Bra om Stenungsund, men tyvärr lite dålig koll

Anneli Moran har skrivit en  bra artikel om den kemiska industrin i Stenungsund, mer specifikt om Borealis. Men som vanligt har hon ingen riktig kontroll på ämnet hon skriver om. För hon skriver om krackeranläggningen som faktiskt ligger mitt bland fabrikerna i Stenungsund. Men. Bilden som illustrerar artikeln är dock en bild på polyetenfabriken där jag arbetade som ung och där min far arbetade i halva sitt liv. Den del av fabriken som finns på bilden fanns dock inte när jag arbetade där. Polyetenfabriken ligger en bit ifrån de flesta av de andra fabrikerna. Men intervjun som artikeln främst består av är intressant och bra.

Borealis krackeranläggning

Borealis krackeranläggning

Polyetenfabriken som syns på ETC:s bild har inga utsläpp av koldioxid medan krackeranläggningen som syn på bilden ovan har stora utsläpp av koldioxid. Koldioxid och kvävedioxider skapas vid förbränning i krackugnar, pannor och facklor. Bränsle tillförs i form av bränngas (metan 90%, väte 10%), naturgas (huvudsakligen metan), etan och propan. Krackeranläggningen producerar eten och propen som i sin tur är råvaror för tillverkning av polyeten samt andra kemiska produkter vid andra fabriker. Polyeten tillverkas i Borealis egen anläggning. Propen kan också utgöra råvara för tillverkning av polypropen men någon sådan tillverkning finns inte i Stenungsund. Råvarorna till krackeranläggningen kommer med tankfartyg till hamnen i Stenungsund och kan vara nafta, etan, propan och butan.

Borealis polyetenfabrik

Borealis polyetenfabrik

Polyeten är världen vanligaste plast och den som återvinns i störst utsträckning. Den finns i en mängd olika typer och sorter, såsom LDPE, MDPE, HDPE, PEX, LLDPE med flera. Polyeten används till plastpåsar, plastflaskor, kabelisolering, burkar, leksaker, rör, konstgjorda njurar, plastfilmen inuti pappersförpackningar för vätskor och en väldig massa andra produkter. Det innehåller inga giftiga ämnen och är en för livsmedelsförvaring i stort sett ofarlig plast. I en mikro eller vid annan uppvärmning kan polyeten smälta eller mjukna till och förlora formen på grund av hög värme från maten men det beror också på vilken typ av polyeten det handlar om. Produkter av polyeten är märkta med ”PE” eller ”02”.

Polyeten av den vanligaste sorten, LDPE som bl.a. används till plastpåsar, bryts ner ganska fort när det utsätts för solljus i motsats till de flesta andra plaster. Men jämfört med naturmaterial går nedbrytningen långsamt. Vid nedbrytningen frigörs metan och eten som också fungerar som växthusgaser. Metan bildas även vid naturlig nedbrytning av växter, döda djur och annat. Eten är det som luktar sött när äpplen och annan frukt mognar så även det förekommer vid naturliga processer.

Läs också:

 

Advertisements