Göteborgs judiska kvarter

Min far föddes 1933. Han kom att växa upp i Göteborgs judiska kvarter då familjen bodde på Andra Långgatan 5. Mitt emot den ortodoxa synagogan på Andra Långgatan 6. Därför är det väldigt intressant att GP idag har en artikel om Göteborgs judiska kvarter. Kvarter som det ibland verkar som om min familj är den enda som bär på nån kunskap om. Så är det naturligtvis inte, det finns förstås judiska familjer som också delar denna kunskap och har kännedom om Andra Långgatans bakgrund som centrum i de judiska kvarteren. Exempelvis familjen Granér med Lisa Granér som intervjuas i GP-artikeln och hennes son Staffan Granér som är en känd Palestina-aktivist.

I hemmet pratades det engelska då farmor invandrat från England efter att ha träffat en svensk sjöman. Som sjöman var farfar förstås sällan hemma även om han som kommunist ofta hade svårt att få jobb. Speciellt efter att socialdemokraterna gjort upp med redarna om att de senare inte skulle anställa kommunister.

På gatan och gården där pappa växte pratades det inte engelska utan jiddisch. Han och hans storasystrar lärde sig jiddisch innan de lärde sig svenska. Pappa glömde väl bort det med tiden, men en av min fastrar förstår det troligen fortfarande. men det finns inte många att prata jiddisch med. Speciellt inte för en äldre svensk dam i en miljonprogramsförort.

Det judiska präglade Andra Långgatan när min far växte upp. Familjen hörde dock till de fattigaste av de fattiga. Pappa var som barn ofta sjuk i lungorna och tillbringade långa perioder på Lilla Amundön. Men TBC, som var ett vanligt problem på den tiden, ska han inte ha haft. När han dog 2015 var det också lungorna som var problemet. En luftvägsinfektion blev till enlunginflammation som hans kropp inte orkade med.

Fattigdomen innebar att min far ibland tiggde på gatan, de fick gammalt bröd av bageriet i huset och min farmor arbetade förstås. På American Bazar, senare EPA, ägt av den judiske affärsmannen H.G. Turitz. Idag är detta hus ett porrvaruhus.

Farfar hängde på Järntorget när han inte var på sjön. Pappa kunde komma ihåg hur farfar och hans vänner träffades och umgicks på torget. Min far fick ibland hänga med. Min faster minns också att det var kommunistiska möten i deras hem. En av de som ingick i samma lokalgrupp som farfar var Nils Holmberg, en ledande medlem i Sveriges Kommunistiska Parti (både det som sen blev Vänsterpartiet och det senare maoistpartiet med samma namn). Pappa och hans syskon mindes också att frivilliga i spanska inbördeskriget som stred mot Franco hade sina saker i familjens lägenheter. Enligt vad en del i min släkt sagt ska en av dem ha varit anarkisten Nisse Lätt.

I spanska inbördeskriget deltog farfar förmodligen inte, men i släkten har det ofta hävdats att han gjorde det så kanske han gjorde det ändå. Under andra världskriget satt han dock inspärrad i den svenska varianten av koncentrationsläger, de så kallade arbetslägren, under en tid. 1944 dog farfar så jag har aldrig träffat honom och allt vi vet om honom är sådant som bilder och papper kan berätta, sådant som berättats av farmor, pappa och pappas syskon.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements