Vapenvila innebär inte fred, inte permanent eldupphör och inte ett slut på folkmordet. Ett avtal om vapenvila i Gaza uppges nu vara klart, vilket kan innebära att en vapenvila snart kan inledas. Vapenvilan ska bestå av tre faser, där den första fasen ska pågå i sex veckor och bland annat innebära en fångutväxling, ett delvis tillbakadragande av israeliska trupper och ökad införsel av humanitärt bistånd.
Israel uppges kräva att inga skriftliga garantier ska ges för att attackerna mot Gaza inte kan återupptas efter den första fasen. Detaljerna i den andra och tredje fasen är fortfarande oklara och har inte godkänts av den israeliska regeringen.
Om vapenvilan träder i kraft kommer den att vara extremt bräcklig. Bland Gazaborna är lättnaden givetvis enorm över att det nu finns en chans att de dagliga, urskillningslösa bombningarna kan upphöra. Men vapenvilan innebär inte något slut på lidandet. Vapenvila innebär inte ett permanent elduppphör, inte ett slut på folkmordet och inte heller fred.
Israel har under mer än ett år utfört folkmordshandlingar som avsiktligt ödelagt samhället i Gaza och åsamkat hela befolkningen ofattbart lidande. Situationen för de som överlevt är katastrofal och konsekvenserna av Israels krigföring är oöverskådliga, för generationer framåt.
Allt detta har skett utan att det internationella samfundet ingripit. Tvärtom har Israel fortsatt åtnjuta villkorslöst stöd, politiskt och ekonomiskt. Israels straffrihet måste få ett slut, annars är nästa israeliska angrepp runt hörnet.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det finns inget som helst försvar för Israels agerande mot Gazas civilbefolkning. Dock är det ytterst märkligt att Palestinagrupperna inte med ett ord nämner den utlösande faktorn för just denna eskalering av den konflikt som pågått sedan 1948. Eskaleringarna har varit många och innehållet allt från regelrätta krig till enstaka händelser av varierande magnitud. Båda sidor har vid olika tillfällen varit den utlösande faktorn till de blodiga eskaleringar som konflikten alltför ofta givit upphov till.
Just denna eskalering hade sin grund i Hamas vidriga handlingar den 7 oktober 2023 med mord på spädbarn, våldtäkter och kidnappningar. Sannolikt den värsta samlade antisemitiska aktionen sedan nazisternas vidrigheter under Andra Världskriget. Ifrågavarande eskalering är omöjlig att diskutera och förstå om inte Hamas vidrigheter tas med i resonemangen.
Faktum är att Hamas, genom vidrigheterna, startade en händelsekedja som kraftigt försvagat den palestinska saken. Givetvis var Hamas ledning fullt medveten om att Israels svar skulle bli oerhört kraftigt och att man militärt inte skulle ha minsta lilla förmåga att försvara sig mot Israels skoningslösa flygangrepp, angrepp som dödat tusen och åter tusen palestinier varav många varit civila, unga som gamla, barn som åldringar. Detta visste Hamas och ändå valde man att ”vandra den vägen”.
Om Hamas hoppats på kraftfull internationell opinion genom den situation man visste skulle komma blev besvikelsen stor. Visst har det kommit till opinionsyttringar men på det stora hela har inte gatorna i världens storstäder fyllts av demonstrationer. Inte heller på den internationella politiska arenan har reaktionerna inte varit mer än ”pliktskyldiga”, vilket väl till en del beror på att denna arena är fokuserad på kriget i Ukraina.
Istället har det lett till en försvagning av bundsförvanter. Både kraften hos Hizbollah och Iran har substantiellt försvagats. Samtidigt intar den Palestinska Myndigheten en fortsatt lam ställning med i det närmaste obefintlig förmåga att påverka.
Och konflikten kommer dessvärre att fortsätta och det är mycket svårt att se något slut på den. Det som hänt sedan den 7 oktober 2023 har gjort lösningen än mer avlägsen och den palestinska saken svagare.