I tidningen Parabol ägnar sig Catrin Lundström åt en intellektuell övning vars syfte verkar vara att utmåla vita män på vänsterkanten som tar ställning som egoister som bara agerar i eget intresse. Dvs deras engagemang för Palestina beror helt på deras intresse av att göra karriär. Artikeln är som jag upplever det en obegriplig intellektuell övning utan vettigt syfte.
Jag begriper inte riktigt varför hon ägnar sig åt denna märkliga intellektuella övning men kanske är det i första hand ett försvarstal för den israelvänliga och extremistiska journalistens Inas Hamdan som gått Israels ärenden i sin bevakning av Palestinarörelsen i Sverige. Eller så är det för att smutskasta två utpekade vita män för att de enligt Lundström bara agerar i eget intresse. Alternativt så finns det inget syfte alls förutom att visa upp sin egen intellektuella virtuositet.
Utsatthet
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att folk som försökt fördjupa resonemangen om palestinsolidaritet utifrån genusperspektiv utsatts för oacceptabla påhopp och hets. Att folk som öppet valt att ge stöd till Israel under det pågående folkmordet också utsatts för hot och allt möjligt är jag inte heller förvånad över. Men som jag ser det är det mycket värre att försvara apartheidstaten Israel än att få skriftliga hot.
Samtidigt är det förstås helt förkastligt att folk ägnar sig åt antisemitiska attacker på judiska forskare i Sverige. Att det behövs säkerhetsåtgärder vid såväl palestinska som pro-israeliska arrangemang är för mig en självklarhet. Inget att uppröras över. Folkmordet i Gaza är en av de värsta händelserna under de senaste tio åren. Det upprör folk, folk blir känslomässiga och det får konsekvenser. Både bra och dåliga.
Stärka sitt kulturella kapital
Om jag förstår Lundström rätt menar hon dock att de forskare som engagerar sig i Palestinafrågan främst gör det för att stärka sitt eget kulturella kapital. Detta i förhållande till det kulturella kapital som storföretagens ägare och ledare har. I det här fallet handlar det enligt Lundström också om att tycka rätt. Och att tycka rätt är i det här sammanhanget det som är rätt föe den personliga karriären ch stärkandet av det egna kulturella kapitalet. Enligt Lundström i alla fall. Och i strävan efter detta utnyttjar privilegierade vita män som exempelvis Mathias Våg och Viktor Pressfeldt kvinnor med invandrarbakgrund. Rasifierade kvinnor.
Ärligt sagt är allt det här gallimattias förklädd i en vetenskaplig skrud som tar spjärn mot teorier som Pierre Bourdieu utformat. Och jag begriper inte riktigt syftet med artikeln. Det är helt enkelt en obegriplig intellektuell övning utan vettigt syfte.
Att ta politisk ställning
Jag kan inte se någon motsättning mellan att anse att Hamas begick alla möjliga övergrepp den 7 oktober inklusive våldtäkter och att fördöma Israels folkmord. Det finns heller ingen motsättning mellan att fördöma Hamas och ta ställning för palestiniernas rätt. Inas Hamdan har enligt mig tydligt tagit ställning för den israeliska ockupationsmakten och dess apartheidregim. Det är för mig något som därför ska och måste kritiseras. Det har Pressfeldt och andra gjort. Det är bra. En journalist som Hamdan är inte trovärdig.
Jag är också övertygad om att den viktigaste anledningen att driva en viss politisk fråga är politisk. Inte en intresse av att stärka sig själv som individ. Inte ens undermedvetet. Men det kan förstås också innebära att en individ stärker sitt kulturella kapital. Men då som en bieffekt av den politiska verksamheten och det politiska ställningstagandet,
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Enkelt: Även Lundström ägnar sig åt att stärka sitt kulturella kapital. Genom sig själv känner man andra, heter det.
Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Såväl akademiker som journalister säljer sig på en marknad, förhoppningsvis för så högt pris som möjligt. Då gäller det att det egna kulturella kapitalet är högt. Det är knappast något att moralisera över. Att hon gör det är det enda märkliga i sammanhanget. Fast å andra sidan är akademiker ökända för sina interna gräl.
Tack för en faktiskt vettig förklaring till artikeln. Och jag borde ju ha tänkt på den själv. Men det är i det stora hela obegripligt för en utomstående. Så därför hängde jag antagligen inte med ordentligt.