Det finns förstås politiska motsättningar i Vänsterpartiet men alltför ofta diskuteras de som om det handlade om personliga motsättningar. Samtidigt har det i år varit så att det inte framträtt några väsentliga politiska motsättningar eller politiskt olika linjer på de årskonferenser Vänsterpartiets distrikt i Göteborg ordnat. Inga större politiska motsättningar alls faktiskt. Det innebär inte att de inte finns, men de verkar i alla fall inte vara speciellt aktiva.
Det enda märkliga under de tre distriktskonferenser jag varit på denna vinter var att valberedningen inte föreslog en person till vallistorna trots att personen har ett starkt stöd i distriktet. Dessutom föreslog de två personer högt på listorna som representanterna på valkonferensen inte gillade. Men det framgick på inget sätt om det fanns politiska anledningar till något av detta även om det finns.
En politisk gruppering som skulle kunna kallas nystalinister har länge dominerat Vänsterpartiet i Göteborg, De har fortfarande stort inflytande i valberedningen och de två personer som petades ner på listorna tillhör denna gruppering. Nystalinisterna har varit och är mot att SP-medlemmar finns i Vänsterpartiet trots att de och Socialistisk Politik (SP) har samma åsikt i klassfrågor.
Miljö och klimat
Det finns också en stor gruppering kring klimat- och miljöfrågor som tycker partiet på olika sätt övergett dessa. Denna gruppering kan vi kalla miljöaktivisterna och de har stort inflytande i Vänsterpartiet Göteborg. Det finns en viss motsättning mellan denna gruppering och nystalinisterna som rör prioriteringen mellan miljö/klimat och klass. SP-medlemmar är allierade med denna gruppering i miljöfrågor även om SP sätter klassperspektivet först.
Palestinafrågan
Dessutom finns det underligande motsättningar kring hanteringen av Palestinafrågan som inte kom till tydlig uttryck på någon av konferenserna. Det fins en tydlig minoritet av nyare medlemmar och SP:are som står mot distriktsstyrelsen vad det gäller detta inklusive uteslutningen av Kristofer Lundberg som ledde till ett medlemstapp i Angered. Denna motsättning visade sig i viss utsträckning på kongresskonferensen och distriktsårskonferensen men var inte tydlig och inte omfattande. Denna fråga har troligen haft en stor betydelse för utgången av valet av toppkandidat på riksdagslistan för Malmö. Men den döljs bakom prat om misskötsel och annat.
På distriktårskonferensen fanns det också en motion om ett uttalande mot militarisering. Den sågs nog av många som ett angrepp på stödet till Ukraina vilket gjorde att den föll. De som stödde denna motion var vissa medlemmar i SP och kanske också för nystalinisterna men för dem var det ett problem då motionen kom från en person som traditionellt tillhört deras motståndare och dessutom är medlem i SP.
Läs mer:
- I takt med medlemmarna – V i Göteborg
- Patetiskt agerande av Malcolm Momodou Jallow
- Malcolm Momodou Jallow lämnar V efter regisserat drev
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Nystalinism” låter helt förfärligt …
Jag känner flera av dem personligen. De är trevliga människor och har bit för bit lämnat tankar som att Sovjet var bra ect som jag för 15-20 år sen kunde hör del av dem hävda. Sånt sker inte idag.
Men vari ligger då ”nystalinismen”?
Om vi låter AI sammanfatta begreppet stalinism blir beskrivningen:
”Stalinism är det totalitära och diktatoriska politiska system som tillämpades i Sovjetunionen under Josef Stalin (1924–1953). Det kännetecknas av en extremt centraliserad planekonomi, en stark personkult kring Stalin, omfattande terror genom hemlig polis, tvångskollektivisering och ”socialism i ett land”, vilket orsakade miljontals dödsoffer”.
Om vi sorterar bort personkulten och den avskyvärda repression innehållande ren terror (anhängarna av denna del lär vara mycket få varför vi kan bortse från dessa aspekter i resonemanget) kvarstår – hur vi än vänder och vrider på det – extrem centralism och den enda sannings samhälle, något som för mig är oförenligt med ett samhälle som byggs underifrån och som tar sin utgångspunkt i verklighetens alla faktiska utmaningar. Utmaningar som kräver olika lösningar och som inte låter sig antas utan ett substantiellt mått av pragmatism.