Sveriges utlandsberoende av mat ökar. Trots allt tal om beredskap och ökad självförsörjning blir vi allt mer beroende av handel med livsmedel och jordbruksprodukter. Den globala integrationen av Sveriges livsmedelsförsörjning fortsätter, handeln med livsmedel ökar snabbare än ekonomin i stort och snabbare än livsmedelsmarknaden omfattning. Den stora svenska spannmålsproduktionen har inte på något sätt ökat vår självförsörjning utan har endast ökat exporten.
Enligt Jordbruksverkets statistik för 2025 ökade handelsunderskottet för jordbruksråvaror och livsmedel till 93,9 miljarder kronor, vilket var en ökning med 6,2 procent jämfört med 2024.
Exporten ökade med 9,2 miljarder kronor motsvarande 6,5 procent jämfört med 2024. Spannmål, kaffe, mjölk och mejeriprodukter, oljor och fetter, frukt och grönsaker samt tobak och tobaksvaror var de produktgrupper vars exportvärde ökade mest.
Importen ökade med 14,6 miljarder kronor motsvarande 6,4 procent jämfört med 2024. Produktgrupper som ökade mest i importvärde var kaffe, kött, frukt och grönsaker, diverse livsmedel, mjölk och mejeriprodukter samt oljor och fetter.
Handelsunderskott
En stor del handeln som ingår i den officiella handelsstatistiken är norsk fisk för vidareexport vilket höjer export- och importsiffrorna. Exkluderas fisk från handelsstatistiken uppgick det totala handelsunderskottet till 85,9 miljarder kronor under 2025. När man studerar förändringarna under kort tid spelar valutakursen relativt stor roll. Den svenska kronan stärktes under 2025, vilket gjorde importen billigare. Det betyder att importens värde minskar vid oförändrad volym (mängd).
Sett över tid har proportionen import och export varit relativt stabil, medan båda har ökat (se graf ovan). Exporten har de senaste 10 åren ökat från 82,7 miljarder kronor 2016 till 149,3 miljarder kronor 2025, en ökning med 80 procent. Importen ökade under samma tid från 141,7 miljarder kronor 2016 till 243,2 miljarder kronor 2025, en ökning med 72 procent. Beroende på hur man vill framställa data kan man säga att exporten ökar mer än importen (i procent) eller att importen ökar mer än exporten (i kronor).
Om vi bortser från fisken (se ovan) så utgör frukt och grönt den viktigaste importen, följt av kolonialvaror och kött, medan de viktigaste exportkategorierna är diverse livsmedel (margarin, soppor, såser och andra beredda livsmedel), spannmålsprodukter och dryck.
Export- och importmängder
Ett annat sätt att diskutera handeln är att utgå från mängd. Den totala mängden exporterade jordbruksvaror och livsmedel 2025 uppgick till 4,9 miljoner ton medan importen uppgick till 7,6 miljoner ton. I vikt är de främsta exportvarorna spannmål (mer än en tredjedel av exporten), drycker och djurfoder medan importens tungviktare är frukt och grönt, oljor, dryck och djurfoder.
Genomsnittspriset är högre för importen än exporten. Detta är särskilt slående för kött där importen kostade i genomsnitt 55 kr/kg medan exporten kostade 22 kr/kg. Detta beror främst på den stora exporten av kycklingkött för i genomsnitt 8 kr/kg. Ungefär halva kycklingproduktionen exporteras, samtidigt som vi importerar kycklingkött för 52 kr/kg vilket motsvarar drygt en tredjedel av den svenska produktionen. Det beror på att man exporterar fötter, vingar, hals och putskött samtidigt som man importerar de delar som har stor efterfrågan i Sverige, som bröst och lår.
Även spannmål har ett liknande mönster där vi exporterar nästan tre gånger så mycket i vikt som vi importerar, men till ett mycket lägre pris. Totalt får vi då en negativ balans för spannmålsprodukter. I stora drag beror det på att vi exporterar stora kvantiteter med ren spannmål, främst vete, medan vi importerar dyrare produkter som ris och olika typer av bakverk. Det omvända gäller för fett och oljor där exporten är dyrare än importen. Detta beror på en konkurrenskraftig industri i detta segment, trots att vi är en stor nettoimportör av fett och oljor.
Ökad produktion innebär inte ökad självförsörjning
I debatten framställs det ofta som att en ökad produktion skulle göra oss mindre beroende av importen, men utvecklingen på den svenska marknaden visar att det inte finns något sådant samband. Den kraftigt ökade svenska spannmålsproduktionen har inte på något sätt ökat vår självförsörjning utan har endast ökat exporten.
För företagen och lantbruket är exportberoende lika problematiskt som importberoende är för samhället.
Och ökad export och ökad import hänger ihop. Den viktigaste lärdomen av denna statistik är att den globala integrationen av Sveriges livsmedelsförsörjning fortsätter, handeln med livsmedel ökar snabbare än ekonomin i stort och snabbare än livsmedelsmarknaden omfattning. Trots allt tal om beredskap och ökad självförsörjning blir vi allt mer beroende av handeln.
Man skall också tänka på att för företagen och lantbruket är ett exportberoende minst lika problematiskt som ett importberoende är för samhället. Detta blev tydligt under COVID-pandemin som drabbade jordbruksexportörerna kraftigt. Ukrainakriget är ett annat exempel på hur svårt det är att få exporten att flyta under krigsförhållanden. Trumps tullar och Kinas restriktioner för fläsk i samband med den Afrikanska svinpesten är andra exempel på hur man som exportör är kraftigt exponerad för skeenden som man inte har någon som helst kontroll över.
Gunnar Rundgren
Tidigare publicerat på Trädgården Jorden.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.