Wijk – började bl.a. med piratverksamhet

Olle Wijk
Räknar spik
Så han blir rik
I natt ska han stå lik

Ordstäv om Olof Wijk (den äldre) som spridits vitt och brett. Den sista raden är sällan citerad, men finns i C.R.A. Fredbergs bok Det gamla Göteborg, del 2. Fredberg skriver där att en lapp med det kända ordstävet om Olof Wijk med en tillagda raden i slutet spikades upp på dörren till hans hus på Lilla Torget (huset i vilket Fiskekrogen idag ligger) i Göteborg år 1828.

Olof Wijk d.ä. (1786-1856) som föddes på Hisingen i nuvarande Göteborg anställdes som ung i James Christies (enligt vissa källor John Christie eller Charles Christie) handelsfirma i Göteborg. 1806 avled denne och Olof Wijk övertog affärerna i sin 1807 bildade firma, Olof Wijk & Co. 1808 tar han över firma Christie & Marshalls andel i Sänkverkets varv och 1808-1809 är han ägare av piratfartyget Snappopp. På Christies kontor ska en annan grundare av göteborgska societetsdynastier ha arbetat samtidigt med Olof Wijk. Denne William Gibson (1783-1857) och hans senare  samarbetspartner Alexander Keiller (1804-74) gifte sig med varsin syster till Olof Wijk. I övrigt var Olof Wijk d.ä. aktiv i rikspolitiken såväl som inom den lokala politiken i Göteborg och stat i en mängd olika styrelser både inom politiken och näringslivet.

Den Wijkska firman utvecklades till ett stort rederi och ett av de största järnexportföretagen i Göteborg under 1810-talet och 1820-talet. 1816 avvecklades intressena i varvet och firman blev också en stor importör av socker, kaffe, bomull och tobak från Amerika och Ostindien. 1851 inträdde sonen Olof Wijk d.y. (1833-1901) i företaget, han behöll sin andel i firman till sin död. Efter faderns död 1856 utvecklades företaget till en stor exportör trävaror, alun och ull. Olof Wijk d.y satt i många år i styrelsen för Skandinaviska Kredit, Bergslagernas Järnvägar och andra företag i Göteborg och hade precis som fadern en lån politisk karriär både lokalt och på riksplanet. När han dog var han en av Sveriges absolut rikaste personer.

Efter 1860-talet exporterade Olof Wijk & Co inte längre järn och man skaffade sig ägarintressen i den norrländska skogsindustrin. Man köpte Långrörs sågverk (Söderhamn) på 1870-talet och utifrån detta byggde man upp intressen i skogsindustrin. Utöver detta byggde man också upp en stor aktieportfölj med intressen i Skandinaviska Kredit AB, Bofors, Grängesberg med flera företag.

1874 köptes också Gideå-Husum vid Gide älv och Husum från Jam. Dickson & Co och Carl Wijk (1839-1907) blev disponent för detta företag. Gideå-Husum såldes till familjen Kempe år 1903. 1914 köptes istället Marma. Totalt hade bolagen med totalt 650 anställda år 1920. I styrelsen för företagen satt år 1920 Hjalmar Wijk (1877-1965), Bertil Wijk (1868-1949), C.G. von Platen och E.G.Thunberg, disponent i Långrör.

Carl Wijk var en av fyra bröder till Olof Wijk d.y. De andra var Erik Wijk (1836-1910), Ivar Wijk (1841-1911) och Knut Wijk (1851-1890). Alla var de, liksom fadern ingifta i andra rika göteborgs familjer. Olof Wijk d.ä i Prytz, Olof d.y. och Erik i familjen Dickson, Carl i familjen Röhss, Ivar i sitt andra gifte i familjen Dickson samt Knut i familjen Blidberg. Hjalmar Wijk var son till Olof Wijk d.y och Bertil Wijk till Ivar Wijk. Bertil Wijk i sin tur gifte sig med Issi Carlsson, dotter till kolhandlaren och redaren August Carlson.

Erik Wijk blev delägare i familjefirman år 1860 och kvarstod till 1895. Utöver detta satt han förstås i en mängd styrelser för bolag och politiska kommittér etc. Han var, precis som fadern och brodern Olof, både rikspolitiker och lokalpolitiker. Han lät också bygga det hus som ännu står i hörnet av Vasagatan-Avenyn (mitt emot Valand i engelska kvarteret) som sin privatbostad. Hans dotter gifte sig med landshövdingen Oscar von Sydow, far till Kristian von Sydow, senare chef för Broströms.

Utöver uppdragen i skogsbolagen hade Hjalmar Wijk också en mängd styrelseuppdrag i andra företag i det svenska näringslivet och var också han en politiker både lokalt och nationellt. Han hade inga barn och var den iste som ägde huset på Lilla Torget.

I Marma byggdes en sulfitfabrik och 1907 blev bolaget ägare till två tredjedelar (Marma 1/3 och Långrör 1/3) av Vallvik som byggde en sulfitfabrik som 1920 hade cirka 200 anställda. På 1920-talet kom skogsföretaget som familjen ägde i problem och Skandinaviska Kredit som hade lånat ut stora belopp till företaget kom snart att överta det. Så småningom hamnade bolaget inom Korsnäs AB, ägt av familjen Stenbeck.

Bertil Wijk som vid sidan av kusinen Hjalmar var den som var aktiv i familjens företag när det övertogs av Skandinaviska Kredit hade en son, vid namn Erik Wijk (1901-1981) som gifte sig med en dotter till Dan Broström (Kerstin Wijk- Broström). Han fick arbete i Broströmskoncernen (Tirfing) och blev 1948 VD för Svenska Amerika-Linjen (SAL). 1960 tvingades Erik Wijk (då inte längre gift med Kerstin Broström) bort från ledningen i Tirfing efter en konflikt med svågern Dan-Axel Broström. Han stannade på SAL som VD ytterligare nåt eller några år. Bägge sidor i konflikten beskyllde den andra sidan för att gå Wallenbergs ärenden.

Erik Wijk var den siste ur familjen Wijk som kom att engagera sig i det svenska näringslivet. Hans sonson med samma namn är idag är författare och skribent och han och jag hade en del med varandra att göra i samband med händelserna i Göteborg 2001 (och har förstås behållit vissa kontakter) I dagarna kommer denne Erik Wijk ut med en bok om sin far, med det traditionstyngda namnet Olof Wijk, och sin släkt, allt vi här drömma om.

Läs mer: Ratio, Söderhamns kommun, Hanna Löfqvist, Öjung,

Andra källor:
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige, 1963
Svensk Industrikalender 1921
Erik Wijk, allt vi här drömma om, 2009
Algot Mattsson, Huset Broström, 1980
Algot Mattsson, En dynastis uppgång och fall, 1984