De flesta svenska advokater, advokatbyråer, juristbyråer osv är beroende av Sveriges rika för sin försörjning. Affärsjuridik är det område som är överlägset viktigast för de flesta advokater och deras företag. Följden är att advokater måste hålla sig väl med de rika, med de människor som har makten. Annars blir det dåligt med jobb, inga stora inkomster och inget lyxliv. Advokater är helt enkelt de rikas tjänare och en del av dem blir också rika just på grund av det:
Antalet advokater har under det senaste decenniet ökat med över fyrtio procent – drygt 5?000 personer kan i dag använda titeln. Ökningen ligger nästan uteslutande hos de affärsjuridiska byråerna i storstäderna.
I takt med näringslivets internationalisering och ett ökande antal företagsöverlåtelser har jurister fått – och skapat sig – att göra.
I city sysselsätter en handfull byråer hundratals jurister som arbetar hårt med avtalsförhandlingar, bolagsaffärer och konkurser. Nyutexaminerade börjar som biträdande jurister och jobbar sedan så hårt de kan under några år, blir advokater och så småningom kanske delägare. Som delägare kan man komma upp i årsinkomster på flera miljoner.
I Stockholm trängs de dominerande och mest prestigefyllda byråerna på en liten yta som sträcker sig från Stureplan till Norrmalmstorg och bort mot Blasieholmen. Här syns välskräddade kostymer överallt – smala, välklippta män med en målmedveten blick som inte blinkar om lunchnotan landar på trehundra per skaft.
Ett typexempel är när advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg gick ut och agerade mot pressen i samband med skriverierna om kungen, porrklubbar, gangsters, Milan Sevo och Mille Markovic:
Det börjar med att hon är upprörd över medierapporteringen kring kungen, som Anne Ramberg känner sedan många år. Redan som tonåringar umgicks de i samma kretsar.
I kölvattnet av böckerna ”Den motvillige monarken” och ”Den svenske gudfadern”, rotar och spekulerar medierna kring statschefens leverne för några decennier sedan. Historien är numera välkänd: fotografier av kungen på sexklubb påstås vara till salu genom personer med kriminellt förflutet, bland annat en Mille Markovic. De bilder som så småningom kom fram visade sig vara manipulerade.
Anne Ramberg ger i sina uttalanden statschefen sitt förbehållslösa stöd, och i Sveriges Radio säger hon:
– Brottslingar kan höras under ed i domstol, men nej, det finns ingen anledning att tro att personer som har som huvudsaklig sysselsättning att ägna sig åt utpressning talar sanning.
I en debatt i SVT:s Aktuellt kallar hon rapporteringen om kungen för ”ondsint” och säger till Aftonbladets chefredaktör Jan Helin:
– Ni lever ju på Mille Markovic eller vad han nu heter, och den här andra gangstern nere i Jugoslavien.
Tidigare har hon kritiserat TV?4-programmet ”Kalla fakta” för dess granskning av drottningens släkts kopplingar till nazistpartiet, och hävdat att den varit direkt avsedd att angripa statsskicket.
För detta agerande fick Anne Ramberg självklart kritik. Inte så konstigt. Advokater förväntas vara försvarare åt de brottslingar som hon hävdar inte går att lita på. Att uttala sig så innebär ju att misstänkta brottslingar inte kan lite på att advokaterna företräder dem på rätt sätt, i alla fall inte Anne Ramberg.
Att Anne Ramberg gick ut med sitt försvar av kungahuset har med hennes bakgrund att göra. Hon är god vän med kungen sedan barnsben och hennes tidigare man Fredrik Ramberg ingår i den krets runt kungen som anklagats för att ordna tveksamma fester och träffas på porrklubb. Rykten som cirkulerat sen 1970-talet men faktiskt aldrig har kunnat ledas i bevis. Fredrik Ramberg, som är advokat, inledde dessutom en rättsprocess mot författarna och förlaget bakom boken Den motvillige monarken som ju var det som föranledde alla skriverierna om kungen, ”flickbekanta”, älskarinnor och porrklubbar:
Ungefär samtidigt förbereder hennes sambo, som heter Claes Lundblad och som också är advokat, en stämning mot förlaget bakom ”Den svenske gudfadern”. Hans klient, Fredrik Ramberg, är Anne Rambergs ex-make, även han advokat och kompis med kungen. Han känner sig utpekad i boken. Någon stämningsansökan lämnas emellertid aldrig in.
