Många av de män som nu offentligt och i media anklagas för sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och våldtäkter är mycket väletablerade män. Män med makt och inflytande i de branscher som de är verksamma i. Män som utnyttjar denna maktställning på ett vidrigt, osmakligt och ibland troligen brottsligt sätt.
En av de anklagade är Jean Claude Arnault (kallad JC), som driver en slags kulturinstitution i Stockholm som går under namnet Forum. Han pekas ut av 18 kvinnor i en artikel i DN där han kallas Kulturprofilen. Sen 1980-talet har han omgärdats av rykten om sexuella trakasserier och övergrepp. Han har goda förbindelser med Svenska Akademin då han är gift med en av dess ledamöter, Katarina Frostenson. Hon är också delägare i Forum.
2007 omnämns han i Maja Lundgrens bok Myggor & Tigrar:
Efter uppläsningen gick vi och käkade lunch på restaurang med Forums värdar Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault, ett par som har någonting rart över sig, om inte annat så för att det är ett parskap som är så ifrågasatt. Denne erotikens Groucho Marx, Jean-Claude Utan Nåd heter han, har ett förtjusande finurligt drag som gör att även en del intelligenta kvinnor tycks ha överseende med att han tafsar. Katarina Frostenson är den mest illustra av dessa toleranta kvinnor. Hon och Jean-Claude Utan Nåd var väldigt gulliga mot varandra och mot oss andra i sällskapet. Vid middagen var också en pianist som hade spelat i pausen. Där var Helena Boberg som då arbetade på Forum (dock utan att ha ihop det med ägaren), och några till.
En bok som då fick ett frostigt mottagande i delar av kultureliten men vars avslöjanden och beskrivningar nu bekräftas i #metoo-kampanjens kölvatten. Det är när en läser boken också mycket tydligt att inget förändrats i Sveriges kulturelit på 10 år.
En annan som anklagats för minst ett grovt brott är TV-kändisen Martin Timell liksom fler andra kända TV-personer och journalister. Nu anklagas också en känd svensk klassisk musikprofil som är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademin och tidigare undervisat vid Kungliga Musikhögskolan.
Timell har bland annat försvarat sig med att han inte gjort nåt riktigt allvarligt och definitivt inget direkt vidrigt. Vilket naturligtvis är befängt. Det är ju precis vad han anklagas för att ha gjort. Våldtäkt, som han är anmäld för, är för mig lika allvarligt som att skjuta någon så den blir skadad eller att grovt misshandla någon.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Musikaliska Akademin, Jean Claude Arnault, , Sexuella trakasserier, Maktmän, Kulturprofilen, Katarina Frostenson, Martin Timell, Brott, Våld, Kultur, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
…och den där jävla Ohly
Det Ohly gjort och inte förnekar kan förstås aldrig försvaras. För många blir det självklart en logisk kullerbytta när en förgrundsfigur för ett parti, som ser feministisk profilering som en framgångsfaktor beter sig på sätt som skett. Partiets ”bannbulla” har heller inte låtit vänta på sig utan Ohly har ”utan process” förklarats ”persona non grata” och tillåts inte komma innanför dörren vid partiaktiviteter. Repressionen har talat och dessutom snabb, skamstraffet är utdelat.
Dock, vad det hela exemplifierar är den mänskliga naturens begränsningar och kraften hos inneboende begär av olika slag. Inte så att detta någonsin får tillåtas ursäkta trakasserier, ofredanden och än värre beteenden. Däremot visar det hur avlägset det ideala samhället är och att kampen mot de företeelser som nu passerar revy i varje form av media ständigt måste pågå och att ett öppet samhälle är en förutsättning.