekonomisk demokrati och arbetarmakt) …

Grönröding: Vi verkar motvilligt närma oss varandra och en auktoritär samhällsmodell vi alla ogillar – statscentralistisk tvångsmakt över en bibehållen i grunden klimatfientlig kapitalism. Något som kanske är nödvändigt i slutändan. Men som vi som gröna liberaler och röda socialister ser stora diktaturfaror med. Men nuvarande privatkapitalism förstör klimatet, och socialism finns inte …

Alla: Vi gröna och röda är överens om att demokrati är det bästa politiska systemet. Och vänstern vill lägga till folkstyrd ekonomisk demokrati. Men de gigantiska förändringar som krävs kanske måste gå i en övergående centralstyrd statskapitalistisk riktning?
Nej, så får det inte vara. Vi måste tro på att arbetare och vanligt folk kan ta ansvar för, och mobiliseras för, de åtgärder som krävs inom ramen för liberal demokrati och demokratisk socialism. Tror vi inte på folkets makt och styrka är vi varken demokrater eller socialister.
Vi får tänka vidare.

Röding: Men vänta nu. För att godkänna den troliga sänkningen av levnadsstandarden för att rädda klimatet som behövs, så måste folket erbjudas något. Som socialism, ekonomisk diktatur och arbetarkontroll på jobbet.

Gröning: Alltså erbjudas ett samhälle som inte existerat någonstans i verkligheten. Vad är det att komma med? Skulle inte vanligt folk kunna inse att klimatkampen kräver uppoffringar?

Röding: Skulle vanligt folk krävas göra uppoffringar, och den borgerliga kapitalismen sitta kvar med sina tillgångar i näringslivet – alltså kapitalism?

Gröning: Även de rika och näringslivet måste uppoffra sig, och tänka på samhällets bästa.

Röding: Jaha, vinstdrivna kapitalister med en slags socialistisk moral?

Gröning: Inte konstigare än att erbjuda en samhällsmodell som inte existerar.

Röding: Inte heller ett klimatvänligt samhälle existerar.

Gröning: Jaha, men då erbjuder ju vi båda icke-existerande utopier?

Rödgröning: Kanske något att tänka vidare på…

Newsflash: I det svenska EU-valet fick de rödgröna 57 procent – Ljusröda socialdemokrater, Mörkröda vänsterpartister, Ljusgröna centerpartister, Mörkgröna miljöpartister – tillsammans. Om majoriteten kvarstår till valet 2026 öppnar sig möjligheten till en rödgrön regering om två år.

Alla: Där har vi alla äntligen fått ett gemensamt rödgrönt politiskt projekt. Störta moderatregeringen och sparka sd från makten. Då kan vi satsa både rött på Jämlikheten-Välfärden (”jämfärden” ) och grönt på Klimatet-Miljön (”klimjön”).

Hans Norebrink