Med anledning av debatten kring Maria Vuittons påhopp på prostituerade med en inställning, attityd och ett språkbruk som inte var speciellt kul så kanske vi alla måste fundera lite på hur vi skriver och hur vi behandlar andra på det verbala planet.
Marias artikel blev påhoppad från olika håll och hon har själv förstått att det kanske inte var så trevligt skrivet och har bett om ursäkt för det. Men som Hampus Eckerman påpekat i debatten om detta i anslutning till mitt inlägg om Modebloggar så är det inte bara Maria Vuitton som trampat över i denna debatt. Även de som har kritiserat henne har på många sätt trampat över. Bland dem som trampat över som jag ser det, återfinns Teflonminne. Hans språkbruk och attityd i det länkade inlägget skiljer sig inte nämnvärt från Marias i hennes horartikel.
Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för mycket ibland. Sådan är nu verkligheten. Men vi alla borde kanske tänka lite mer, innan vi skriver och postar. Men det är nu väldigt lätt att kasta sig över tangenterna och skriva ner precs vad man tänker. Det ser inte alltid så snyggt ut och är inte alltid så schysst.
Jag upplever också att det här beteendet, att skriva på ett obehagligt och cyniskt sätt, är vanligare på en del av de bloggar som handlar om vardagsliv än på politiska bloggar (om vi undantar rasist och nazistbloggarna då). Typexemplet var väl Alex Schulmans gamla blogg. Det finns dock fortfarande gott om bloggar som är nästan i samma klass ibland. Hanna Fridén i detta inlägg om en ung man som beteett sig som ett svin närmar sig definitivt Schulman-genren. Jag tror nog att inlägget varit effektivare om hon skrivit det på ett mer sansat sätt och undvikit de värsta påhoppen och glåporden. Det egentliga innehållet i inlägget som sådant kan man ju hålla med om och det hade varit lättare att göra det med ett vettigare språkbruk från Fridéns sida.
Däremot verkar det ju som om de bloggar som enbart eller i huvudsak skriver om mode är så oförargliga att de sällan trampar över på det sätt Maria Vuitton gjorde. Fast nog är det ganska tröttsamt med alla dessa tävlingar på knuffs framsida. Å andra sidan hittar jag också med stor regelbundenhet exempel på grova övertramp från högerbloggare där vi från vänstern kallas för än det ena, än det andra av personligt förolämpande tillmälen.
Men ändå, vi alla går säkert för långt ibland. Därför ska vi kanske alla tänka på vad och hur vi skriver. För som jag skrev ovan. Inläggen blir nog effektivare om vi undviker de värsta övertrampen.
Intressant?
Andra bloggar om: Blogga, Bloggar, Bloggvärlden, Cynism, Människoförakt, Bloggosfären, Attityder
——————————————————————————
I bloggosfären: Feministisk vänstertjej om jämställdhet, Hampus Eckerman om sabotage mot internet i Mellanöstern och Jinge ger TV-tips,
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
fast… är det inte lite skillnad på att skriva skit om någon pga. yrket och att skriva skit om någons åsikt? Teflonminne syftade ju uppenbarligen på de som höll en viss åsikt utan att kunna argumentera.
Sen är det som skiljer politiska (o.dyl.) bloggar från vardagsbloggar som marias att de förra väntar sig mothugg. Jag vet inte om det är vanligare att de skriver saker som du inte gillar (”obehagligt […] cyniskt”) men framför allt har de ofta inga riktiga argument.
Alltså, jag förstår inte hur du kan tolka ”Jag kan medge att jag skrev ganska kränkande eller elakt på Isabellas blogg” som en ursäkt? Jag ser det endast som ett bekräftande. Hon är medveten om att hon var kränkande i sina ordval, men inte sjutton ber hon väl om ursäkt?
För att då bara citera hennes första kontakt med Isabella:
”Alltså fy fan vad vidrigt att vara hora!!! Jag spyr på dig bokstavligen. Du kunde valt ett bättre yrke, vi bor inte i ett u-land. HUR kan man frivilligt välja att sjunka till den lägsta nivån. Hoppas bara att du inte har några barn!!!!”
