Kulturrådet faller till föga för extremhögern. Extremhögerpartiet SD krävde att Tidningen Brand skulle bli av med kulturtidskriftsstödet. Nu har Kulturrådet bifallit deras önskan. Ett otroligt fegt agerande av kulturrådet för deras skäl att inte ge kulturtidskriftsstöd til Brand är mycket svaga och faktiskt inte hållbara som jag ser det. Men det tyckte väl det var lättare att ta bort bidraget än att få en massa kritik från nazister, fascister och andra högerextremister. Lättare att var feg än att faktiskt stå för något. Som Mathias Våg säger i Flamman:
– Jag tror allt handlar om AFA-numret. Vi förstod när vi gjorde det att det skulle kosta oss bidragen, men beslöt att inte backa utan förbereda oss på smällen. Det här sammanfaller ju med en nazistisk hetskampanj som bedrivits mot tidningen, och det finns inget kontroversiellt alls i de andra numren, eller åtminstone inget som skulle ha varit det för två år sedan. Det är en markering.
Men det är inte bara Brand som inte får några pengar. Även Magasinet Konkret och Tidskriften Röda Rummet blir utan pengar. De har visserligen inte haft några pengra under tidigare år och blir inte av med bidrag på det sätt som Brand blir. Dessutom har flera andra vänstertidskrifter liksom tdingar som är kritiska till samhället eller extremhögern fått kraftigt minskade bidrag. Antirasistiska Expo fhar fått en minskning med 8,6% jämfört med 2023 och tidskriften Scoop har fått en bidragsminskning med 40 procent. Förrutom Parabol har alla tidingar som uppfattas som vänster eller antirasistiska fått misnkningar när det gäller kulturstödet.
De tydliga vänstertidningar eller antirasistiska tidskrifter som beviljats produktionsstöd år 2025 är:
- Artikel 14, 140 000 -6,7%
- Klass, 260 000, -3,0%
- Ordfront Magasin, 240 000, -20%
- Opulens, 75 000, -25%
- Galago, 450 000, -10%
- Parabol, 170 000, +240%
- Expo, 640 000, -8,6%
- Fronesis, 660 000, -9,0%
Flera av de vänstertidningar som fått pengar är förankrade i kultureliten i Stockholm. Men även de har med ett undantag fått minskat stöd. Dessutom kan Ordfront Magasin och Parabol ses som tidningar med en viss förankring i den politiska miljlö som kallas campism, dvs en politisk miljö som är kritisk till stödet till Ukraina och mer positiv till Ryssland. Framförallt gäller detta kanske Parabol. Men de kan ändå inte sägas vara en del av den miljön. I den politiska miljön finns också en konflikt med en stor del av vänstern i frågor om transpersoners rätttigheter med mera. Denna miljö är väl etablerad i den svenska kultureliten och har i vissa politiska frågor åsikter eller ståndpunkter som står nära sådant som torgförs av högerextremister.
De som inte fått pengar såsom Brand, Konkret och Röda Rummet är istället förankrade i anarkistisk eller trotskistisk politisk miljö där kopplingen till den svenska kultureliten är svag. Konkret och Röda Rummet ges dessutom inte ut i Stockholm vilket ytterligare försvagar kopplingen till kultureliten. Som Stefan Bergmark (chefredaktör för Konkret och Opulens) säger i Flamman så handlar det förmodligen inte bara om journalistiska eller estetiska kvaliteter:
Det har varit och är ett viktigt stöd, men sysslar man med maktkritisk journalistik som vi gör är oberoende från stat och kapital alltid publicistiskt eftersträvansvärt”, skriver Stefan Bergmark, och fortsätter:
Utan att peka ut några av de som får bidrag så är det uppenbart att det inte till hundra procent handlar om journalistiska eller estetiska kvaliteter, utan förmodligen också om att mingla med rätt folk.
Minskningen av kulturtidskriftsstödet är en fortsättningn på det som inleddes med förändringen av presstödet. Vänsterns tidningar ska inet längre få nåt stöd från staten.
Läs mer:
- Vänstertidskrifter blir av med stöd
- Tidningen Brand blir utan kulturstöd
- Vänstern kan inte förlita sig på sociala medier
- Vänstermedias tillkortakommanden
- Avskaffat presstöd har gjort vänstermedia bättre
- Kanske kan det förlorade presstödet vändas till nåt bra
- Vänsterns misstag har gynnat högersajterna
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Långsiktigt är det bara bra. Man biter inte den hand som föder en.
Förmodligen. Det är också den slutsats jag dragit av det bortdragna presstödet.
Det är otillåtligt ytligt att koppla ihop kritik mot stödet till Ukraina med en positiv inställning till Ryssland. Jag tror väldigt få har någon annan uppfattning än att Rysslands beteende är kriminellt, men nu kan man ju, som inte minst du själv är ett bra exempel på, ha olika uppfattningar om hur man ska förhålla sig till kriminalitet.
