Framgångar för vänstern och högern i tyska valet. Precis som väntat blev det tyska valet en stor framgång för högern – och än mer ytterhögern. Men det stora glädjeämnet var vänsterpartiet die Linkes oväntade framgång.
CDU/CSU, det klassiska borgerliga blocket ökade med nästan 5 % till 28,5 och blev förbundsdagens största parti. Valets stora segrare blev emellertid Elon Musks favoritparti, högerpopulistiska och invandrarfientliga AfD, Alternativ für Deutschland, som fördubblade sin röstandel till nästan 21 %.
För mittenpartierna, som utgjort den avgående regeringen blev valet en katastrof.
Socialdemokraterna förlorade 9 %, och gjorde med 16% sitt sämsta val någonsin. De gröna förlorade 3% och Liberalerna mer än halverades, tappade 7 % och försvann därmed ur Förbundsdagen.
Högerregering
Tyskland kommer nu att ledas av CDUs Friedrich Merz, en miljardär med stark högerprofil. Han säger sig vilja respektera den så kallade brandmuren mot samarbete med AfD men har redan visat sig beredd att göra upp med dem i centrala frågor. Den troliga utgången är just nu en samlingsregering mellan CDU och de stukade Socialdemokraterna.
Med CDU som dubbelt så stora kommer den att få en mycket tydlig högerprägel. Risken att Socialdemokraterna kommer att förlora ytterligare stöd i en regering med sådan politik är överhängande. Med en obetydlig socialdemokrati kommer Merz i nästa val om han vill behålla makten att tvingas – eller välja – att blicka mot extremhögern. Hans löften att inte korsa röda linjer kommer säkerligen visa sig lika hållbara som de Kristersson gav Hedi Fried, men sveket ännu större i ett land med Tysklands historia.
Die Linke
Det stora glädjeämnet var vänsterpartiet die Linkes oväntade framgång. Så sent som i höstas var partiet uträknat, också av många av sina egna medlemmar. Partiet bildades för drygt 15 år sedan genom en sammanslagning av det reformerade östtyska kommunistpartiet och en facklig vänster i väst. De senaste åren har varit krisfyllda. I förra förbundsdagsvalet nådde die Linke inte 5- procentspärren och räddade sig kvar bara tack vare ett antal direktmandat i öst.
Partiets främsta ansikte utåt, Sahra Wagenknecht, utvecklades i en migrationskritisk vänsterpopulistisk riktning, startade eget parti och tog med sig en hel del av die Linkes arbetarbas. Till demoraliseringen bidrog också partiets oklara linje i Palestinafrågan. I den upphetsade pro-israeliska stämning som råder i Tyskland tvekade ledande parlamentariska företrädare att tydligt ta ställning för den palestinska kampen och fördöma Israel för folkmord.
På en partikongress i höstas rätades flera frågetecken ut. Framför allt visade sig partiet vara förmöget att utnyttja det politiska tomrum som skapats för en radikal vänsterpolitik i frågor som migration, klimat och social rättvisa efter Socialdemokraternas och De grönas hållningslösa regeringspolitik och Wagenknechts invandrarfientlighet. Dessutom tyngdes inte partiet, som i förra valet, av krav på att tona ner sin politik för att kunna få plats i framtida regeringar. Det fick ett stort genomslag i valrörelsens slutskede.
Die Linke ökade med 4 % till närmare 9. I Berlin blev partiet störst. Samtidigt klarade Wagenknecht inte spärren. Och mest glädjande, partiet blev utan konkurrens det största partiet bland de unga. I gruppen 18-24 år fick partiet 27 % av rösterna, inget annat fick över 20.
Där har vi ett alternativ för Tyskland!
Kjell Östberg
Tidigare publicerat i Internationalen
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Men die Linkes framgång är väl ändå lite tudelad kan jag tycka. Partiet lyckades vända opinionen mot utbrytaren BSW vilket absolut är positivt men BSW hamnade med minsta möjliga marginal (0.03 procent) under 5-procentspärren vilket kraftigt stärker högerkrafternas oundvikliga regeringsbildning vilket väl knappast är en framgång.
Sedan kan man väl tycka att den potential som öppnades genom socialdemokraternas totala krasch och de grönas tillbakagång borde kunde gett några procent till.