En kommetar som antagligen kom till när hon var ute på spamfiskerunda. För ja – hon tillhör dem som dyker in på gamla blogginlägg och släpper en reklamkommentar om den egna bloggen med en länkt till en aktuell tävling.
Visst kan det ses som illa att ge igen med samma mynt, men frågan är om det verkligen är med samma mynt eller om det bara är av en annan, lite mindre valör, eller kanske tom av en annan valuta?
Att skriva att någons hjärna är/verkar vara fylld med läppglans (eller för den delen spån) ser jag mer som ett angrepp på intelligens och tankeverksamhet. ”du är ju helt jävla blåst (som tänker och resonerar som så här)” har en viss betydelseskillnad, om man nu ska börja räkna grader i helvetet när det kommer till personangrepp, än vad ”jag spyr på dig”, ”fan så äcklig du är”, ”du är inte ens värd någon respekt”, ”hoppas dina barn blir omhändertagna”, osv, osv är.
I första fallet så är det primära målet människans argument i en viss sakfråga (om än med personens intelligens och resonemang involverad) men i det andra fallet så är det ett direkt angerepp på person, och därtill på personens familj.
Tilläggas bör att i kommentarsfältet hos Maria VadFanHonNuHeter så har det ifrågasatts om inte Teflonminnes (drf alltså) moder inte gjort ett jävla taskigt jobb i sin uppfostran av honom (som om hans far inte ens varit närvarande i detta jobb?), om han ens vet att uppskatta att ha en familj (där det då tas för givet att han inte har en sådan, en egen dito alltså) samt insinuationer om inte alla som är av hankön som protesterar mot Marias fördomsfulla åsiktsuttryck egentligen är ”snuskgubbar” själva.
Förvisso – Maria ska inte hållas ansvarig för vad folk som kommenterar på hennes blogg skriver, men indirekt så ställer hon sig bakom dem då han inte med ett endaste ord ber sina kommentatörer att hålla sig till sak och inte till person (regel nr 1 inom retoriken, inte för att jag tror att hon, eller för den delen någon av hennes kommentatörer, vet vad retorik innebär. Kommentatorerna vill nog faktiskt bara vinna ett par skor – större intresse tror jag faktiskt inte att de har mellan salivspottandet i kommetarsskrivandet) och inte heller så verkar hon läsa sina komentarer – vilket ett ganska så sent inlägg från henne i hennes ”HOROR”-inlägg tyder på där hon klart och tydligt uttrycker att ingen har kommit med några argument mot hennes ståndpunkt. Vilket åtminstone en handfull hade gjort vid det laget.
Jag lade själv tid på att försöka att öppna upp för en diskussion om själva sakfrågan där häromdan, men blev istället tvungen att ducka för pajakstningen som verkade vara mer regel än undantag. Förutom vilja att vinna ett par skor vill säga.
Hur Eckerman (enl. mig: Jinges knähund) öht kan få för sig att drf (Teflonminne) ska behöva be om ursäkt för sitt pekande inlägg på hur det står till med samhällsmedvetandet och synen på ”allas lika värde i samhället” bland en del av dagens bloggande ungdomar förstår jag inte. Inte heller så förstår jag hur han (Eckerman, alltså) kan ha mage att uppmana folk att ”gå till attack mot honom (drf) för hans människosyn”.
Än värre är det nog att du nappar på Eckermans kommentarsflame i det tidigare inlägget ”Modebloggarna – är de ett problem?” och ger dig till att skriva ett separat inlägg om detta med Teflonminnes inlägg som ett inledande statuerande exempel på vad du anser vara ett felaktigt beteende/skrivande.
Kanske du skulle gjort en bättre djupdykning hos Sankta Maria, exempelvis? Du lär iaf där finna en hel del grodor av värre slag än hennes ”impulsiva” kommentar hos Isabella Lund och vad den sedan ledde till med eget inlägg och hundratals kommentarer och dussinet bloggposter med länkning därtill i spårvattnet.
