Självklart måste upproret i Burma stödjas. Men det finns problem. Vad skulle händ aom juntan avgick idag. Vad jag förstår är risken för inbördeskrig då mycket överhängande. Det finns flera rörelser som kämpar för olika minoriteters rättigheter (Karenfolkets gerilla är väl den mest kända). Men hur demokratiska är dess röesler. Kan de överhuvudtaget samarbeta?
Finns det några regeringsdugliga krafter i Burma, eller kommer vi att få se ett blodigt inbördeskrig mellan olika intressegrupper? En burmesisk Gandhi räcker knappast, det räckte ju inte i Indien, varför skulle det då räcka i Burma?
Oavsett det, kommer jag idag att bära en röd tröja till stöd för folket i Burma.
Men en viss presidents uttalanden om Burma kan jag inte ta på allvar. Han är en hycklare. När uttalade hans ig mot grannlandet Thailands militärdiktatur? Och han själv är ju ansvarig för världen största flyktingproblem. Irak.
Bloggat: Ilona Sz Waladu, Magnus Ahlqvist,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2
Andra bloggar om: Demokrati, Diktatur, Burma, Röd Tröja, Munkar, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Såvitt JAG förstått så skulle NLD, det demokratiska parti som egentligen vann valet -90, ha det historiskt absolut bästa läget för att uppnå försoning, samförstånd och lösningar mellan de olika etniska grupperna i Burma. Medlemmar av partiet i exil, och även Aung San Suu Kyi när hon ibland sluppit husarrest, har haft många konstruktiva dialoger med förespråkare för de olika fraktionerna. Det finns en gemensam vilja och en gemensam fiende. Och en överväldigande tilltro till NLD och ASSK, tack vare deras metoder och seriositet.
Den utbredda korruptionen tror jag är ett större problem.