Vinstjaktens offer

SOS Alarm har ett krav på en avkastning på 8% från ägaren staten. Det betyder att det finns en vinstjakt inbyggd i företagets verksamhet. En profitjakt som kan medföra att folk dör. Och så är också fallet. Folk dör på grund av att SOS Alarm ser till vinstintressen, företagets och ägarnas intressen snarare än till de nödställdas och sjukas behov. SOS Alarms verksamhet är vinststyrd istället för behovsstyrd. Det kostar liv.

Det senaste dödsfallet som SOS Alarms inriktning på avkastning, på vinst, orsakat är en 23-åring som desperat ringde efter ambulans utan att få hjälp. Utan att få ambulans. Man undrar ju hur den människa är funtad som gång efter gångs förvägrar en ung människa vård. Som gång efter gång ser till företagets intressen snarare än nöden hos en medmänniska. På ett sätt som verkar inkompetent och omänskligt.

Statens avkastningskrav på SOS Alarm är ett typexempel på den cyniska politik som den svenska regeringen för. En politik har där människoliv ingenting är värda, där sjuka ska straffas och förföljas, där arbetslösa ska tvingas till slavarbete (Fas-3 heter det visst egentligen med en fin omskrivning). Det handlar om folkförakt, om cynism, om en vidrig politik från högerregeringens sida. En politik som tar liv.

På inget sätt tror jag den unge mannens dödsfall enbart har med inkompetent personal att göra. Det har med företaget att göra. Med inställningen i företaget att göra. Det är företaget som genom sin attityd skapar inkompetenta anställda. Det är regeringen som genom sin politik och sina representanter i styrelsen för SOS Alarm skapar stämningen och attityden i företaget. Med sådana obehagliga personer som moderaten Johnny Magnusson som en av statens representanter i styrelsen kan det inte bli annat än obehaglig attityd hos de anställda och i företaget.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Ursäkta mig Svensson, men här är du ute och cyklar.

    När man sitter som 112-operatör och fäller sina avgöranden så gör man det enbart på medicinska grunder – inte med vinstintresse. Din bild av de som sitter på SOS är alltså bilden av de som genom att vägra folk ambulanser sparar ihop till en vinst för firman. Det är på gränsen till ärekränkning. Att sedan den här sjuksköterskan struntade i sina arbetsrutiner, lät sina förutfattade funderingar få genomslag i en prioritering som borde ha varit självklar är alldeles åt helvete, men det har inte med vinstintresse att göra.

    Det handlar mer om en arbetsmiljö som skapar cyniker eftersom 9 av 10 samtal till SOS handlar om allt annat än nödsituationer, där det skriks könsord och där folk manipulerar sanningen för att få åka ambulans, I många fall får folk som lika gärna skulle kunna ha tagit tunnelbanan eller taxi till vårdcentralen för säkerhets skull åka ambulans till akuten, och inget vinstintresse i världen kan stoppa de säkerhetsmarginalerna. Ibland har det hänt som inte få hända, att man har en dålig dag på jobbet och inte följer rutinerna – men då handlar det om personligt ansvar. Emils död är så fruktansvärt onödig eftersom en ambulans skulle ha skickats dit med blåljus bara 112-syrran följde sina rutiner och inte sina inbillade bilder av en psyksjuk ung kille…

    Apropå vinsten som SOS fösöker leverera till ägarna staten, landstingen och kommunerna så handlar det inte om 112-tjänsten eller ambulansdirigering utan om larmcentral för företag, för privatpersoner, för jourcentraler m.m. Det är genom att sälja dessa tjänster i konkurrens med bland annat Securitas och Falck som SOS kan utvcekla sin teknologi, hitta nya och mer felsäkra arbetsrutiner och en hel del annat som gynnar oss när vi väl behöver hjälp. 112-tjänsten är och förblir en förlustaffär för företgaet SOS Alarm och så måste det få vara. Trygghet måste få kosta pengar. Punkt…