Stay Behind-rörelsen inblandade i mordet på Palme?

Med all säkerhet var Olof Palme en del av den så kallade Stay-Behind-verksamheten som i Sverige organiserades upp av OSS(CIA)-agenten William Colby (senare CIA-chef) efter andra världskriget och början av 1950-talet. Ledningen för denna verksamhet i Sverige bestod av Bertil Kugelberg från Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Arne Geijer från LO och Alvar Lindencrona, direktör i familjen Palmes försäkringsbolag Thule.

Olof Palme hade redan som ungdomsledare inom SSU och den internationella socialdemokratiska ungdomsrörelsen rapporterat till CIA, dvs varit CIA-angivare eller agent:

Finansieringen av ISC kom från US-amerikanska underrättelstjänsten CIA via Foundation for Youth and Student Affairs (FYSA). Detta avslöjades 1967 och Olof Palme förnekade då all kännedom om kopplingar till CIA. Något som inte var sant. Olof Palme hade själv direkta kontakter med CIA och lämnade uppgifter om andra studentledare dit via den US-amerikanska ambassaden. Han var inte ensam, andra som gjorde detsamma var Bertil Östergren och Jarl Tranaeus. Bland annat lämnade Olof Palme uppgifter om de svenskar som deltagit i Pragkonferensen för Clartés räkning.

I den US-amerikanska medlemsorganisationen i ISC, NSA, så var alltid alla styrelsemedlemmar knutna till CIA. ISC var ett CIA-projekt, det är ingen tvekan om det.

Det är också tydligt och klart att Olof Palme mycket väl och ganska precis visste om att ISC var ett CIA-projekt. Han själv ingick i den skara personer som fungerade som informatörer för CIA i organsiationen. I den Fria Fackföreningsinternationalen som också finansierades av CIA på denna tid hade LO:s ordförande Arne Geijer samma roll. Palme och Geijer – Nixons lakejer skulle det senare låta under Vietnamrörelsens dagar. Vilket ju inte var helt fel alltså.

Kanske var Olof Palme ingen CIA-agent, men han var CIA-informatör. En angivare.

Efter detta kom Palme så småningom att bli anställd på den militära underrättelstjänsten:

Olof Palme utbildade sig till officer år 1947 och lärde där känna Lennart Hagman. På en fest hemma hos denna träffade Olof Palme för första gången också Birger Elmér, också från officersutbildningen. Lennart Hagman hade ett nazistiskt förflutet men fick trots detta snart arbete på Försvarsstaben och så småningom på Försvarsstaben underrättelsebyrå (Fst-Und).

Hagman ordnade så att Olof Palme kunde göra sina repövningar på Försvarsstabens Underrättelsebyrå istället för i fält. Hagman rekryterade även Birger Elmér dit. Efter muck fortsatte Palme frivilligt att arbeta på Fst-Und och kombinerade detta med att vara ledare i Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och International Student Council (ISC). Han rapporterade som studentledare till CIA och som anställd hos Fst-Und till Birger Elmér. Det han rapporterade var namn och uppgifter om kommunister. 1953 anställdes till slut Olof Palme vid Fst-Und för att tillsammans med Lennart Hagman och Birger Elmér arbeta som analytiker. Den blivande socialdemokratiske ekonomen Assar Lindbäck gjorde för sin del en del av värnplikten på samma ställe.

Stay Behind-rörelsen kan betraktas som en fortsättning på de OSS-operationer (OSS var föregångaren till CIA, eller det som sen blev CIA) som fanns i norra Sverige i slutet av andra världskriget. Hösten 1944 fanns sammanlagt sex baser för den US-amerikanska underrättelsetjänsten i Sverige. Dessa var baser för sabotage- och underättelseverksamhet riktad mot tyskarna i Norge. På Kallax utanför Luleå fanns dessutom US-amerikanska flygare och flygplan stationerade. Chef för en del av denna verksamhet och en del operationer som den genomförde, exempelvis operation Rype, var William Colby. Samme man som senare var ansvarig för att bygga upp Stay Behind-rörelsen tillsammans med ledande personer inom svenskt organisationsväsende:

Men det är intervjuerna som gör ”Den dolda alliansen” unik. Under flera år har Holmström talat med 140 officerare, politiker, diplomater och andra nyckelspelare. Läsaren möter snart sagt alla som har något intressant att säga i ämnet, från höga militärer som Per Rudberg till pseudonymen Jan Danielsson, stabschefen för topphemliga ”Flygenhet 66”, som i samverkan med Natoländerna Norge och Danmark flyttade runt agenter och infiltrerade gränsområdet mellan Finland och Sovjet.