Ska man som Stockholmspolisen ”sätta hårt mot hårt” och använda en väldig massa våld? Eller ska man som Göteborgspolisen minimera skadan och arbeta långsiktigt?
EUs och Natos ”stöd till Ukraina” – eller kanske man ska kalla det låta Ukraina slåss tills det inte längre finns något Ukraina kvar – är knappast det optimala. Det är också farligt. Nu hör jag väl inte till dom som tror att det omedelbart kommer att leda till ett kärnvapenkrig, men under det förra kalla kriget höll ett sånt på att bryta ut av misstag flera gånger på grund av den ömsesidiga misstänksamheten, och det var ren slump som hindrade det.
Det förra kalla kriget kunde få ett slut, bland annat för att det mobiliserades mot det med krav på att deltagande stater måste börja prata med varandra och kompromissa. Man kan argumentera för samma sak nu utan att misstänkliggöras för att gå den enas eller andras ärenden. I synnerhet som en kompromiss skulle kunna vara billig. Den skulle kunna innebära ett neutralt Ukraina utan Natobaser.
En sån kompromiss skulle jag gärna se för Sveriges och Finlands del också, vad det anbelangar. Vi levde gott med en sådan under förra kalla kriget.
Tyvärr har du delvis fel. I de fall jag avser, dvs KP och ex-maoistiska grupperingar, är det så att de är Putinvänliga, vara pro-Assad med mera. De är reaktionära. Sen finns det en annan grupp bestående av medlemmar i SP, fredaktivister medd flera som inte är Rysslandsvänliga men har en liknande inställning till kriget som de tidigare nämnda. D
Kalla kriget tog ett slut därför att sovjetsystemet med dess östeuropeiska vasallstater nått vägs ände såväl ekonomiskt som ledningsmässigt, där föråldrade och starkt strukturkonservativa ledarskikt tappat all verklighetsförhandling. Se på hejdukar som Honecker och Stasichefen Mielke som på allvar inte bara umgicks med tankar utan som också satte upp planer på att internera 100 000-tals medborgare. Eller lyssna på Ceau?escus sista tal där han efter en ”storstilad” traditionell inledning, som om allt vore som vanligt, buas ut och måste fly ”hals över huvud” för att 5 dagar senare ställas framför en arkebuseringspluton.
Det handlade väldigt lite om att ”att deltagande stater måste börja prata med varandra och kompromissa.”. Självfallet är samtal och dialog alltid viktig men under ifrågavarande historiska skeende handlade det främst om andra faktorer. Vilken ”kompromiss” du avser är för mig obegripligt, det finns inget alla av ”kompromiss” när ”korthuset” väl föll ihop, det handlade om systemets undergång utan någon som helst ”kompromiss”.
När väl Gorbatjov, Reagan och Thatcher m.fl. väl började ”prata” var resan mot sovjetsystemets kollaps redan påbörjad och systemets öde redan beseglat. Efter det att Gorbatjov insett att sovjetsystemet var bortom all räddning var dess fall enbart en tidsfråga.
Mobilisering spelade dock en avgörande roll men då pratar vi inte om ”prat” mellan stater utom om varvsarbetarna i Gdansk. Det var varvsarbetarna som visade att förändring var möjlig och det var här resan mot systemets slutgiltiga fall tog sin början.
När det gäller synen på kriminalitet finns det nåt som är rätt och nåt som är fel. All erfarenhet och all forskning säger att göteborgspolisen sätt att arbeta är det enda so faktiskt fungerar. I fallet med krig och fred är det mer problematiskt. I viss fall fungerar det att prata, i andra fall som exempelvis med Hitler, gick det käpprätt åt helvete. Jag tror att vi med Ryssland, Putin och Ukraina har en motsvarande situation som med Hitler,Tyskland, Sudetlandet/Tjeckien och de allierade. Förhandlingar fungerar i så fall inte.
Extrem nationalism med framhävande av den egna nationaliteten, mer högtstående och mer värd än andra nationaliteter, är något som förenar Putins och Hitlers förvrängda tankevärld. Förenar gör också föreställningen om den egna personens förträfflighet, innebärande att alltid anse sig ha rätt medan alla andra har fel. Förenar gör förstås också kväsandet av all opposition genom repression även om Putin förstås här inte når Hitlers nivå även om båda tagit lönnmord i sin tjänst.
Utifrån detta förefaller det mig oerhört naivt att hoppas på att Putin under nuvarande omständigheter skulle vilja inleda förhandlingar baserat på konstruktivitet. För att han skall förmås till detta krävs förmodligen än mycket mer press kombinerat med svidande militära nederlag.
Hitler satt i sin stora halsstarrighet kvar i sin bunker intill slutet, oförmögen att föra några som helst resonemang som ens tangerade konstruktivitet. Hur det är med Putin återstår att se …