Proteststormen i V

Proteststormen i V. I hundratal, ja tusental, protesterar vänsterpartister landet runt mot uteslutning av riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat. Och medan medlemmar förtvivlar eller lämnar partiet i vredesmod applåderar borgerligheten.

Ebba Busch, vice statsminister och ett av få statsråd som inte, åtminstone i ord, tar avstånd från Israels krigsbrott, tackar Nooshi Dadgostar på X för att ”ha agerat”. Dagens Nyheter skryter på ledarplats (22 augusti) om att dess artikel där anonyma V-företrädare smutskastade Daniel Riazat utlöste den nuvarande processen. Nu gäller det att också rensa ut riksdagsledamoten Malcolm Jallow för att V ska bli ”ett mer anständigt parti”, menar bladet.

Risken är dock, menar en nyhetsbedömare (Annie Reuterskiöld, 22 aug) att Dadgostar ”betalar dyrt för en chans på ministerposter” i form av inre splittring och avhopp. Bland namnkunniga avhoppare nämns Jenny Bengtsson, tidigare facklig ordförande för Hotell- och Restaurang i Stockholm-Gotland och bland kritiker förre partiordföranden Lars Ohly.

Från proteststormen saxar Internationalen olika röster.

Folkrörelse

Gunilla Berglund, ordförande i Hammarby Skarpnäcks partiförening, skriver till Nooshi Dadgostar, enligt ETC: ”Jag kan inte bli mera upprörd än jag är nu av ert beslut att utesluta Lorena och Daniel. Hur kan ni fatta ett så omdömeslöst och odemokratiskt beslut som inte är förankrat i partiet?”. Hon menar att V enligt partiprogrammet ska vara ett massrörelseparti. ”Ändå utesluter ni de två riksdagsledamöter som är de enda som lyckats förena dessa två roller: parlamentet och massrörelsen. De är också invandrare. Ska människor med utländsk bakgrund vara oroliga för att bli uteslutna ur vårt parti om de tydligt tar ställning för mänskliga rättigheter och mot fascism? Förstår ni inte hur förorterna kommer att reagera?”

Behöver hålla ihop

John Hörnquist, tidigare partiets politikutvecklare och studieansvarig, skriver på Facebook: ”Det här gör mig så matt. Två av Stockholms, förorternas och solidaritetsrörelsernas populäraste och mest omtyckta kamrater Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Vore väl en bättre valpepp att ta vara på dem än att kasta ut dem? Hoppas verkligen partistyrelsen överprövar detta på nästa möte så valårskongressen slipper bråka om det här också. Om det ständigt uppstår ”personproblem” som kopplar starkt till politiska motsättningar som går rakt igenom en rörelse/parti, så kanske det har något att göra med hur de politiska motsättningarna hanterats också. Gör om och gör rätt, så vi kan börja fokusera på att ena rörelser istället för att splittra dem. Finns så många som vill dra Sverige och världen åt rätt håll. Och det behövs så akut just nu. Vi behöver hålla ihop, inte splittras.”

Partidemokrati

Och Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson i riksdagen Hanna Gunnarsson skriver: ”Kamrater och vänner! Nu kanske jag uppfattas som bråkig och besvärlig, det är absolut inte min mening, men det är viktigt för mig att jag får säga vad jag tycker, som vänsterpartist, kamrat och människa. Jag vet att det finns stora önskemål om att man som riksdagsledamot inte ska uttala sig, men vi kan inte bara sitta tysta.

Först: Det är självklart för mig att följa demokratiskt fattade beslut, ni har hört mig prata ofta, både med och utan glädje, om att följa PS beslut i alla möjliga sakfrågor. Det gäller även den av PS beslutade politiska inriktningen för tiden fram till valet. Men att vara med i ett parti kan inte hela tiden handla om att bara vara tyst, trycka på rätt knapp och ställa sig i ledet. Vi är olika och vi tycker olika, och det måste vara tillåtet i vårt parti. Det är grunden för en sund partikultur.

Det gör mig otroligt ledsen att se hur vi behandlar varandra i partiet. Att gå ut aktivt emot partikamrater i media för att tvinga bort dem är verkligen under all kritik. Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat är två?av Vänsterpartiets absolut bästa aktivister och politiker. Jag har arbetat med dem i riksdagen i sju år, och jag följde Daniels arbete mandatperioden innan jag och Lorena blev invalda. Genom hårt arbete och stort engagemang har de båda byggt förtroende för vänsterns politiska lösningar i hela landet, varit högst delaktig i fantastiska valresultat och bidragit till stark organisering. Jag och Daniel är nog dessutom de ledamöter i riksdagsgruppen som har tyckt mest olika i flest frågor, ändå är vi vänner. Att uteslutningsärenden har väckts gör mig väldigt sorgsen och upprörd.