En annan spännande gestalt som figurerar i ”Den dolda alliansen” är försäkringsdirektören Alvar Lindencrona, som under ett kvartssekel stod i spetsen för Stay Behind, en underjordisk motståndsrörelse som byggdes upp i samarbete med Nato. Den skulle börja fungera om Sovjet ockuperade landet. Tage Erlander deltog ibland i organisationens möten.

Två forskare i Basel respektive Uppsala har kopplat ihop mordet på Olof Palme med just Stay-Behindrörelsen:

Forskarna Daniele Ganser, historiker vid universitet i Basel och Mats Deland, historiker vid Uppsala universitet, har behandlat Stay behind-rörelsen i Sverige. I en artikel i ”Journal for Intelligence, Propaganda and Security Studies” gör de en detaljerad genomgång.

De ställer också den onämnbara frågan: ”Var Stay behind-armén involverad i mordet på Olof Palme?”

Motivet vore att söka i Olof Palmes allt aktivare arbete för internationell nedrustning. Över tiden gick Palme från att argumentera för svensk kärnvapenutrustning till att aktivt verka för internationell kärnvapennedrustning. Som ordförande i Palmekommissionen drev han aktivt frågan om en kärnvapenfri zon i Norden.

Detta skulle ha betytt en försvagning av Västs strategiska förmåga – Danmark och Norge skulle i så fall lämna Nato, som också sannolikt skulle gå miste om sitt ”osänkbara hangarfartyg”. En sådan förändring i militära styrkeförhållanden i världen sågs med stor oro i Väst.

Det är också väl känt att även svensk militär såg med bekymmer på ett sådant scenario. Den 6 april skulle Olof Palme resa till Sovjet för ett samtal med Gorbatjov i denna fråga.

Initiativet till Stay Behind-rörelsen tycks till stor del ha kommit från Tage Erlander. Kort efter att arbetet med Stay Behind-rörelsen påbörjats anställdes Olof Palme hos Tage Erlander. Olof Palme fick då tjänstledigt från sitt arbete på den militära underrättelsetjänsten Fst-Und. Fst-Und är idag en del av MUST. Nätverket hade som redan sagts Alvar Lindencrona som chef, William Colby som ansvarig för USA:s räkning osv. Stay Behind-nätverket ska ha existerat fram till i alla fall 2000-talet och jag misstänker starkt att detta nätverk hade en stor betydelse för polisen totala misslyckande och uppkomsten av kravaller i Göteborg år 2001. Nätverkets utbredning, förekomst och verksamhet i Sverige har aldrig kartlagts på det sätt som skett i en del andra länder:

I Europaparlamentet reagerade man kraftfullt på upptäckten av Stay behind-rörelserna, vilka hade verkat utanför all demokratisk kontroll, och krävde i en resolution i november 1990 fullständig utredning av dessa hemliga organisationer och deras eventuella utbrytargrupper. Sådana utredningar kom till stånd bland annat i Schweiz, Belgien och Tyskland.

Anmärkningsvärt nog har Sverige aldrig utrett frågan. Det är nu angeläget att regering och riksdag snarast tar initiativ till en sådan för att kartlägga nätverkets omfattning, karaktär, struktur och finansiering.

Läs också:

• Sverige, USA, FRA och signalspaning
• Amerikanska säkerhetsintressen orsak till Göteborgskravallerna?
• Säkerhetssamarbete med USA
• Säpo visste inget, regeringen visste inget. Must då?
• Naiva vänstermänniskor och Assange

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, Alvar Lindencrona, CIA, OSS, William Colby, Stay Behind, Fst-Und, SSU, ISC, SFS, Birger Elmér, Tage Erlander, Arne Geijer, Bertil Kugelberg, MUST, Palmemordet, Mats Deland, Daniele Ganser, Mord, Brott, Våld, Övervakning, Repression, Samhälle, Politik