Nef: Jag fattar verkligen inte varför du är så aggressiv mot mig?
Jag anser att Drf gick över gränsen. Det är min åsikt. Du anser något annat. Jag har inte mycket till övers för Maria Vuitton (hon verkar var överklass och jag har svårt för dem och deras arroganta attityd) Herre gud, jag jämförde henne och hennes kompisar med Kungsholmsmördarna. Och ja, jag har sett fler puckade inlägg av tjejen ifråga.
Som jag skrivit så tycker jag dock det är fel att bemöta någon med samma dåliga stil och attityd. Det tycker jag att drf gjorde.
Att kalla folk för knähund tycker jag är ganska meninglöst. (Många rasistbloggar har kallat mig för Jinges knähund). Det är dessutom förolämpande mot Hampus Eckerman att kalla honom det. Och vad fan har Jinge med detta att göra?
Och så svaret på din första fråga: Genom att jag nyligen haft tonårsbarn. Och att jag rent allmänt har en förlåtande, förstående och accepterande attityd och sätt att leva.
Slutligen: Skriv hellre så här långa inlägg på din egen blogg och länka.
Bra rutet! Håller med dig Anders S!
Aggressiv? Ptja, där ser du själv – när man låter sin egna känslor komma in i de egna argumenten så tror man att vad man ser hos andra är just känslor. Och man tolkar dem självklart utefter sina egna premisser och just sina egna känslor.
Testa att läsa själva orden utan subjektiv tolkning så ska du nog se att jag ifrågasätter de åsikter som du framför enligt ett logiskt resonemnang och inget annat.
Ja, du anser att Teflonminne gick över gränsen. Jag (och uppenbarligen cynism) gör det inte. Det är skilda åsikter. Det är alltså åsikterna som ligger som grund för en diskussion. Eller? Är det inte en av retorikens grunder? Åsikt i sak bemöts, eller för den delen underbyggs, med fakta och tolkningar av nämnda fakta?
Ergo – jag argumenterar mot din åsikt att Teflonminne bemötte Vuitton med ”samma dåliga stil och attityd”. Men du valde att se aggression istället för argument.
Vem Maria Vuitton är och vilken bakgrund hon har är irrelevant, även om du nu verkar anse att det är av vikt. För mig så är det endast hennes åsikter och hur hon väljer att uttrycka dem som är relevant. Och det oavett om jag personligen nu faktiskt tror att hon antagligen är en trevlig och vettig tjej om man väl lär känna henne eller endast har med henne att göra på ren allmän basis. Hennes _åsikter_ om adnras sexliv föraktar jag dock, hennes (nuvarnade) liv och uppväxt föraktar jag _inte_. Något som du dock varkar göra?
Eckerman _är_ enligt mig Jinges knähund. (det var ju det jag skrev, alltså att det var enligt mig?) Och det är alltså min _åsikt_ som jag uttrycker. Var det inte just rätten att uttrycka åsikter som du åberopade i ditt proklamerande att ”Teflonminne gått över gränsen”?
Vad Jinge har med saken att göra syns ju klart och tydligt om man tittar i kommentarerna till ditt inlägg ‚ÄúModebloggarna – är de ett problem?‚Äù. Det är inte heller så värst svårt att leta reda på andra diskussioner där Jinge uttrycker en fast ståndpunkt i ett ämne och där se att det tar inte många timmar innan Eckerman kommer in och bjäbbar jakande. Fotfarande bara mina subjektiva _åsiker_, eller iaf benämnanden på vad jag ser (knähund, bjäbbande osv) – vad jag ser är annars objektiv fakta: Jinge tycker – Eckerman nickar instämmande.
Som svar på ditt svar till min första fråga:
Jag _har_ tonårsbarn. Att de inser att de begått ett fel är enligt mig ett första steg. Men det är fanimig ingen utrsäkt.
Som svar på ditt ”slutligen”:
Visst kan jag göra det, Och fan vet om jag inte kommer att göra det också.
