Robert Weil – en 80-talsspekulant

Del 4 av 24 i serien Försvunna finansfamiljer

I slutet av 1970-talet fick den unge Robert Weil anställning i Praktikertjänst med uppgift att försöka få bolagets kapital att växa. Han spekulerade fritt på börsen och det hela höll på att gå åt skogen. Han blev omskriven, men fick lämna jobbet. Istället skapade han ett eget företag år 1981 med pengar som han spekulerat ihop åt sig själv samtidigt som han arbetade på Praktikertjänst. Bolaget finns än och heter Proventus. Under 1980-talet byggdes en finansgrupp upp med Proventus som centrum. Det var ett spekulationsbygge som fungerade enligt principen, köp några bolag, slakta dem, sälj ut delar och köp nåt nytt. Ibland innebar det att Robert Weil och Proventus ägnade sig åt rena utpressningen. Exempelvis när han 1983 köpte på sig poster i det av Anders Wall kontrollerade Argentus och lade ett bud på hela företaget. Ett bud som visserligen inte gick igenom.

De första åren samarbetade Weil med Peter Gyllenhammar, av Stig Ramel, då VD i Nobelstiftelsen, som en orosande och ett problem:

Till chef för dotterföretaget Hägglöfs hade utsetts Gabriel Urwitz, briljant begåvad på de flesta områden, men enligt Conny, som var ordförande för Hägglöfs, dessvärre inte på det administrativa. Kring sig hade Gabriel samlat en ung krets medarbetare, som i takt med de stigande vinsterna med allt större irritation såg dem kanaliseras över till moderbolaget. Vidare hade Gabriel personligen engagerat sig i ett nytt investmentbolag, Proventus, som hans vänner Robert Weil och Mikael Kamras höll på att bygga upp. Conny ansåg med rätta att här förelåg en intressekonflikt och menade att Gabriel på olika sätt försökte spela över Hägglöfs till Proventus.

En annan orosande i kretsen var Peter Gyllenhammar, som använde Hägglöfs som operationsbas utan att vara anställd. Vi hade Bankinspektionens ögon på oss, och dess chef, den stridbare och hårdföre Sten Walberg, hade ett gott öga till alla dem som några år tidigare försökt att genomföra ett fientligt övertagande av Fagersta.

Gyllenhammar hade varit en av de ledande i det famösa Trendinvest, som var det välvalda namnet på institutionen. Robert Weil hade å sin sida varit ansvarig för Praktikertjänsts misslyckade spekulation i bland annat SKF-aktier. Bankinspektionen hotade att dra in Hägglöfs tillstånd som fondkommissionär om vi inte eliminerade samröret med dessa personer.

Kring 1984 spricker detta samarbete och istället börjar Robert Weil samarbeta med den gamle kompisen Mikael Kamras, tidigare VD i Hägglöfs (Hägglöf & Ponsbach). I Hägglöfs ersattes Kamras med en annan vän till Robert Weil, Gabriel Urwitz, som ju också nämns av Stig Ramel. Proventus kom att bli inblandade i plundringen av Skrinets kassa, en kassa som i sin tur uppstått på grund av spekulationer av det bolagets ägare inom Erik Pensers finansgrupp. Även Gustaf Douglas försökte samtidigt, i mitten av 1980-talet, komma åt Skrinet, men misslyckades. Även Gabriel Urwitz kom att engageras i vännernas affärer i Proventus.

Två år senare, 1986, hade Proventus skaffat majoritet i Götabanken, senare Gota, något som blev början till slutet för Robert Weils tid som en del av den svenska storfinansen. Bland annat köpte man också B & B Invest inklusive Jacobson & Ponsbach (tidigare Hägglöfs) och Wermlandsbanken. Dessa företag slogs ihop till Gota Group. 1988 köptes också Skaraborgsbanken av Gota. 1990 sålde man sin andel i Gota till SPP-Trygg Hansa. Hela Gotagruppen kraschade dock senare och togs över av staten och slogs ihop med Nordbanken, vilket Jacob Palmstierna berör i sin nyligen utkomna bok, Jacobs stege:

Nordbanken och Götabanken togs över av staten, de slogs samman och rekapitaliserades och fick därigenom en nystart. För fallerade krediter skapade vardera banken speciella ”bad banks”, det vill säga instrument för hantering av den myriad av krediter till herrelösa bolag som hade det gemensamt att de inte förmådde betala sina räntor. Detta gav finans- och fastighetsmarknaderna en förtroendeinjektion men undanröjde också hotet att de skulle dränkas i mängder av objekt – fastigheter, aktier, konstföremål etc – som bankerna nödgats ta över. Genom att kapitaliseringen var kraftfull blev avvecklingsperspektivet långt – det vill säga marknadskrafterna skulle få tid att smälta de nya möjligheterna.

Gabriel Urwitz följde med Gotabanken och ersattes om VD i Proventus av Mikael Kamras. Fram till 1995 fortsätter Proventus med Weil och Kamras ledningen att spekulera på den svenska börsen och att köpa och stycka företag, bland annat Aritmos som vid det laget innehöll bland annat bolagen Monark, Abu-Garcia och Puma. Men 1995 avregistreras Proventus från börsen och Weils historia som en del av den svenska storfinansen upphör.

Idag är Proventus ett mindre investmentbolag, utanför börsen och med intressen i ett antal mindre bolag. Chef är Daniel Sachs, från den gamla finansfamiljen Sachs och svåger till Marcus Wallenberg. Innan Sachs blev chef för Proventus var han chef för Spray och innan dess VD för Segulah. Ett spekulationsföretag som förmodligen domineras av Gabriel Urwitz. Mikael Kamras å sin sida, har ett eget spekulationsbolag, Scope Capital. Så gruppen av kompisar från 70-talets spekulativa miljö i Hägglöfs och i 1980-talets Proventus fortsätter spekulera, var och en på sitt eget sätt. Dock verkar de inte vara fullt så såta vänner längre.

Under år 2005 till 2007 anses Proventus också ha agerat som en typ av bulvan för Bonniers när Proventus gick in och köpte dominerande intressen i TV4 för att sen sälja det hela till Bonniers.

Läs mer: AV1, Jinge, AB1, VA1, SR, DI, AV2, ETC, SVD, NyTeknik, Resume, Axess, Dagens Arena, AV3, HD, VA2, Journalisten, O2Vindel, DN1, Newsdesk, AV4, E24, AV5, VA3, DPS1, target=”_blank”>AV6, Realtid, E24, GP, DN2, DPS2, IDG, PA,

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

 

Tags: , , , , , , , , , ,

 

Series Navigation<< Penser – upp som en sol och ner som en pannkakaWall – ytterligare en spekulant som försvunnit >>