Proletären FF – breddidrott och radikalt samhällsengagemang. När arbetarrörelsen växte fram över Europa – från slutet av 1800-talet – ställde den sig vanligtvis kritisk till den rådande tävlingsidrotten. Man menade att den borgerliga idrotten präglades av överdriven och ohälsosam tävlingsmani parad med aggressiv nationalism. I länder som Tyskland, England, Belgien och Frankrike bildades det, som en reaktion, i början av 1900-talet så kallade Arbetaridrottsförbund, vilka sammanslöt föreningar inom en viss idrottsdisciplin.
I Sverige var det dock betydligt trögare och det var först efter Första världskriget som en process började komma igång. En orsak till att det nu trots allt hände saker var den arbetstidsreform som klubbades igenom i riksdagen 1919, vilken i lag stadgade 8-timmars arbetsdag och 48-timmars arbetsvecka, även om den från början exempelvis inte inbegrep anställda inom jordbruksnäringen. Arbetare fick nu mer tid till vila, återhämtning och skilda fritidssysselsättningar.
Det svenska socialdemokratiska partiet hade 1917 splittrats där huvuddelen av den utbrytande vänsterflygeln 1921 kom att bilda Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). De arbetarnas idrottsföreningar som under 1920-talet såg dagens ljus hade också mestadels kopplingar till SKP, medan socialdemokraterna uppmanade arbetare att aktivera sig i redan etablerade idrottsföreningar.
Arbetarnas Idrottsföreningar utövade verksamhet inom discipliner som boxning, friidrott och skidåkning – samt självklart även fotboll. När man 1927 slöt sig samman i Arbetaridrottsföreningars Samorganisation innefattade det 5 000 medlemmar i sammanlagt 37 föreningar. Internationellt anslöt man sig till Röda Sportinternationalen, vilken stod under Moskvas kontroll. Som ett alternativ till de etablerade olympiska spelen anordnades det i Sovjet så kallade Spartakiader. Mot slutet av 1930-talet ebbade emellertid denna typ av alternativ organisering ut.
1970-talet
1970-talets vänstervåg tog fäste i en uppsjö av mänskliga verksamheter och då även inom idrotten. Återigen bildades det föreningar som ville utgöra ett alternativ till de gängse strukturerna, vilka man menade i allt för hög grad kännetecknades av kommersialism, elittänkande och en osund tävlingsfokusering. En av dessa föreningar, som dessutom fortfarande existerar, var den 1972 i göteborgska Tynnered bildade Proletären FF.
Proletären har ända sedan starten haft tydliga kopplingar till Kommunistiska Partiet, som när det begav sig 1972 gick under benämningen Kfml-r. Det är ett parti som är behäftat med en rad negativa drag där sådana saker som en positiv syn på Stalintidens Sovjet eller kontakter med och försvar av auktoritära regimer i dagens värld, som exempelvis Nordkorea, nog får de flesta att förvånat höja på ögonbrynen. Inte desto mindre vill undertecknad mena att det finns anledning att se positivt på Proletären, utifrån den direkta praktik och idrottspolitiska hållning man uppvisat sedan flera decennier tillbaka.
Proletären har aldrig rönt några spektakulära resultatmässiga framgångar och idag huserar fotbollens herrlag i division 7. Men med mottot Idrott åt alla har föreningen ända sedan sin start bidraget till att många ungdomar – och även äldre – i Tynnered med omnejd givits en en sund och meningsfull fritid. Fotbollen har alltid utgjort något form av nav, idag kombinerat med boxning och friidrott samt tidigare även handboll och gymnastik. Inom Göteborgs Fotbollsförbund har Proletären engagerat sig starkt för att även småklubbar ska få bättre tillgång till planer och det också till en lägre kostnad.
Solidaritet och idrottspolitik
Den internationella solidariteten har alltid stått i fokus, främst uttryckt genom det årligen arrangerade Fredsloppet där överskottet bland annat gått till den palestinska kampen eller det av imperialistiskt blockad utsatta Kuba och tidigare exempelvis ANC i kampen mot apartheid eller det mångetniska Tuzla under Jugoslavienkriget.
Rent idrottspolitiskt har nog ändå Proletärens största insats varit att man gått i spetsen i kampen för att den så kallade 51-procents regeln inom föreningslivet ska bibehållas. Det handlar om att privata bolag inte ska kunna tillskansa sig majoritetsmakt i någon förening, utan att grundregeln ska vara en medlem/en röst, främst demokratiskt uttryckt på föreningens årsmöte. Starka krafter har velat ändra detta sakernas tillstånd men Proletären har på ett effektivt sätt lyckats mobilisera motmakt.
Föreningen har i samlingsverket Proletären FF en del av världen – 50 år beskrivit sin verksamhet från 1972 till dags dato – Läs den gärna!
Anders Karlsson
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.