ETC lider av ett problem. Vänsterpartiet dras med ett problem skriver Andreas Gustavsson från ETC i samband med antisemitism. Men det är tvärtom. ETC och Andreas Gustavsson dras med ett problem i detta sammanhang. De är hysteriskt och notrsikt opålitliga när det gäller solidariteten med det palestinska folket. Och de smutskastar helt medvetet en vänsterpartist och palestina aktivist. ETC och Andreas Gustavsson har ett problem. De ser antisemitism där ingen finns.
Lorena Delgado Varas återpostade ett inlägg på Twitter som argumenterade mot ett antisemitiskt inlägg. I det aktuella inlägget som Delgado Varas delade fanns ingen antisemitism. Men däremot fanns ett antisemitiskt inlägg citerat i det inlägg hon delade vidare. Det var därför olämpligt att dela det inlägg Delgado Varas delade. Men det var inget antisemitiskt inlägg Delgado Varas delade. Och hon gjorde sig inte på något sätt skyldig till antisemitism.
Men det är olämpligt att dela inlägg som i sin tur citerara antisemitiska inlägg även de inet si g själva är antisemitisk. Det är olämpligt att citera och sprida antisemtiska, högerextrema och rasistiska tillägg vidare. Det insåg Delgado Varas och raderade sin delning. Hon gjorde ett misstag, men hon gjorde sig inte skyldig till antisemitism.
ETC lider av ett problem
ETC anklagade ändå henne för just det och borgarmedia tog efter. Trots att Delgadog inet gjort sog skyldig till npt som ens med bästa vilka kan betrakats som antisemitism anser ETC att hpn gjort sig skyldig till just det. Det är uppenbart att ETC och Gustavsson har ett problem med att tolka verkligheten. Det är tydligt att de bidrar till högerns hets mot palestinasolidariteten.
Om Delgado Varas faktiskt gjort sig skyldig till en antisemitisk handling måsta naturligtvis ETC rapportera detta. Men faktum är ju att hon inte gjorde det. Men ETC påstod ändå det.
ETC lider av ett problem, Andreas Gustavsson har ett problem. Smittsam antisemistimsfobi som kan få vad som helst att se ut som antisemitism. En sjukdom som uppenbarligen spridit sig vänsterut fråbn högermedia och bogerliga propagandister.
Läs mer:
- Att fascister blir publicerade i ETC är oansvarigt
- Alla stora svenska medier Israel-partiska – även ETC
- Vänstermedier deltar i oseriös hets kring antisemitism
- Antisemitism och antisionism
- Är antisionism lika med antisemitism?
- Antisemitism är huvudsakligen förknippat med SD
- Försvara Lorena Delgado mot hetsen från högern
- Om att dela andras budskap på sociala medier
- Ockupation, folkmord, antisemitism och att inte trampa snett
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vänsterpartiets problem är att det allt för ofta, på sina håll, tänks i tankebanan ”fiendens fiende är vår vän”. Det är inget nytt problem och det var ett än större problem för föregångaren VPK med hela dess solkiga historia som kännetecknades av ofattbar undfallenhet gentemot diverse obskyra regimer, regimer som just var ”fiendens fiende”.
Med tanken ”fiendens fiende är vår vän” försvinner omdömet väldigt lätt. Inte så att partiet kan anklagas för antisemitism, det är förstås att gå för långt, men det som helt uppenbart ”tagit stryk”, på diverse håll, är insikten och förståelsen av antisemitismens sanna väsen. Med antisemitismen som grund genomfördes världshistoriens allra värsta rasistiska handlingar genom det som avsågs bli utrotandet av alla judar. 6 miljoner människor mördades, enbart utifrån en rent antisemitisk utgångspunkt, innan detta totala vansinne fick ett slut.
Delar man bilder (oavsett syfte), av samma slag som utgjorde en central del av nazistiska mördarnas propaganda, har man inte förstått särskilt mycket av antisemitismens sanna väsen. Och här är det högst sannolikt tänket ”fiendens fiende är vår vän” som hos vissa fördunklar såväl omdöme som rationella resonemang på ett sätt som dessvärre resulterar i urbota dumhet.
Vill partiet på allvar etablera sig som en radikal och konstruktiv kraft i svensk politik måste det en gång för alla göras slut på tänkandet ”fiendens fiende är vår vän” även om det innebär att en del av partiets företrädare måste ta sig en verklig ”funderare” om de är lämpliga att inneha uppdrag för partiet.
Det går inte att ”sticka huvudet i sanden” och inte låtsas om att partiet inte har problem. I detta avseende gör ETC partiet en tjänst.
Det du skriver är trams. Vänsterpartiet har inga problem med antisemitism. Det finns hu rmånga udnersökningar som helst som visar det.
Din argumentation är märklig med tanke på att jag faktiskt skriver ”Inte så att partiet kan anklagas för antisemitism”.
Det jag pekar på, och som är en ”öm tå” jag i olika sammanhang då och då trampat på (och då mötts av reaktioner likt din), är vissa partiföreträdares oförmåga till ett kritiskt tänkande när det gäller ”fiendens fiende”. Palestinafrågan är i detta inget undantag.
Problemet ligger inte i att partiet står för antisemitism, leninism eller vad det kan vara utan i att partiet har svårt att hantera när vissa företrädare har lite svårt med gränsdragningen. Följden blir att fokus och debatt flyttas till annat än partiets kärnfrågor. I detta blir antisemitiska bilder delade av partiföreträdare, oavsett delningen syfte, ett substantiellt problem. Tyvärr verkar det vara många som inte riktigt vill inse detta.
Jag måste ha missuppfattat dig och har uppnebrligen missat den meningen. Ber så mycket om ursäkt.
