Folk kom redan på 1870-talet till nuvarande Sofielund där det hjälptes åt att bygga sina egna hus. Det var människor som flydde fattigdomen och arbetslösheten på landsbygden och sökte jobb i de uppväxande industrierna i Malmö. Det var också de som flydde undan misären i Malmös arbetarområden och ville bort från de råtthål till bostäder som de bodde i.
I Sofielund som låg utanför Malmös dåvarande stadsgräns var tomtmarken billigare, skatten lägre och bestämmelserna färre. Sofielund kom att under lång tid bilda ett eget municipalsamhälle och inkorporerades först 1911 i Malmö. Det dröjde flera årtionden innan Sofielund växte samman med Malmös övriga bebyggelse. Området omfattade också flera industriområden med en mängd olika småindustrier och genomkorsade av en järnväg.
Genom att invånarna i Sofielund organiserade sig stoppades omfattande rivningar på 1960-talet:
Mellan de kvarter som utgör den gamla staden i Malmö, och i höjd med stadshuset, ligger Lugnet. På 1960-talet var stadsdelen ett slitet område med byggnader från seklets första hälft. Stadsdelen beboddes av bohemer, konstnärer och fattiga, likt dagens Seved, och den tidens Sofielund.
I många år var Malmö socialdemokratins och folkhemmets kronjuvel. I den bilden passade inte de slitna och gamla arbetarklassområdena in, och inte dess befolkning. Lugnet revs och Sofielund skulle gå samma öde till mötes.
På den här tiden försökte Malmö stad köpa ut fastigheter i Sofielund för att vräka och riva. Ett nytt och modernt Sofielund skulle uppstå. Under detta hot gick de boende, i både Norra och Södra Sofielund, ihop och formade två byalag.
Genom att kollektivt vägra sälja sina fastigheter lyckades de se till att stadens planer gick i stöpet. Ironin går inte förlorad nu när Malmö stad marknadsför samma hus och sociala gemenskaper.
Även idag flyr människor från misär och elände till Sofielund. En del hamnar i området Seved som också tillhör Södra Sofielund, även om det byggdes långt senare än gamla Sofielund. Här hamnar de i klorna på hänsynslösa fastighetsägare som inte drar sig för att på grövsta sätt utnyttja fattiga människor. Snabba klipp har varit modellen för fastighetsägarna i Seved. Vissa har blivit miljonärer på slumförvaltning. Köpa billigt, göra så lite som möjligt och sen sälja när värdet gått upp.
Samtidigt har Malmö med start på 1970-talet helt avindustrialiserats, arbetslösheten har stigit till att bli den högst i landet och väletablerade familjer har flyttat ut. Malmö har blivit en extremt fattig och ekonomiskt segregerad stad:
Från köksfönstret i min lägenhet i området Seved, i stadsdelen Sofielund, Malmö, var det möjligt att se bort till höghuset Turning Torso. Höghuset, beläget i en av stadens rikaste stadsdelar, gick att skåda från ett område som för bara några år sedan hade en av de lägsta medelinkomsterna i Sverige. Seved pekas ofta ut som ett problemområde där gäng, droger och våld styr.
Resultatet av slumvärdar, dålig skötsel, fattigdom och arbetslöshet blev en tillväxt av den informella sektorn med svartjobb och svart ekonomi. Brottslighet blev en naturlig del av detta och i Seved tog ett gäng av unga grabbar över delar av gaturummet med sin knarklangning. Med tiden blev de äldre och hamnade bl.a. i konflikt det äldre kriminella gäng i Malmö som kallades för M-falangen.
På våren 2015 blev Nermin Karamehmedovic, en ledarfigur i M-falangen nerslagen på Moriskan inne i Folkets Park i Malmö. Bakom överfallet på honom är ett gäng killar från stadsdelen Seved. En av dem var en i kriminella sammanhang välkänd 22-åring, som har kopplingar till K-falangen och bröderna Abedi. Han heter Omar och kallas Omar Gomorra men heter vad jag förstår Omar Chehade. Det märkliga är att han också ha anhållits ett par dagar i november 2015 i samband med mordet på Ashkan Abedi som tillhörde K-falangen och var fiende med M-falangen. Kanske har det gått att hyra personer Sevedsgänget på samma sätt dom det tycks gå att hyra den så kallade dödspatrullen i Stockholm för att utföra beställningsmord.
Den 13 juni 2015 skadesköt någon 4 personer på Rasmusgatan i Seved. Minst en av de skjutna var med på överfallet på Nermin Karamehmedovic inne på Moriskan, Omar Chehade (då kallad 22-åringen i media). Den som misstänktes för skjutningen var just Karamehmedovic. Han kunde dock inte bindas till brottet.
