Jacob Fredrik Ljunglöf (1796-1860) övertog 1821 en mindre tobaksfabrik i Stockholm och 1822 lanserades snuset Ljunglöfs N:o 1, ett snus som idag är känt som Ljunglöfs ”Ettan”. Snuset utvecklades eventuellt med hjälp av en god vän som var världsberömd kemist och vetenskapsman, Jacob Berzelius. Fabriken och produktionen förbättrades och i slutet av 1820-talet var Ljunglöf den främste snusfabrikanten i riket. 1839 inledde Ljunglöf tillverkning av cigarrer och cigaretter. Övrigt sortiment var rök- och tuggtobak. Vid sin död var Ljunglöf en av landets rikaste män.
Vid J.F. Ljunglöfs död övertogs företaget av sonen Knut Ljunglöf (1833-1920). Denne ombildade snart företaget till ett aktiebolag, Jac. Fr. Ljunglöfs Tobaksfabriks AB, som han drev fram till 1915 då företaget året efter övertogs av AB Svenska Tobaksmonopolet (senare Svenska Tobaks AB) Numera återfinns verksamheten inom företaget Swedish Match AB som formellt är kvarlevan av Kreugers Svenska Tändsticks AB. Svenska Tobaks AB köptes av detta företag år 1992. Knut Ljunglöf deltog också i bildandet av Livförsäkrings AB Thule.
Ljunglöfs var vid 1900-talets början Europas största snusproducent. Firman överträffades i världen bara av en US-amerikansk leverantör. Vid sin död efterlämnade Knut Ljunglöf en av de största förmögenheterna i Sverige på den tiden: drygt 16 miljoner kronor.
År 1861 inköpte Knut Ljunglöf stora områden i Spånga och i Blackeberg. Bland annat köpte han Beckomberga och Råcksta som sonen Robert Ljunglöf år 1927 sålde till Stockholms stad. Här lät han riva torpet Blackeberg och byggde ett större hus, stall och Kvarnvikens kvarn och såg. Åren 1890 till 1893 lät han uppföra den stora villan efter ritningar av arkitekt Gustav Lindgren. Huset kallades Ljunglöfska slottet, på grund av det påkostade, palatsliknande yttre.
1909 inträdde Robert Ljunglöf (1885-1950) i ledningen för familjeföretaget och förblev så tills företaget togs över av tobaksmonopolet år 1915. Den stora förmögenhet som familjen då hade kom att satsas i nya företag, bland annat i fastighetsaffärer och fastigheter i Stockholm, men också i industriföretag och försäkringsbolag. Vid mitten av 1940-talet hade Robert Ljunglöf ägarintressen i Liljeholmens Stearinfabriks AB, Kema AB och AB Stockholms Bryggerier med flera företag. I de tre nämnda var han styrelseordförande. Kema AB var ett bolag som Robert Ljunglöf själv grundat genom sammanslagning av en rad kemiska företag. Han lät de tre företagen samarbeta i ett forskningsprojekt som kallades LKB. Han tog 1943 initiativet till att bilda företaget LKB-produkter AB.
Robert Ljunglöf var under lång tid också styrelseordförande och delägare i Livförsäkrings AB Thule, dominerat av familjen Palme, men också med familjen Carlsson, Ax:son Johnson och Emanuel Högberg som större delägare i bolaget. Ljunglöf samarbetade dessutom med familjen Wallenberg. Han var vid sin död bland annat ordförande i Stockholms Enskilda Bank och Stora Kopparbergs Bergslags AB. Han deltog också bildandet av Koppartrans Olje AB år 1947. De andra delägarna var Rederi AB Transatlantic (familjen Carlsson) och Stora Kopparbergs Bergslags AB. Ljunglöf satt ju vid det aktuella tillfället i styrelsen för bägge de bolag som vid sidan av honom själv grundade oljebolaget. Vid Robert Ljunglöfs död övertog de andra delägarna hans ägarandel i Koppartrans. 1959 sålde Transatlantic sin andel till Shell och 1964 köptes resten av bolaget av Shell. 1975 försvann namnet Koppartrans.
LKB-produkter ägdes av familjen Ljunglöf intill 1963 då det köptes av Wallenbergs utvecklingsbolag Incentive AB. Företaget var senare börsnoterat, men köptes 1986 av Pharmacia som hade närliggande verksamhet. Delar av verksamheten bildade Pharmacia LKB Biotechnology AB, men efter senare omstruktureringar inom Pharmacia-koncernen slutade namnet LKB att användas. Efter flera företagsaffärer med Pharmacias före detta verksamheter återfinns delar av den tidigare LKB-verksamheten idag i GE Healthcare.
AB Stockholms Bryggerier och AB Pripp & Lyckholm fusionerade 1964 och bildade Pripp-Bryggerierna AB. Ett företag som numera återfinns inom Carlsbergskoncernen via en period som invetsmentbolag och sen som en del av Beijerinvest, Statsförtag, Procordia och Volvo.
Thule köptes 1963 upp av Livföräkrings AB Skandia, idag en del av Old Mutual.
Kema AB tycks ha köpts av Stockholm Superfostat AB (också det ett tidigare Hierta-företag) vid ungefär samma tid, 1960-talet. Liljeholmens hade dock redan 1947 köpts av Stockholms Superfosfat. 1964 bytte Stockholms Superfosfat AB namn till Fosfatbolaget AB och 1970 bytte företaget namn igen till KemaNord AB. 1970 köpte KemaNord de två företagen Casco och Barnängen. Wallenbergs blev största ägare och 1978 fusionerades bolaget med Nitro Nobel AB och byter namn till KemaNobel för att sin tur bli uppköpt av och fusionerat med det då Penser-kontrollerade AB Bofors, ett bolag som i likhet med Nitro-Nobel en period hade ägts av Alfred Nobel. Det nya bolaget fick namnet Nobel Industrier AB. Ett företag som 1988 fusionerade med Investment AB Asken och Investment AB D.Carnegie & Co. Med start 1991 såldes företagets tillgångar sakta av som en följd av Pensers bankrutt och Nordeas övertagande av kontrollen i hans bolagsimperium och 1994 fusionerade Nobel med holländska AKZO till AkzoNobel.
Familjen Ljunglöfs stora markägande runt Stockholm kom successivt och bitvis att säljas till Stockholms stad och ge stora förtjänster. Robert Ljunglöf sålde redan 1926 Blackeberg och 1927 Beckomberga i Spånga och sen såldes Skå-Edeby år 1946.
Läs mer: AB, DN, Drogsociologi,
Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
CH Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3:e uppl 1971
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ljunglöf, Ljunglöfs Ettan, Jacob Fredrik Ljunglöf, Jacob Berzelius, Knut Ljunglöf, Tobaksmonopolet, Swedish Match, Spånga, Blackeberg, Beckomberga, Råcksta, Robert Ljunglöf, Liljeholmens Stearinfabriks AB, Kema AB, AB Stockholms Bryggerier, LKB-produkter, Koppartrans, Incentive, KemaNord, KemaNobel, Skå-Edeby, Pharmacia, Ekonomi, Historia, Stockholm, Samhälle
Powered by ScribeFire.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på “Ljunglöf – tobaksfabrikanterna som blev några av Stockholms rikaste”
Kommentarer är stängda.