Detta är vad jag känner och tycker och det vill jag kunna uttrycka offentligt, som människa, vänsterpartist och politiker. I brist på annat forum blir det via Facebook. Att detta händer i ett parti jag under 20 år har lagt så mycket tid på gör mig så otroligt ledsen.”

Stoppa folkmordet

Idéhistorikern och den antirasistiska vänsterprofilen Edda Manga skriver: ”Israel går in i Gaza stad, Netanyahu ger order till militären om att göra processen kort och kallar erkännande av den palestinska staten för ”antisemitism”. Istället för att rakryggat gå till angrep mot försöket att legitimera och tysta kritiken mot folkmordet genom att vifta med antisemitismkortet, försöker partiledningen göra sig av med partimedlemmar som ingen inom partiet misstänker för antisemitism men som anklagas av proisraeliska grupperingar för att sprida antisemitiska budskap.

Anledningen är helt enkelt att dessa är de i partiledningen som mest troget har stått för motståndet mot det pågående folkmordet och därför har blivit obekväma och en belastning då övriga verkar prioritera att bli ”rumsrena” i det profascistiska politiska landskapet som för närvarande råder bland de som styr landet. Vänsterpartiet behöver inga fiender. Ledningen håller på att förgöra det alldeles på egen hand. …  Vi lever i en fruktansvärd tid och vi behöver en vänster som förstår att lägga fokus på att stoppa folkmordet.”

Lojala partimedlemmar

Historikern och ledande i Vänsterpartiet Malmö, Pål Brunnström, menar: ”Det gör mig otroligt ont. Dels för att det är två fantastiskt duktiga kamrater som INTE är några självupptagna individualister vilket en del röster försöker få dem att framstå som, utan tvärtom kollektivt organiserande superhjältar som skapat (inte själva, så klart ihop med andra) den bästa orten-organisering vi har i Vänsterpartiet. Dels för att det i diskussionen kring dessa kamrater synliggörs tydliga rasistiska drag, ovärdiga för ett antirasistiskt parti som Vänsterpartiet.

Det som gör allra mest ont är vad det säger om partiledningens idé om hur konflikter ska lösas inom partiet. Jag uppfattar de skäl som anges som svepskäl, utan Daniel och Lorena petas därför att de fokuserar på andra frågor än partiledningen vill prioritera. Notera att jag säger partiledningen, för det är inte som att de tycker eller driver saker som inte ligger väl inom ramarna för partiets politik, uttryckt såväl i partiprogram som olika riksdagsmotioner och andra dokument. De är inte illojala med partiet. De går bara inte exakt i takt med den strategi som partiledningen valt.

Och låt oss tala lite om det. Hur bra går det egentligen, nu i Sverige och i andra länder historiskt, för vänsterpartier som genom att anpassa sig till ett mitten-vänster projekt (en vänlig tolkning av sossarnas position) försöker vinna regeringsmakt och sen ”påverka från insidan”? Vänsterpartiet står och stampar opinionsmässigt, och i land efter land har (och i Sverige kan Miljöpartiet tjäna som exempel) det varit det mindre vänsterpartiets död. Det verkar inte som att regeringsduglighet är så attraktivt för väljarna, som partiledningen tror att det är. Kanske vore det bättre att lämna den linjen? Kanske finns det något att hitta i den strategi av basorganisering och nära allianser med gräsrotsrörelser som Daniel och Lorena kan ses som representanter för? Jag tror det. Tänk om, PS, både vad gäller uteslutningarna och den övergripande strategin!”

Palesinasolidaritet

Dror Feiler, ledande antirasistisk aktivist, inte minst i Palestinasolidariteten och Judar för Israelisk-Palestinsk fred, skriver: ”Jag känner både sorg och vrede över beskedet att Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat uteslutits ur Vänsterpartiet. Sorgen – därför att man försöker tysta två av de mest orubbliga och engagerade vänsterrösterna i svensk politik. Vreden – därför att partiledningen väljer att offra dem för att framstå som “rumsren” inför ett framtida regeringssamarbete, i stället för att försvara partiets själ: socialism, internationell solidaritet, antirasism och modet att tala sanning när andra tiger. Båda har visat att politik kan vara något mer än maktspel och kompromisser – att den kan vara ryggrad, övertygelse och handling.

Det är smärtsamt att se hur partiet under Nooshi Dadgostars ledning alltmer söker sig mot mitten i hopp om ministerposter i en framtida socialdemokratisk regering. I denna strävan verkar partiledningen vilja göra sig av med allt som kan uppfattas som socialistiskt, radikalt, kontroversiellt eller obekvämt. Men när Vänsterpartiet börjar anpassa sig efter de ramar som satts av politiska motståndare – i stället för att utmana dem – förlorar det sin själ.”