I samband med Anne Rambergs i min ögon klart olämpliga uttalanden så reagerade flera andra advokater och framförde kritik i såväl debattartiklar som brev. Kritiken rann av Anne Ramberg som vatten på en gås och styrelsen i Advokatsamfundet uttalade sitt fulla förtroende för henne som generalsekreterare.
Många av de stora affärsjuristerna vill dessutom ha mer liberal regler för advokater, att jävsregler ska avskaffas osv. Allt i syfte att kunna tjäna mer pengar. En av dem är Fredrik von Baumgarten som till och med går så långt att han funderar på om inte affärsjuristerna skulle ha ett eget samfund:
Fast i sak är han inte säker på att ett sammanhållet samfund är det bästa. En tanke han har försökt få gehör för är att bryta ut de stora affärsjuridiska byråerna och börja om, kanske skapa ett nordiskt samfund, med andra regler. Det skulle visserligen innebära att de blev mer som andra konsulter, men konkurrensen om att sälja juridiska tjänster är stor.
Fast han ser nackdelarna också, som att diskussionen om demokrati och rättssamhälle bara förs av humanjurister med betydligt sämre resurser.
Ett skäl till att mildra det etiska regelverket är att dagens regler redan tänjs så långt resåren håller. Man bryter mot i stort sett alla regler för att slippa avböja inkomstbringande uppdrag, påstår Fredrik von Baumgarten, och säger:
– Det skulle stoppa hyckleriet.
Enligt von Baumgarten gör alltså affärsjurister allt för att kunna tjäna mycket pengar. Allt för att var de riks tjänare och dessutom själva bli rika på kuppen. Denna inställning är något som tycks prägla många affärsjurister. En av dem är Axel Calissendorff, ordförande i advokatsamfundet 2001-2004, idag delägare i advokatfirman Roschier, tidigare arbetade han i Mannheimer Swartling. En annan av delägarna där är Claes Lundblad, Anne Rambergs sambo. Lundblad och Calissendorff är alltså kollegor på samma byrå när de tar uppdrag åt varsin klient på olika sidor i en konflikt. Calissendorff åtar sig ett uppdrag åt Sven Hagströmer, storägare i HQ via sitt bolag Öresund vid tidpunkten medan Lundblad tar ett uppdrag åt HQ som vill ha tillbaks pengar från revisionsfirman KPMG och eventuellt också har krav på Öresund. KPMG är en firma som Axel Calissendorf också biträdde i en annan tvist vid detta tillfälle.
Advokater från samma firma företräder alltså i olika sammanhang klienter med motstridiga intressen. Naturligtvis olämpligt och problematiskt. Det är ytterst tveksamt om klienterna det läget faktiskt får den hjälp de har rätt att kräva i såna här sammanhang. De ansågs också mycket riktigt vara jäviga:
Advokatfirman Roschier och dess delägare Claes Lundblad samt Axel Calissendorff har bedömts vara jäviga i samband med att byrån tagit på sig uppdraget som ombud åt HQ AB. Byråns agerande har lett fram till klander i disciplinnämnden samt en uppriven skiljedom av Svea hovrätt.
Det är tidigare uppdrag för KPMG och Sven Hagströmers holdingbolag gör att Roschier har tvingats avträda HQ-uppdraget i de delar som rör KPMG och Öresund.
Förutom i Roschier där han är delägare och firmatecknare så har Axel Calissendorff styrelseuppdrag i ett fåtal andra företag, varav flera har i anknytning till kungahuset och har sin adress på slottet. Calissendorff är sedan 2008 också hovauditör, dvs kungahusets egen advokat. Claes Lundblad har inga andra formella uppdrag i registrerade svenska företag.
Axel Calissendorff är gift med justitierådet Kerstin Calissendorff, sedan 2003 ledamot av Högsta Domstolen (HD). En släkting (kan vara ganska avlägset släkt) är Percy Calissendorff i riskkapitalbolaget Segulah.
Läs också:
Kungens vänner – Anders Lettström
Kungens vänner – Fredrik Ramberg
Thomas Martinson – ”gangsteradvokaten”
Jurister är inte som vanligt folk
Borgarmedia: SVD1, RT1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AV1, 2, 3, 4, DJ, Resumé,
Läs även andra bloggares åsikter om Advokater, Jurister, Affärsjuridik, Anne Ramberg, Fredrik Ramberg, Kungahuset, Axel Calissendorff, Kungen, Hovauditör, Claes Lundblad, Fredrik von Baumgarten, Rättsväsen, Ekonomi, Samhälle, Politik
