Postmodernismen, del 6

Del 6 av 9 i serien Postmodernism

Nu ska jag skriva om hur jag tycker vänstern kan använda begreppet postmodern. För mig har detta begrepp inte nödvändigtvis något med de postmoderna tänkarna att göra. Det postmoderna samhället är för mig detsamma som det senkapitalistiska samhället, den globaliserade kapitalismen, det individualiserade samhället, det samhälle som skapas av nyliberalismen.

På det sättet används ordet av Fredric Jameson i boken The Cultural Logic of Late Capitalism där han också referar till Ernest Mandel och dennes begrepp Senkapitalism. Andreas Malm använder också Ernest Mandel, tillsammans med Antonio Gramsci, när han kritiserar postmodernisterna Hardt/Negri.

Jag anser däremot att de postmoderna tänkarna, såsom Derrida, Foucault etc är fina redskap för makten i samhället, vilket jag ockå berörde i del4 av min serie om postmodernismen. De används för att försvara nyliberalismen, något som också Jimmy Sand varit inne på tidigare i en essä, Du sköna nya värld?: En essä om politik och kultur i globaliseringens tidevarv (2002). Han kopplar där samman Lyotard med nyliberalismen och resonerar utifrån Jameson och Mandel med flera. På sin blogg har Jimmy skrivit mer om detta, Senkapitalismens kulturella logik och Senkapitalismens kulturella logik II.

Läs mer om Fredric Jameson: DN1, Tesugen
Läs mer om Ernest Mandel: Mandelarkivet, Mandel på svenska
Andra bloggar om: , , , ,

Series Navigation<< Pomovänster – nej tack, del 5Vad är det för fel med identitetspolitik? >>
Advertisements
  • jimpan

    Kul att du hittade min gamla essä! Jag håller med dig i det mesta (kanske allt) du skriver här. Särskilt biten med Jameson och Mandel (som du nog förstår).

    Fast jag tror fortfarande att Foucaults maktanalys kan användas i progressivt syfte – inte bara för att försvara makten.

    Men jag tänkte gå igenom din intressanta och ambitiösa diskussion i ett eget blogginlägg.

  • Anders_S

    Jg har inget emot att bli överbevisad vad det gäller Foucault. Eller lära mig mer om jag inte blir övertygad.

    Jag insåg nog att vi skulle vara övrens omd et mesta i detta inlägg.

    Och inser också att en del blivit provocerade av min negativa hållning till postmodernismen. Och mitt sätt att skriva. Mycket bestämt. Men det hindrar inte att jag kan ändra mig om jag inser att andra argument är vettiga och bra.

    Ser fram emot ditt inlägg om Foucault och hoppas också att du dissekerar mina inlägg, liksom de artiklar jag baserar kritiken på (främst Andreas Malm och Richard Wolin)

    Detta var nog sista inlägget om postmodernismen för den här gången. (En kommentar till ditt kommande inlägg blir det dock förmodligen) Nu ska jag skriva en serie inlägg om en ny vänster där jag kan kombinera element från denna serie inlägg emd det jag skrivit om organisation tidigare.

  • jimpan

    Ser fram emot din nya serie, ska bli mycket intressant att läsa! (Vet ju sedan tidigare att du har en del att säga om organisering.)

    Mitt inlägg kommer snart. Inget fel med ett polemiskt skrivsätt – det kan tvärtom vara konstruktivt.

  • Mr Brown

    En lite sen kommentar, men ändå: för det första skulle det vara intressant om du utvecklade mer specifikt vad hos jameson och mandel som du vill ta fasta på. Sedan hittar jag en intressant passus hos tesugen som du länkar till ang. jameson som det skulle vara interssant att höra vad du anser om:

    ”Det postmoderna samhället ter sig endimensionellt. Överallt råder samma ekonomiska lagar, vinstmaximering, rationalisering och tillväxthets.

    Den postmoderna kulturen däremot ter sig mångfaldig och varierad. Det pågår en rastlös jakt på budskap, former, identiteter och företeelser.”

  • Pingback: Är det verkligen vänster? - Kajsa Ekis Ekman om pseudovänstern i Arena | Svensson()

  • Pingback: Vänstern som ett problem för arbetarklassen/folket | Svensson()