Men om det nu är som så att du tar upp ett ämne och endast vill diskutera det om kommentarerna är typ max 500 tecken eller så och absolut inte längre, eller om du jingar dig och endast vill ha/godkänner kommentarer som nickar instämmande, gör då detta klart för folk redan i din postning av ett inlägg.
Du kan ju alltid skriva i slutet av dina inlägg (efter dina två rader med länkar) ”så här tycker jag, tycker du annorlunda så måste du vara kortfattad, vill du skriva långt så gör det inte här – gör det på din egen blogg!”.
Eller så kan du säker hitta en plug-in som inte tillåter kommentarer som överstiger ett visst antal tecken. Men se då till att dina läsare och potentiella kommenterare känner till detta _innan_ du ger dem chansen att knappra in något i ditt kommetatorsfält istället för att komma med en dumdryg kommetar i slutet på ett svar i efterhand.
Om du hade läst noga hade du nog sett att det stod ”Hellre” och inte ”Jag kräver att” eller liknande. Att då bemöta detta med ”dumdryg” kort efter att man påstått att man inte är aggressiv i sin framtoning är rätt humoristiskt 🙂
”Nef”, det känns ju fint att du använder uttryck som ”knähund” och ”bjäbbande”. Det håller ju debatten på en fin nivå och uttrycker vilken etikett du vill hålla i samtalet.
Sedan kan du ju skrika lite om fårskockar, kanske något om Sovjet, Nordkorea och Guantanamo. Och hota med vattentortyr. Då blir allt lättare. Om inte annat har vi fått en klar och tydlig bild av din människosyn.
Som knähund skulle jag rekommenderat även dig för en liten rastning så att avföringen slipper hamna i andra bloggars kommentarer.
Nef:
Jinge har så vitt jag vet inte kommenterat hur vi skriver. Han har gjort det klart i en ordväxling med Isabella Lund att han inte är för att sexköp ska legaliseras. Men det har inte med hur vi skriver att göra. Alltså har han inte med detta att gör.
Jag föraktar varken Maria Vuitton för det hon är, det jag tror hon är (jag har ju fördomar precis som alla andra) eller det hon skrivit. Jag brukar helt enkelt inte förakta folk.
I övrigt tycker jag att dina två inlägg är en bra och sedelärande pendang och kommentar till mitt ursprungliga inlägg. På nåt sätt känns det som om de bevisat hela mina poäng. Att vi alla trampar över nån gång. Hur rättfärdiga vi än anser oss vara.
Hampus: Det var väl lite onödigt?
Visst var det onödigt, men det kändes bra just när jag skrev det. Antaligen skulle jag ha formulerat mig anourlunda om jag inte just kommit hem från kinesiskt nyårsfirande med allt vad det innebär.
Jag förstår absolut ingenting av länkningen till min blogg. Eftersom du verkar tro att jag skriver främst eller enbart om mode drar jag slutsatsen att du antingen är nonchalant eller fullständigt saknar läsförmåga.
Annika: Hur var det nu med där hur vi skriver. Din kommentar skulle i normalfallet inte fått komma med på min blogg då den är ytterst förolämpande.
Men som en illustration till det mitt inlägg handlade om fungerar den ju bra.
Din blogg handlar om mode och en del annat. Det gör Hanna Fridéns blogg också. Om du inte känner att det stämmer så OK för mig. Det spelar inte mig nån roll. Det kan också hända att jag genom en kort genomläsning av ett tiotal artiklar på din blogg fick en felaktig uppfattning. Det är väl inte hela världen. Och namnet på din blogg kanske eventuellt leder läsaren i en viss riktning också.
Men det finns absolut ingen anledning för dig att vara otrevlig för det.
Jag tycker att du har en otrevlig ton i det du skriver, och förmodade därför att du var van vid att få kommentarer i samma ton. Jag ber om ursäkt för det. ”Beautiful ones” är en låttitel av Suede, och bloggen är en personlig blogg med fokus på film, musik och foto. Jag ansåg att din länkning var nonchalant då den förutsatte att en blogg som skrivs av en ung tjej nödvändigtvis behöver handla om mode.