Många som protesterar

Och bland hundratals inlägg i sociala media och andra forum, strömmar kritik, vrede och förkrossning från vänsterpartister på både ledande nivåer och gräsrötter:

– Fullkomligt horribelt och skandalöst agerande av partiet, aldrig har ett parti så snabbt och så målmedvetet grävt sin egen grav genom att systematiskt rensa ut de som stått upp för det som en gång var vår politiska ryggrad. Jag skäms över ”mitt” parti och blir allt mer tveksam till att stanna kvar inom det.

– Fruktansvärt, rasistiskt och så destruktivt för Vänsterpartiet. Tack för ert mod och era raka ryggar. All kärlek till er. Vi behöver ett riktigt Vänster parti

Rörelseaktivism och parlamentarism

– Tyvärr så är jag inte förvånad då V-ledningen redan i tidigare agerande visat att partiet inte är en plats där rörelseaktivism och parlamentarism möts. Positionering, populism och närmande till socialdemokraterna och även till svensk politisk ”mitt” sätts före kampen, solidariteten och stödet till kamrater i främsta ledet. Jag gick ur V-partiet i våras på grund av de odemokratiska interna dreven och en politik som rört sig för långt ifrån den jag kan stå bakom. Sörj och fortsätt sedan organisera!

– Det här gör ont i mig och det är ett sånt svek mot er kämpande kamrater! Allt stöd till er i denna svåra tid!

– Det kunde kallas ödets ironi…om det inte vore så vidrigt. Samma dag som terrorstaten Israel inleder en stor markinvasion i Gaza för att fullborda det ohyggliga folkmordet mot palestinierna beslutar Vänsterpartiet VU att Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat ska uteslutas från Vänsterpartiet. Det är politiskt fel. Och dessutom är det fullständigt omdömeslöst av VU att inför ett valår att själva skapa internt kaos och konflikt. Det borde istället ha varit självklart för ett VU att mana till enhet och kamp för en valseger.

Stoppa högervindarna

– Detta bör ses i ljuset av ett samhällsklimat präglat av högervindar och ökad polarisering, som även påverkar Vänsterpartiet. Utrymmet för pluralism, intern kritik och ideologisk mångfald  krymper allt mer Frågan är: hur kan vänstern mobiliseras för att motverka denna utveckling? Det krävs en bred solidaritet. Allianser mellan vänstergrupper, fackföreningar, antirasistiska nätverk, ungdoms- och feministorganisationer samt akademiker måste formas och förstärkas – och agera snabbt. Det är avgörande att lyfta fram att detta inte handlar om enskilda individer, utan om politisk riktning och grundläggande principer: intern demokrati, yttrandefrihet och ideologisk mångfald. Sverige behöver en stark, pluralistisk, demokratisk, antirasistisk och feministisk vänster som står upp för sina värderingar.

– Det är både sorgligt och smärtsamt att se Vänsterpartiets ledning följa en strategi av uteslutningar och splittring, i stället för att ena leden och stärka motståndet mot den högerpolitik som driver landet mot avgrunden. Att utesluta engagerade partikamrater och splittra den kraft som hade kunnat stå i vägen för destruktiva högerkrafter är en allvarlig förlust – inte bara för partiet, utan för hela den progressiva rörelsen.

Partiledningen tål inte kritik

– Vi har en ledning som inte har förmågan att möta kritik, istället gömmer de sig och utesluter de som inte passar in i deras odemokratiska underskastelsestrategi. Allt för ministerposter åt Nooshi och Ida, om så hela partiet rämnar spelar ingen roll. Extra anmärkningsvärt är att båda valdes in i Partistyrelsen på kongressen mot valberedningens vilja. Här har vi alltså strategin för att upprätthålla bunkergängets kontroll. Precis som i många andra frågor så  spelar kongressens vilja ingen roll, utan det här är Nooshis och Idas parti.

Bland kritiken och vreden finns också många som manar kamrater att inte lämna, som en av alla röster i sociala media: ”Ni som skriver att ni vill lämna partiet: GÖR INTE DET! Jag har gått ut Vänsterpartiet två gånger men blivit medlem igen, för det finns ju inget alternativ! Daniel Riazat hör till de allra bästa och behövs om Sverige ska ha en chans att bli en verklig demokrati. Liksom DU och jag behövs.”

Partiledningen skapar splittring

Nu författas skrivelser och upprop bland upprörda medlemmar runt om i partiet inför partistyrelsens möte kommande vecka. Om styrelsen godkänner verkställande utskottets beslut kommer uteslutningarna upp på partikongressen i april som utgör sista instans. Den kongress som planeras att vara avstamp inför valrörelsen riskerar därmed att präglas av svåra interna motsättningar – och därmed försvaga möjligheterna till en offensiv vänsterrörelse i valet och möjligheterna att fälla högerregeringen.

Kan partistyrelsen med öppna ögon driva fram en sådan utveckling?

Håkan Blomquist

Ursprungligen publicerat i Internationalen.

Läs också:

• Folkmordsälskaren Ebba Busch
• Vad är det för fel med Vänsterpartiets ledning?