Har bojkottat ETC sen några år tillbaka. Jag ser inte den som vänster, i bästa fall är den en socialliberal tidning á la socialdemokraterna men i många fall kunde det lika gärna vara en partitidning från Folkpartiet. En efter en har de radikala vänsterrösterna på tidningen försvunnit och jag tycker att chefredaktören Andreas Gustavsson aldrig tagit något vettigt beslut. Det värsta här hur han slänger alla under bussen för att rädda sitt eget skinn.
Tycker att om man är vänster så blir det bara Flamman och Arbetaren kvar att stödja som tidningar.
Flamman och Arbetaren är i alla fall de bästa. Men det fins i all fall en tidning till som är vänster, Internationalen. Och några tidskrifter som Brand.
Ja, Internationalen finns också, den känns dock alldeles för gammaldags och lockar inte mig. Känns lite som Proletären, lever kvar på 1900-talet, även om så klart Proletären är betydligt extremare. Flamman och Arbetaren känns som att de numera hänger med i utvecklingen.
Finns också gröna alternativ som jag läser till och från som Syre. Problemet med de gröna tycker jag dock ofta att det blir för mycket livstilism och subkultur, som t.ex. veganism och sådant.
Internationalen är ju inte extrem alls. Men ganska gammaldags kanske. Och med mycket små resurser. Den är ju ett språkrör för många vänsterpartister på vänsterkanten samtidigt som den ges ut av en organisation som har systerorganisationeri stora delar av världens. Proletären är ingen vänstertidning (ges ut at campister eller tankies som de kallas internationellt) som jag ser det. Dessutom finns ju Magasinet Konkret, Tidningen Brand, Parabol, Offensiv, Dagens Arena och Tidningen Svärm. Arbetaren läser jag inte för närvarande då de inte erbjuder någon helt digital prenumeration. Nör det gäller Flamman har den blivit bättre under Aretakis men den har en del likaratde tendenser som ETC. Framförallt när det gäller Palestina.
Jag menade absolut inte att Internationalen var extrem. Det var bara att det närmsta liknelsen jag kunde komma på var just tidningen proletären, där jag då tycker den sistnämnda är för extrem. Kan inte exakt sätta mitt finger på det men det är liksom lite samma slags innehåll/tema, och som sagt ”gammaldags”.
Tyckte att även Flamman och Arbetaren var liknande förr i tiden men har numera utvecklats och känns mer relevanta på något sätt. De har liksom utvecklats på ett sätt och anpassat sig till dagens medieklimat.
Då har jag dock bara diskuterat de som främst sysslar med nyhetsförmedling. Tidningen Brand tycker jag också är bra även om den ibland kan vara lite för ”intellektuell” och avancerad för vad som borde vara deras målgrupp.
Parabol följer jag också, på sätt och vis gillar jag att det är väldigt brett vilket annars känns som ett problem i vänstern men samtidigt har jag svårt för vissa skribenter som för fram samma ”anti-imperialism” som Proletären. Jag har också väldigt svårt att se hur dessa ”anti-imperialister” kan definieras som vänster när de ofta kommer till slutsatsen att de ska stödja diverse högerextrema diktaturer runtom i världen.
Konkret är lite Berg-och Dalbana. Tycker ibland vissa artiklar är oseriösa pajasartiklar men samtidigt blir det lite som det alternativmediet som vänstern behöver, har blivit lite som en ersättare för det nedlagda Aktuellt Fokus även om de kanske inte kan jämföras helt med varandra.
Du har rätt i din beskrivning av de olika vänstertidningarna, Flamman, Arbetaren och Internationalen. Och har samma problem med Parabol och Proletären som du har. Faktiskt också vad det gäller Konkret som jag ju ibkand publicerar artiklar i även om jag inte hade tänkt på Aktuellt Fokus i sammanhanget.
Felet med hela svärmen kan vara vad som syns i Kalles kommentarer – att alla ägnar sig åt identitetspolitik, med ”vänster” som identitet.
Vad man skulle vilja se är en tidning med såpass bredd att den kan anses som mainstream men ändå har ett starkt fokus på systemkritik (den kan gärna ha andra fokus också, det är bara bra).
Den ska kunna läsas av alla som inser att vi styrs åt helvete, att ekonomin fördärvas av brist på investeringar och att överklassen snor åt sig på alla andras bekostnad. Utan att de känner sig som att de har hamnat som ovälkomna gäster i en inneklubb.
Skulle nog vilja påstå att Arbetaren trots allt är väldigt nära den sorts tidning du eftersträvar. Det blir väldigt mycket systemkritik, särskilt underifrån tack vare deras starka koppling till SAC.
Däremot är det nog bredden som saknas och vid sidan de systemkritiska artiklarna så lutar det nog mer åt vad som brukar definieras som identitetspolitik istället för den journalistik som skulle gå hem hos den stora massan.
Skulle nog säga att även Brand och Parabol har väldigt bra djupa systemkritiska texter men problemet med båda två är att de är väldigt intellektuella och skrivna av akademiker och ett ovanfrån perspektiv vilket slutligen leder till att det blir väldigt få som läser texterna.
Tycker annars att det bästa hade varit en kombination av Arbetarens nyhetsrapportering kombinerat med Parabols djupare analyser och öppna debatt. Förstår ju dock att det aldrig kommer hända med tanke på hur relationen mellan Ekis(Parabol) och Arbetaren ser ut.
Jag har ändå alltid gillat Ekis sedan 20+ år tillbaka men tyvärr har hon glidit över och blivit väldigt kontroversiell i många frågor och där har även jag svårt att hålla med henne. Lite synd att det aldrig blev något av henne som redaktör på Arbetaren.