I september 2015 greps Chehade utanför sin lägenhet beväpnad med en pistol. Vid husrannsakan i hans lägenhet hittades fler vapen. I november 2015 dömdes han till fängelse i två år för grovt vapenbrott, våldsamt motstånd och grov olovlig körning. Samtidigt dömdes en 24-årig vän till skyddstillsyn för misshandel, olovlig körning och narkotikabrott. Chehade är också starkt kopplad till en kriminell familj som utpekats som ledande i Seved. Den utpekade familjen är antagligen familjen Mekky. Det är en inflyttad familj från Danmark, ursprungligen från Israel men sannolikt av palestinskt ursprung,
Den 29 februari 2016 sköts Karamehmedovic ihjäl på Munkhättegatan i Lindängen. han tycks inte ha blivit skjuten av personer med kopplingar till gänget i Seved.
Sevedsgänget (som också har kopplingar till Rosengård) tycks emellertid också ha blivit osams inbördes efter att Amir och Fakhry Mekky blivit centrala bland områdets brottslingar. Denna inbördes konflikt kan följas tillbaks till ett rån för vilket en lång rad personer dömdes i april 2015. De dömda då var Ahmeto El-Zein, Amir Mekky, Fakhry Mekky, Zakriya Mezar, Mostapha Ayoub och Alhareth Al Kaaby. Konflikten och morden startade dock innan domen föll.
Den den 27 mars 2015 mördades Shkembim Bajramaj och den 26 april 2016 dödades Giorgios Katakos, ett mord som troligen har kopplingar till de andra, följt av mordet på Ahmeto El- Zein den 25 september och Qendrim (Quendrim) Bajramaj den 2 november 2016. Gemensamt för alla dessa fall är att Amir Mekky hört till de som nämnts som misstänkta,
Den 21 januari 2017 skottskadades Ih@b B0?bo?. Det finns kopplingar mellan honom och Ahmeto El-Zein. Redan den 12 januari sköts 16-årige Ahmed Obaid ihjäl. Han var då i sällskap med Ahmed Abdulaziz och mordet betraktas som ett misstag eftersom Obaid är en person utan koppling till gängbrottslighet. Det tilltänkta offret var sannolikt Abdulaziz som själv mördades den 30 mars.
En 23-årig man enligt uppgift har namnet Ahmed Mograbi häktades i april 2017 på sannolika skäl misstänkt för inblandning i mordet på Obaid (medhjälp till mord) men han släpptes senare. För mordet på Abdulaziz greps snabbt sju personer och två häktades, bröderna Osam och Ahmad Jawad, men de släpptes också senare. De två bröderna är tidigare dömda för bl.a. vapenbrott, olaga hot och utpressning.
Även mordet på Alban Ibraj på Docentgatan den 3 januari 2017 anses vara ihopkopplat med de övriga mord jag nämner här.
I början av mars, närmare bestämt den 4 mars, sköts Akram Mekawi till döds på Kronetorpsgatan i Segevång, Malmö. Vid samma tillfälle skadades en 22-årig man. Den den 29 mars sköts hans äldre bror Maysem Mekawi ner på Dansörsgatan i Lindeborg, Malmö, med ett automatvapen. Maysem Mekawi som bar skottsäker väst överlevde beskjutningen. Bland de misstänkt för mordförsöket på Maysen Mekawi fanns Amir Mekky, Muhammed Hassan Abdelrada (Momme), Salaheddin Atman Abdulmajid, Ahmad Abdulkarim (Hamade) och Al-Hussein Mohammad. Den 14 januari i år (2018) sköts en tredje bror vid namn Doalfikar Mekawi ihjäl. Familjen Mekawi tycks inte vara från Sofielund eller Seved utan Rosengård.
Alla de dödade verkar tillhöra en och samma sida i konflikten medan de misstänkta i de flest fall kan kopplas till den andra sidan på ett eller annat sätt. Konflikten verkar på det sättet väldigt ensidig.
Ungdomsgänget i Seved har medfört att stadsdelen blivit mycket omskriven för kriminalitet. Det är också en av de stadsdelar som polisen anser vara ett problemområde. Med tanke på hur att polisen i Malmö är känd för att vara rasistisk, uppenbart har problem med att fungera ordentligt, hur hyresvärdar i området agerat, den höga arbetslöshet och trångboddhet är det inte underligt att stadsdelen fått problem.
För att råda bo på det har en grupp hyresvärdar i området tänkt sig lyxrenoveringar och därmed att folket som nu bor där ska tvingas flytta därifrån. Istället för att lösa problem flyttas de människor som har problem nån annan stans. Det är i alla fall tanken. Frågan är dock om det ens är möjligt att göra så i Malmö. Malmö är en stad utan arbetsplatser, utan industri och med en enorm arbetslöshet. Det finns inget för medelklassen att eftersträva i staden, inget att leva av.
Tack till Ronny Åkerberg på bloggen Röda Malmö för informationen och texten om det gamla Sofielund. På hans numera inte aktiva blogg finns också en mängd bilder. Dessutom har jag hämtat inspiration och fakta från en artikel i tidningen Arbetaren av David Sundqvist.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.