Energistatistik döljer hur elektrifieringen förändrar världen

En ny analys från Ember visar att det vanligaste sättet att mäta energi döljer hur snabbt elektrifieringen förändrar världens energisystem. Räknat utifrån den nytta energin faktiskt gör, levererar solenergi, vindkraft och batterilager redan en betydligt större andel än vad traditionell statistik visar.

Den siffra som oftast citeras i internationella energirapporter – att fossila bränslen står för 80 procent av världens energi – bygger på något som kallas primärenergi. Det är den totala mängden energi i kol, olja och gas innan den omvandlas till elektricitet, värme eller rörelse. Men den siffran tar ingen hänsyn till hur mycket av energin som faktiskt når fram till användaren.

Största delen av fossil energi försvinner som spillvärme. När kol eldas i ett kraftverk omvandlas bara ungefär en tredjedel till elektricitet – resten blir värme som försvinner ut i luften. En bensinmotor i en bil tappar ännu mer. Totalt gick ungefär 380 exajoule av världens primärenergi till spillo 2023 – nära två tredjedelar av allt som utvanns ur jorden.

Solenergi, vindkraft och vattenkraft fungerar annorlunda

De producerar elektricitet direkt, utan förbränning. Rapporten visar att dessa källor omvandlar primärenergi till elektricitet med 92 procents verkningsgrad. Fossila och nukleära källor, som måste gå omvägen via värme, klarar bara 29 procent. Det innebär att ett exajoule solenergi levererar mer än tre gånger så mycket användbar elektricitet som ett exajoule kol – trots att de i traditionell statistik räknas som likvärdiga.

Ember föreslår att vi ska sluta mäta energisystemet utifrån vad som grävs upp ur marken och istället utgå från vad konsumenter faktiskt behöver: användbart arbete och användbar värme. Med det perspektivet förändras bilden kraftigt. Skillnaden mellan elektricitet och förbränning syns i sektor efter sektor:

  • En elmotor omvandlar en stor del av tillförd elektricitet till rörelse. En förbränningsmotor förlorar det mesta som värme och friktion. När en bilförare byter från bensin till elektricitet sjunker den totala energin som behövs – inte för att föraren kör mindre, utan för att fysiken bakom elmotorn är bättre.
  • En värmepump kan leverera flera gånger mer värme per enhet elektricitet än en gaspanna klarar per enhet gas. Istället för att skapa värme genom förbränning flyttar den befintlig värme med hjälp av elektricitet.
  • Elektricitet omvandlar slutenergi till användbart arbete med 68 procents verkningsgrad. Förbränning av olja, gas och kol klarar 29 procent.

Det betyder att elektrifiering minskar det totala behovet av energi – även om mängden utfört arbete ökar.

Skillnader på nytt och gammalt

Rapporten pekar också på skillnaden mellan det som redan finns och det som tillkommer. Solenergi, vindkraft och vattenkraft stod för 30 procent av världens elproduktion 2023 – men svarade för 96 procent av ökningen i elproduktion under de första nio månaderna av 2025. Elektricitet stod redan 2023 för 53 procent av allt användbart arbete i världen, och för 80 procent av ökningen i användbart arbete mellan 2019 och 2023. Etablerade fossila bränslen dominerar fortfarande den befintliga stocken, men fri energi dominerar tillskotten.

Rapportens författare varnar för att omvandla elektricitet tillbaka till bränslen som grön vätgas eller syntetiska drivmedel. Det steget återinför de omvandlingsförluster som elektricitet från fri energi eliminerar. Elektricitet till vätgas innebär stora förluster, och att sedan förbränna vätgasen innebär ännu fler. Där elektrifiering är tekniskt möjlig är direkt elanvändning det effektivaste alternativet.

Vad har det för betydelse

Sättet vi mäter energi påverkar vilka beslut som fattas. Om beslutsfattare och allmänheten tror att fossila bränslen fortfarande dominerar energisystemet lika kraftigt som primärenergistatistiken antyder, riskerar det att bromsa politisk vilja till uppväxling och öppna dörren för investeringar i ny fossil infrastruktur som inte behövs. Embers ramverk visar att fri energi redan spelar en betydligt större roll än vad de mest använda siffrorna låter påskina – och att den rollen växer snabbt.

Rikard Linde

Ursprungligen publicerat på Growsverige. Publicerat här enligt licensen CC-BY-SA 4.0.

PS. Bilden i toppen föreställer en luftvärmepump. Fotografen är okänd.


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

6 svar på “Energistatistik döljer hur elektrifieringen förändrar världen”

  1. Som Brett Christophrs visar i The price is wrong spelar det ingen roll för investeringsbesluten om sol och vind är billigare än allt annat, så länge ”marknaden” får råda.

    På marknaden är det små relativt maktlösa företag som investerar i vind- och soldrivna elverk; dessa levererar ström till de stora näten som ligger som monopolister mellan producenter och konsumenter och ser till att de tar vinsterna själva. Det lönar sig därför inte särskilt mycket att investera i sol- eller vindkraft, därför blir det inte av. Se https://gemensam.wordpress.com/2025/10/11/varfor-tar-omstallningen-san-tid/.

    Med andra ord, det behövs politiska beslut, med pengar kopplade till sig. Kanske också skapande av nya institutioner.

    1. Men det går ju numera oerhört fort. I de flesta delar av världen (Europa med undantag av Sverige men Sverige har ingen elproduktion med fossila bränslen), Asien (Pakistan, Kina, Indien, Indonesien, Australien) och Afrika. Sydamerika vet jag inte. Kåberger har skrivit en massa om detta.

      1. Olika länder har olika elsystem, uppenbarligen. Det är kanske inte överallt ”marknaden” bestämmer samtidigt som det finns ett monopol.

          1. Även i det avseendet…. Men Christophers menar ändå att många länder har systemet med ett nät som sätter priserna för elproducenter, på ett sånt sätt att det självt tjänar maximalt. Vilket avskräcker från nyinvesteringar.

            Det finns också andra skäl, t.ex. ryckigheten i de statliga bestämmelserna och de våldsamma fluktuationerna på spotmarknaderna. De bidrar inte heller till att nån törs investera.

            Sverige har ju också problemet, säger de tekniska högskolorna, att det produceras en helsikes massa el i Norrbotten och Västerbotten, som inte kan skickas söderöver för att ledningarna är för få och för svaga, se https://research.chalmers.se/publication/517394/file/517394_Fulltext.pdf. Men det investeras inte i det heller. Antagligen av samma skäl.

          2. Nätproblemet är känt. Systemet med monopol och marknad har vi haft länge. Spotmarknaden har varit likadan sen 2023. Den enda skillnaden nu mot för två-tre år sen då det investerades kraftigt i ny elproduktion (vindkraft och solenergi) är regeringens politik. Så Christophers har fel vad det gäller Sverige,

Kommentarer är stängda.

För att kommentera med ett inlägg på din egen webbsajt skriv en URL till artikeln på din sajt. Artikeln ska innehålla en länk till denna post. Ditt svar kommer sen att synas på denna sida (efter att den modererats). För att uppdatera ett svar så radera din post och skriv in postens URL igen (Läs mer)