Vänstermedia är klart underlägsna högerextrem media på nätet. Det finns flera tydlig orsaker till det. en orsak är att flera av de stora och viktiga vänstermedierna har i stort sett allt de publicerar på nätet bakom en betalvägg. Det gör att de främst når de som redan är tillräckligt övertygade om att vänstern har rätt. De redan frälsta eller delvis frälsta. Tillvägagångssättet ger inkomster men fungerar egentligen bara om tidningen publicerar många artiklar regelbundet. Det kräver också en hel del arbete med att vinna nya prenumeranter och liknande.
De tidningar som gör på detta sätt är exempelvis ETC, Arbetaren, Flamman, Offensiv och Internationalen. En anledning till detta är reglerna för presstödet vilket innebär att de bara kan publicera en viss andel av artiklarna gratis på nätet. En annan anledning är att de behöver prenumeranter för att behålla presstödet. Så som systemet hittills har fungerat har det alltså pressat in tidningarna i ett sådant agerande.
Ingen förnyelse
Presstödet har begränsat möjligheterna att få riktigt många läsare på nätet och den enda tidning som kan sägas ha lyckats på nätet är ETC. Men presstödet är knappast den enda anledning till att Vänsterpressen misslyckats på nätet. Stefan Bergmark och Behrang Kianzad skriver följande i Magasinet Konkret:
Att det råder en ohälsosam konkurrens om en ytterst liten målgrupp som traditionellt intresserat sig för det som publicerats i sedan länge etablerade vänstermedier torde vara helt uppenbart. De flesta av medierna har inte förnyat sig. De har inte adresserat frågor som samtiden brottas med som exempelvis gängkriminalitet, migration, vettig ekonomisk politik (bortom att ta över fabrikerna och ta från de rika). Se där förklaringar till att man har svårt för att få prenumeranter. Detta i en tid där fascismen ständigt firar nya segrar. Ironin är dess värre total.
Det är en brist på nytänkande och en total avsaknad av ödmjukhet inför den egna prekära marginaliserade tillvaron som utmärker dessa etablerade vänstertidningar. Lägg därtill det fullständiga ointresset för att bilda en enhetsfront eller att länka och kommentera varandras material oftare. Det skulle vara möjligt att arbeta med ett gemensamt annonsförsäljningsnätverk och ja, det finns många andra idéer som hade kunnat rädda vänsterpressen i sin helhet.
Sekterismen är dock förståelig då man slåss om i stort sett samma lilla krets av vänstersinnade medelklassläsare. Men att Konkrets inträde på scenen med något undantag, framförallt en famös drapa i tidningen Arbetet, mötts av kompakt tystnad, trots att vänsterröster ideligen efterlyst ett nydanande vänstermagasin, visar att denna del av medievärlden är ännu mer osund än vi tidigare kunnat ana.
Det är en kritik jag till fullo håller med om. Framförallt vad det gäller brottsligheten och drogfrågan som jag skriver mycket om här på Svensson-bloggen har vänstern varit helt frånvarande. På senare tid har dock Flamman under Leonidas Aretakis ledning tagit upp drogfrågan på ett bra sätt. När det gäller brottsligheten har dock de försök som gjort att ta upp frågan i ETC i allmänhet misslyckats kapitalt.
Nättidningar och tidskrifter
Magasinet Konkret som jag citerade är en ny vänstertidning som startats enkom för att vara en nättidning. Det är ett av fler liknande alternativ under senare tid. Ett annat liknande projekt är Parabol som startades nyligen. Men det finns flera sådana projekt sen tidigare såsom Dagens Arena, Tidningen Svärm och Aktuellt Fokus. Gemensamt är att det bara handlar om publicering på nätet med lika olika typer av finansiering. Aktuellt Fokus och Parabol förlitar sig på stöd från läsarna, Magasinet Konkret på prenumerationer i likhet med de äldre publikationerna.
En konsekvens av det borttagna presstödet och det mycket osäkra mediestödet är att ett par av de traditionella vänstertidningarna kommer att bli nättidningar. Det gäller de två minsta, Internationalen och Offensiv. Arbetaren och Flamman tänker som det verkar att försöka överleva även som papperstidningar. ETC är inte i nån fara vad det gäller nedläggning av papperstidningen.
Andra tidskrifter och bloggar
Det finns också äldre papperstidskrifter som numera också publiceras på nätet. Dessa finansieras av medlemsavgifter i de organisationer som ger ut dem eller genom insamlingar och prenumerationer. Ofta på alla dessa sätt. Sådana tidskrifter är exempelvis Tidningen Brand, Clarté, Ordfront Magasin, Röda Rummet och Fronesis. En del av dessa tidskrifter uppbär också kulturtidskriftsstöd som en del av finansieringen.
Utöver detta finns det också några bloggar som kan ses som nyhetsmedier och som når lika många läsare som de flesta vänsternättidningar och vänstertidningar. Främst bland dessa är denna blogg och nyhetssajt som består av flera delar, en sajt om politik och brottslighet (denna), en om yrkesfiske, en om ekonomiska förhållanden och en om science-fiction. De två första uppdateras ofta och de två sistnämnda ibland. Dessutom finns Tobias Hübinette och Gunnar Wall.
Läs mer:
- Vänstermedia och pengarna
- Konkrets affärsmodell bygger inte på statens generositet
- Ett mediestöd som tystar pressen
- Nu ska ”kulturmarxismen” krossas
- Kanske kan det förlorade presstödet vändas till nåt bra
- Mediestödet dödar vänsterpressen
- Vi behöver bli mer punk om vi ska bryta högerns mediemakt.
- Ökenvandring
- Vänstermedias framtid – återfödelse eller kollaps
