Men läkaren var ju svartmuskig och värdelös

Per Wahlöö och Maj Sjöwall

I en slarvig och förvirrad kritik av Sjöwall och Wahlöös böcker påstår en anonym skribent i SVD att följande mening tyder på raistisk stereotypisering och rasism:

”Men det fanns faktiskt en jourläkare, en svartmuskig man med skjortan uppknäppt ner till naveln; han satt i ett personalrum och drack kaffe. Det enda felet på honom var att han kom från Afghanistan, hade ett namn som inte gick att uttala och behärskade en engelska som möjligen skulle ha hedrat en fåraherde i Mongoliska Folkrepubliken.”

Jag kan inte se nåt i meningen som är rasistiskt. Karln var väl antagligen svartmuskig och kunde inte svenska. Det ena har inte med det andra att göra och det finns inget orsakssamband mellan de två. Vad som är rasistiskt med att påpeka något sådant begriper jag inte. Inte heller begriper jag vad en skjorta uppknäppt till naveln har med hygien att göra? Är det inte bara författaren i SVD som läser in saker i meningen och böckerna som inte finns där. Är det inte bara (den anonyme?) författaren i SVD som projicerar sina egna fördomar på en politiskt vinklad deckarserie som han inte gillar. Så uppfattar i alla fall jag det. Inte heller begriper jag hur en svartmuskig läkare från Afghanistan är ett symptom på svenska sjukvårdens problem. Brist på läkare som kan det svenska språket och brist på läkare kan däremot vara ett symptom på vårdens problem. Eller var det på den tiden. Men kanske hade personen i Polismördaren som tänkte det citerade fördomar. Det kanske är så. Men det gör ju inte böckerna rasistiska eller stereotypa för det. Och även om det nu är så, skulle det verkligen göra böckerna sämre?

Det är klart att det fins stereotyper och underliga uppfattningar i böckerna. Men folk har ju underliga uppfattningar och generaliserar ofta för att underlätta livet. Det som främst sticker ut är dock inte några förment rasistiska formuleringar utan kvinnosynen och synen på prostitution som är tidstypisk, ålderdomlig och därmed väsensskild från mångas uppfattning idag.

Skribenten i SVD gillar verkligen inte böckerna. De är usla, de är fulla av politiska schabloner, de är kritiska mot sossarnas svek osv. Jag läste böckerna då och har läst dem ett par gånger vid senare tillfällen. Det var en kritik av samhället i en del av böckerna och därmed en kritik av det samhälle socialdemokraterna byggt upp. Men det är inte och var inte speciellt överdrivet. Utom i de allra sista böckerna, framförallt Terroristerna. I de första böckerna är kritiken av samhället som jag ser det helt frånvarande för att sen gradvis öka. Bäst är böckerna i mitten, sämst böckerna i slutet och början. Allra bäst är förstås Den vedervärdiga mannen från Säffle.

Att de sociala förutsättningarna är avgörande för brott, brottens karaktär och hur det begås är ett centralt tema för böckerna är helt klart. Det är det som är bra med böckerna. De beskriver på det sättet den sociala verklighet som brottslingar, vanligt folk (våldsbrott begås i huvudsak av fattiga människor, mer exakt fattiga unga män) och fattiga lever i. Det är därför böckerna är bra. Det är därför författaren i SVD hatar böckerna. Ett tecken nog så gott för att böckerna är bra mycket bättre än vad SVD:s hatskribent gör gällande. En hatskribent som inte klarat att skriva sammanhållet, som inte klarat att se böckerna för vad de är, en författare som förblindats av hat till vänstern och vänsterns tillkortakommanden. Något som naturligtvis fanns och ofta avspeglades i en naivitet för situationen i öststaterna, men med polisen i de socialistiska staterna menade man knappast Stasi. Vänstern skiljer på polis och säkerhetspolis. Då som nu. Det är inte samma sak.

Visst brister personteckningarna, visst brister en del andra saker ibland. Visst är den sista boken Terroristerna problematisk, visst är Rhea Nielsen i den sista tre böckerna en tröttsam figur. Men det är ändå mindre brister i bra böcker som trots allt håller än idag (återigen med den sista boken som undantag). Dessutom, Gunvald Larsson är inte på något sätt en rättrogen kommunist. En kommunist visserligen, men från överklassen och lyxkonsument. Inte PK, inte rättrogen och dessutom individualist och våldsam. Hatskribenten verkar nästan inte ha läst böckerna. Martin Beck och Lennart Kollberg är bägge två betydligt mer PK och rättrogna socialister/kommunister än Larsson.

Sen är det en annan ska att Per Wahlöös två egna deckare, Mord på 31:a våningen och Stålsprånget, faktiskt är bättre än den tio böckerna i serien om Martin Beck och kompani. Men kanske tycker jag det då de två böckerna också är Science Fiction. Men det är två böcker som alla borde läsa. Stålsprånget har som jag ser det en del gemensamt med filmen Serenity.

Läs mer: SVD1, 2, Sydsv, En man med ett skägg, DN, Nilmas, Clarté, De nio,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp ”Polis, polis, potatismos” hos Bokus

Köp ”Den skrattande polisen” hos Bokus

Köp ”Brandbilen som försvann” hos Bokus

Köp ”Den vedervärdige mannen från Säffle” hos Bokus

Köp ”Polis, polis, potatismos” hos Adlibris

Köp ”Brandbilen som försvann” hos Adlibris

Köp ”Den vedervärdige mannen från Säffle” hos Adlibris

Köp ”Den skrattande polisen” hos Adlibris

Advertisements