Privat är den svenske kungen mycket rik. Enligt DN är han god för omkring 300 miljoner kronor. Till det kommer företaget Bensor AB och diverse stiftelser som kungafamiljen privat förfogar över.
Bensor AB har tillgångar på cirka 45 miljoner och driver verksamheterna på Solliden och Stenhammars gods. På godset bedrivs avel av nötboskap och produktion av kött med EU-bidrag. Dessutom bedrivs vallodling. Totalt omfattar Stenhammar 2200 hektar mark. Av detta är 1400 hektar produktiv skogsmark, 450 hektar åker och bete. Resterande areal är impediment och övrig mark. Impediment kallas skogsmark med låg produktionsförmåga, till exempel berghällar, mossar och blötmarker. Det kan i detta sammanhang också nämnas att kungafamiljen är nära släkt med en av Sveriges största privata markägarfamiljer, Silfverschiöld.
Även kungabarnen drar in pengar från annat håll. Deras värdepapper förvaltas av företaget
Gluonen AB som ägs av Victoria, Madeleine och Carl Philip. 2009 var Gluonens
portfölj värd 16 miljoner kronor. VD i Gluonen AB är Jan Lindman. Han är också suppleant i styrelsen för Bensor AB, sitter i styrelsen för Stenhammars Godsförvaltning AB och i en rad andra företag med anknytning till kungafamiljen. I styrelsen sitter också Fredrik Palmstierna från familjen Palmstierna och familjen Douglas investmentbolag Latour samt Richard Montgomery, av allt attd öam en fastighetsägare i Stockholm.
Av de privata kungliga stiftelserna så är Gallierafonden. Gallierafonden äger aktier till ett värde av minst 30 miljoner och har sedan 1992 haft överskott på kapital om 70 miljoner. Fonden ska ärvas av Carl Philip enligt ett gammalt testamente men regeringen ska enligt DN pröva om inte kronprinsessan Victoria istället kan ärva fonden, eller snarare det penningsfideikommiss som det rör sig om.
Ursprunget till Gallierafonden tar sin början i Frankrike 1813 under Napoleon I:s tid vid makten. Denne skänkte det lilla hertigdömet Galliera i Italien till Napoleons styvsons Eugène de Beauharnais dotter Joséphine (Josefina av Leuchtenberg) med full äganderätt. I gåvobrevet – fideikommissförordnandet – bestämdes att egendomen skulle ärvas med manlig förstfödslorätt bland Joséphines arvingar. Hon gifte sig sedermera med Sveriges dåvarande kronprins, som senare blev kung Oscar I.
De italienska fastigheterna såldes under 1837 efter att den dyrbara tavelsamlingen på egendomarna överförts till Sverige tio år tidigare. Köpesumman gjordes till penningfideikommisset Gallierafonden som också är ägare till tavelsamlingen. Nuvarande innehavare är kung Carl XVI Gustaf. I enlighet med gåvobrevets förordnande är det Carl Philip som kommer att ärva all egendom tillhörande fideikommisset.
Även övriga privata kungliga stiftelser förvaltar stora förmögenheter. Det kan handla om sammanlagt 20-30 miljoner, men det är mycket oklart då redovisningar och papper från fonderna och stiftelserna i stort sett lyser med sin frånvaro.
Samtidigt som kungafamiljen alltså är mycket rik så visar DN:s kartläggning att bidragen till kungen vuxit med 47,9 procent 2001-2011. 2011 var apanaget (bidraget) 122,2 miljoner kronor. Sveriges största bidragstagare är alltså samtidigt mycket rik. Snacka om bidragsfusk. Eller?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Carl XVI Gustaf, Carl Philip, Kungen, Kungahuset, Jan Lindman, Gallierafonden, Gluonen AB, Bensor AB, Stenhammars Godsförvaltning AB, Solliden, Galliera, Förmögenhet, Bidragstagare, Ekonomi, Demokrati, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag förstår din poäng, men om jag skulle svara så som man brukar göra när någon tar upp de ekonomiska konsekvenserna av massinvandringsproblematiken så skulle jag ju kunna hävda att du har inte räknat med vilka inkomster kungahuset bidragit till svensk ekonomi.
Nej, det kan du inte. Det här handlar om folk som kan försörja sig själva. De ska alltså inte ha några bidrag. Så är det för alla andra, så borde det vara för kungahuset också.
Sen förekommer ingen massinvandring. 30 000 flyktingar som söker asyl per år (förra året hälften av det) och när en majoritet av invandrarna är svenska medborgare är inte direkt några massor. Det närmaste massor vi kan komma när det gäller invandring är den halva miljon finnar som kom en gång i tiden. Finländare är fortfarande den största invandrargruppen i Sverige. Överlägset. Fortsatt diskussion om detta är off-topic.
Jo, jag förstår din poäng. Du försöker med kungahusets bidrag antyda att massinvandringskritiker (eller kanske bidragskritiker öht?) hycklar när de inte använder samma energi till att kritisera kungahusets bidragskarusell på samma sätt som den som uppstår med dagens invandringspolitik. Så tolkar jag ditt inlägg i alla fall. Du får gärna utveckla annars varför du skrev det öht.
Massinvandring är enligt den definition jag använder när man tar emot så många att de hamnar i sk ”utanförskap” och inte ”får” jobb och inte integreras. Inte antalet. Om jag tolkar dig rätt så ser du till rena siffror. Det är att göra det lite för enkelt för sig anser jag. Det låter ju väldigt fint och ”logiskt” ur vissa synvinklar att hänvisa till att kungahuset får minsann en massa bidrag, och då ska alla andra ha det också. Men jag noterar att du duckar inför problematiseringen jag gjorde, den om att du inte på något sätt redovisar vilka inkomster kungahusets representation inbringar.
Jag tror, kanske lite fördomsfullt att du är inne på denna linje att kostnadsberäkningarna för den formen av invandring sverige har idag är fel då de inte tar hänsyn till det du tycker är inkomstbringande för sverige? Vore det då inte intellektuellt hederligt att kräva samma slags uträkningar av bidrag som just du inte tycker om?
Faktum är att jag tillhör den ”finska gruppen” som kom hit på 70-talet. Jag vet vad det innebär att inte höra till ”vi” i ”vi och dom” Och då kom vi som arbetskraftsinvandrare som inte var problem på samma sätt som asylantinvandringen är idag (även om det fanns många som ansåg oss finnar vara problem med vår koskenkorva och knivar)
Jag anser inte att man kan rakt av jämföra asyl- och anhöriginvandring med massiv arbetskraftsinvandring. Återigen anser jag att det är att göra det enkelt för sig när man drar alla invandringsorsaker över en kam. Jag ska sticka ut hakan och påstå att det är skillnad på invandring och invandring. Det finns ”bättre” och det finns ”sämre” invandring sett ur ett samhällsperspektiv. Detta uppfattas som stötande av en del (och det är här känslorna tar över för vissa) men det är inte desto mindre ett faktum.
Mjaee Kamprad har ju fått sina miljarder från folket han också.
Skillnaden är väl att Kamprad har lyckats att ’ta ett överpris’, att folket har betalat mer än nödvändigt för att livnära ’dom fattiga’ i utsugnaländerna.
Mens Kungahusets apanage inte varit av den storheten, fasrän även det godkänt av folket.
Lägg sen märke till att kungahuset slår högre vad gäller ’röda mattan’, än våran ’President’
Det är ju ändå inte samma sak. ÄVen om Kamprad delvis blivit rik genom att undvika att betala skatt. Kungen är dock inte speciellt rika om man jämför med de riktigt rika.