Det är positivt att BSW inte kom in. Om de kommit in hade det varit svårt att bilda regering för då hade också de gröna behövts för att undvika en CDU/CSU-AfD-regering. Nu blir det CDU/CSU ihop med SPD. Att Die Linke vann bland de unga är också ett bra tecken inför framtiden. Det är ju helt och hållet BSW:s fel att Die Linke inte blev ännu större.
Har faktiskt lite svårt att se det positiva att det nu blir fler högermandat i förbundsdagen än om BSW kommit in. Att det blir lättare att bilda en högerregering tycker jag är ett problem, det kan aldrig gynna de svaga och utsatta.
Och att BSW nästan fick 5 procent pekar väl ändå på att die Linke har och har haft problem. Felet, om vi nu ska diskutera i termer av rätt eller fel, kan väl lika mycket läggas på die Linke som misslyckats med att attrahera en mängd personer som nu istället röstade på BSW. Problemet känns igen, vänsterkrafter splittras vilket högern lär hånskratta åt.
BSW är ju ett högerparti. Rasistiskt och reaktionärt. Det är som jag ser det, det tyska parti som har mest gemensamt med AfD.
BSW har en tydlig antikapitalistisk agenda och är på denna punkt tydligare än die Linke. Sedan har du rätt i att BSW på andra områden har inställningar som är mer tveksamma men ett antikapitalistiskt parti kan aldrig vara ett högerparti.
BSW är motsvarigheten till SA (ja de var också påstått antikapitalistiska) men utan våldet jämfört med AfD som är motsvarigheten till SS men också det utan våldet. Den hör typen av partier har vi sett även i Sverige tidigare (Nisse Flygs socialistiska parti exempelvis). De är högerpartier.
Som sagt, jag säger inte att BSW är utan problem, men Sahra Wagenknech har sin bakgrund i die Linke och jag har svårt att se varför hennes antikapitalistiska övertygelse skulle ifrågasättas.
Ett stort problem är att allt fler vänsterpartier, både här och där, fegar ur i kampen mot kapitalismen. Titta på vårt eget vänsterparti som i praktisk politik verkar sträva mot att helt inordna sig i den kapitalistiska ordningen. Frågor om ditt och datt, vissa genomtänkta andra inte alls genomtänkta, drivs utom just frågan om kampen mot kapitalismen där det fegas mer än lovligt. Die Linke har väl på sitt sätt drabbats av samma sjuka, om än inte lika gravt som Vänsterpartiet, men ändå så mycket att grunden lagts för initiativ som BSW. Det finns inget bra eller positivt i en sådan splittring.
Jag tycker Sarah Wageknecht är jämförbar med Nils Flyg. Finns inget positivt med en sådan utveckling. Vänsterpartiets utveckling åt höger är heller inte bar men det kan inte lösas genom att skapa ett högerparti med en slags vänsterretorik. Splittringen i det läget är nödvändig. Såna som Wageknecht ska inte finnas kvar inom vänstern.
Vår syn på BSW skiljer, även om partiet förstås har brister tvivlar jag inte på partiets övertygelse om att antikapitalismen är helt central. Fortsätter vårt eget Vänsterparti att fega är risken stor att alla vi som fortfarande har övertygelsen om att kapitalismen är det stora problemet i samhället kommer att lämna.
Vi vill inte ha ett Vänsterparti som är någon slags j-a vänstervariant av Liberalerna och Centerpartiet. Ingen verkar riktigt fatta att Dadgostar menar allvar med att sitta i samma regering som det extremt marknadsliberala Centerpartiet. Snacka om att släppa ut barnet med badvattnet.
Fortsätter Vänsterpartiets resa åt höger är splittringen oundviklig och en svag vänster kommer att försvagas ännu mer. Se BSW som en varningsklocka för en sådan utveckling. BSW visar på en problematik som inte kan viftas bort, en problematik som inte är unik för Tyskland. Hålls inte antikapitalismen vid liv kan vi glömma allt vad en genomgripande samhällsförändring innebär.
Det som är positivt med BSW är att de sätter ekonomin i centrum, inte försvar av allehanda små grupper som det skulle vara särskilt synd om (som om det inte är majoriteten som drabbas av kapitalismen och dess förfall till rentiärkapitalism). Sen finns det såklart negativa saker också.